Den största frågan just nu mitt i uppladdningen inför Melodifestivalens första deltävling i kväll är om det ska vara chips och ostbågar eller inte i skålarna på soffbordet. För frågan om vem som ska ta hem tävlingen och representera Sverige i Eurovision Song Contest i Norge bryr jag mig inte om att ställa.

I fjol fick jag definitivt besked om att jag mist förmågan att bedöma hur svenska folkets telefonröster ska falla. Jag tycker att Malena Ernman verkar vara en mycket trevlig kvinna, men operaschlager är en av de mest vedervärdiga avarterna jag kan tänka mig inom populärmusiken. Endast den brittiska rockgruppen Queen och dess sångare Freddie Mercury har kommit undan med något i den genren. Den som följde vår bevakning av melodifestivalen i fjol vet att jag sågade La Voix totalt och förutspådde ett bottenresultat i tävlingen.

Fjolårets tipsflopp (jag skyller lite på att jag missade första deltävlingen och därför aldrig var med i matchen på allavar) hindrar dock mig inte från att ha åsikter om låtarna, artisterna och framförandena i Melodifestivalen 2010. Just åsikterna som går i sär är kanske den största behållningen av att följa med i spektaklet.

En annan är det gemensamma samtalsämnet. Nu har kylan och snön som bara faller och faller, taken som rasar in och snöskyfflarna som sålt slut börjat tyna som snackis i fikarummen.

Vi behöver något nytt att prata om. Dolph Lundgren till exempel.

Melodifestivalen kommer perfekt i tid.

Årets startfält innehåller några i mitt tycke säkra kort när det gäller artister. Salem al Fakir som tävlar i Örnsköldsvik i kväll är en, Peter Jöback en annan. Ola är inte en artist jag skulle höja min telefonräkning genom att rösta på, men han är mycket populär.

Bland de kvinnliga artisterna kanske Anna Maria Espinosa, som har en mycket vacker röst, kan charma publiken. Jenny Silver har samma förflutna som många av Sveriges främsta schlagervinnare, Kikki Danielsson, Lotta Engberg och Charlotte Perelli – dansbandsdrottningens.

Pernilla Wahlgren tror inte ens vadslagningsfirmorna på. Jessica Andersson sjunger en ballad, kanske blir hon den av årets deltagare som blir långkörare på Svensktoppen?

I år finns i alla fall gruppen med ett av de roligaste namnen någonsin i melodifestivalsammanhang med i startfältet: eller vad sägs Noll disciplin, som framför låten Idiot.

Dessutom har vi ett par lokala deltagare. Först och främst Anna Bergendahl som bor i Nyköping men är uppväxt i Katrineholm. Vi minns henne fån Idol 2009, och får se henne framföra sången This is my life i den sista deltävlingen i Malmö lördagen den 27 februari.

Men redan i kväll är det faktiskt läge att vara Sörmlandspatriot. Då tävlar Eskilstunabandet Pain of Salvation med en låt som har den toppaktuella titeln Road Salt.

Catarinas schlager (efter att ha hört en minut av varje låt)

Ola - Unstoppable

Pigg åt med trevligt pianoinslag. Dock inget jag går i gång på. Är jag för gammal? Betyg 3

Jenny Silver - A Place To Stay

Mellantempolåt med startsträcka. Kanske tänder låten till på slutet? Jenny Silver sjunger bra. Betyg 3

Linda Pritchard - You're Making Me Hot-Hot-Hot

Jag är så trött på kylig svensk latino – får mig att längta efter samejojk. Är Linda Pritchard en ny Velvet:( Betyg 2

Pain Of Salvation - Road Salt

Rockballad, med sång på bristningsgränsen. Tilltalar säkert dem som gillar Takida. Betyg 3

Anders Ekborg - The Saviour

Pretentiös, pompös och musikal-disko. Har potential att nå kult- eller kalkonstatus. Får mig att skratta. Betyg 1 (eller 5)

Jessica Andersson - I Did It For Love

Lite Agneta Fältskog-smärta får Jessica Andersson till i en smakfull ballad. Ett av kvällens starkaste inslag. Betyg 4

Frispråkarn - Singel

Den här låten kan gå långt, svängig och lättillgänglig svenne-hiphop som kan tänkas brandskatta min 10-årige sons kontantkort. Betyg 3

Salem Al Fakir - Keep On Walking

Lätt och luftig glädjekick, vars problem är att den kanske behöver flera lyssningar för att riktigt fastna. Betyg 4