De båda små stugorna, som kommer att vara upplysta inifrån på natten, står med lite lätt böjda knän, som om de står och tittar på trafiken som passerar på riksväg 52 och är beredda att börja gå.
Är de på väg någonstans?
Är de gifta med varandra?
- Jag vet, men det tänker jag inte tala om, sa konstnären Thomas Nordström under invigningsceremonin.
Det är han som tillsammans med Annika Oskarsson har skapat det senaste samtalsämnet i Katrineholm.
För det är många som har åsikter om "Motorisk scenografi". Det är ett ingrepp i den vackra naturen på åsen, säger någon. Andra hävdar att man borde ha satsat på lyfta fram någon lokal attraktion, som Vrå-kulturen, i stället. De flesta kritikerna anser dock att de pengar som används till offentlig utsmyckning skulle göra större nytta i skolan eller äldreomsorgen.
Men vi har faktiskt råd med både och. I Katrineholms kommun satsar man ungefär 0,2 promille av den totala budgeten på investeringar i offentlig utsmyckning. Om man tycker att det fattas pengar till sådant som vård, skola och omsorg, så är det inte satsningen på konst som orsakat det.
Förmodligen betalar sig investeringen flera gånger om.
Offentlig konst bara finns där. Den kräver inget av människor, men den ger, om man vill ta emot.
Ungefär så sa kultur- och turismnämndens ordförande Cecilia Björk (S) i sitt invigningstal.
Det var klokt sagt.
Och det finns mer att säga. Offentlig konst, särskilt bra offentlig konst, blir landmärken, signaturer och mötesplatser.