Värmedåsig metal på Inferno
Godhate, When It, Odius och Karga
Inferno, Katrineholm
I lördags passade föreningen Festivus att fira att den lynniga våren tog slut. Det gjordes med en rejäl rockgala på Inferno där musiken spände från modernt meckig hårdrock till riktigt gammaldags death metal.
Men först ut var lokala Karga. Inför en ganska liten och synnerligen värmedåsig publik bjöd trion på en dos av sin ösiga och primitiva metal.
Primitiv är Kargas musik på så sätt att den är väldigt rå och oborstad. Ösig är den alltid, även denna gång släppte de tre gossarna på ordentligt, men det är klart att Karga behöver lite större publikengagemang för att göra sig rättvisa. En så kallad mellanspelning får man bedöma detta som.
På väg mot Sweden Rock
When It från Eskilstuna stod för den mest moderna och experimentbenägna typen av hårdrock under kvällen. Gruppen står redan på torsdag på scenen för oetablerade band på Sweden Rock Festival.
Inslag av thrash och hardcore gick att urskilja, liksom meckiga partier där groovet stod i centrum. När allt detta blandades ihop lät det onekligen modernt. Klart utvecklingsbart, även om alla de olika delarna When It vill ha med i sin musik inte riktigt sitter ihop ännu. Att den soltorkade publiken inte orkade röra sig överdrivet mycket spelade mindre roll då de fyra When It-medlemmarna själva röjde desto mer på scenen.
Klassisk dödsmetall
Godhate från Västerås har funnits i olika varianter i en bra bit över tio år. Throneaeon hette gruppen tidigare, men från den eran är bara sångaren och gitarristen Tony Freed kvar. Faktum är att den uppsättning av Godhate som spelade på Inferno var i stort sett helt ny.
Men Freed hade verkligen drillat sina omgrupperade styrkor. Det lät verkligen som klassisk death metal alltid gjort. Som en rejäl smocka. Brutalt, hårt och mangligt.
Måste säga att det är respektingivande med folk som så totalt hänger sig åt en stil och håller fast vid den. Att raden framme vid scenen headbangade hyfsat vilt tyder också på att den stilen fortfarande fungerar.
Odius igång igen
Minnet tycks inte vara särskilt långvarigt på publiken i Katrineholm. Odius brukar dra ganska bra med folk, men hade inte spelat på ett bra tag, och större delen av den publik som var på Inferno för den hårdare musiken lämnade lokalen efter Godhates mangel.
Odius mer lättsmälta och melodiska hårdrock var tydligen inte rätt just i lördags. Bandet hade den här aftonen en inlånad basist i form av gitarristen Christian Westbergs lillebror Henrik som leende skötte sitt gästspel väl. Spelningen blev ganska kort och innehöll en rad gamla dängor, men nu är i alla fall Odius igång igen.
Det verkar inte bli mycket rock n roll i Katrineholm på ett tag. Festivus tar itu med Kajrocken som i år går den 2 augusti, och därmed krockar med visfestivalen, men så är det när den fina musiken ska ha viktig tävling i stan, och inte får bli störd. Tråkigt för oss som vill uppleva båda festivalerna, men inget som Festivus-gänget säger sig störas av.
URBAN ÅRHAMMAR
Inferno, Katrineholm
I lördags passade föreningen Festivus att fira att den lynniga våren tog slut. Det gjordes med en rejäl rockgala på Inferno där musiken spände från modernt meckig hårdrock till riktigt gammaldags death metal.
Men först ut var lokala Karga. Inför en ganska liten och synnerligen värmedåsig publik bjöd trion på en dos av sin ösiga och primitiva metal.
Primitiv är Kargas musik på så sätt att den är väldigt rå och oborstad. Ösig är den alltid, även denna gång släppte de tre gossarna på ordentligt, men det är klart att Karga behöver lite större publikengagemang för att göra sig rättvisa. En så kallad mellanspelning får man bedöma detta som.
På väg mot Sweden Rock
When It från Eskilstuna stod för den mest moderna och experimentbenägna typen av hårdrock under kvällen. Gruppen står redan på torsdag på scenen för oetablerade band på Sweden Rock Festival.
Inslag av thrash och hardcore gick att urskilja, liksom meckiga partier där groovet stod i centrum. När allt detta blandades ihop lät det onekligen modernt. Klart utvecklingsbart, även om alla de olika delarna When It vill ha med i sin musik inte riktigt sitter ihop ännu. Att den soltorkade publiken inte orkade röra sig överdrivet mycket spelade mindre roll då de fyra When It-medlemmarna själva röjde desto mer på scenen.
Klassisk dödsmetall
Godhate från Västerås har funnits i olika varianter i en bra bit över tio år. Throneaeon hette gruppen tidigare, men från den eran är bara sångaren och gitarristen Tony Freed kvar. Faktum är att den uppsättning av Godhate som spelade på Inferno var i stort sett helt ny.
Men Freed hade verkligen drillat sina omgrupperade styrkor. Det lät verkligen som klassisk death metal alltid gjort. Som en rejäl smocka. Brutalt, hårt och mangligt.
Måste säga att det är respektingivande med folk som så totalt hänger sig åt en stil och håller fast vid den. Att raden framme vid scenen headbangade hyfsat vilt tyder också på att den stilen fortfarande fungerar.
Odius igång igen
Minnet tycks inte vara särskilt långvarigt på publiken i Katrineholm. Odius brukar dra ganska bra med folk, men hade inte spelat på ett bra tag, och större delen av den publik som var på Inferno för den hårdare musiken lämnade lokalen efter Godhates mangel.
Odius mer lättsmälta och melodiska hårdrock var tydligen inte rätt just i lördags. Bandet hade den här aftonen en inlånad basist i form av gitarristen Christian Westbergs lillebror Henrik som leende skötte sitt gästspel väl. Spelningen blev ganska kort och innehöll en rad gamla dängor, men nu är i alla fall Odius igång igen.
Det verkar inte bli mycket rock n roll i Katrineholm på ett tag. Festivus tar itu med Kajrocken som i år går den 2 augusti, och därmed krockar med visfestivalen, men så är det när den fina musiken ska ha viktig tävling i stan, och inte får bli störd. Tråkigt för oss som vill uppleva båda festivalerna, men inget som Festivus-gänget säger sig störas av.
URBAN ÅRHAMMAR
