Blogg - publik

Nicklas äventyr

Blogginlägg

1. Gästmoderator på Outnorth Facebook-sida!
   Hej!
   
   Imorgon är jag gästmoderator hos friluftsbutikens Outnorth facebooksida. Jag kommer att under dagen ge tips till er som vill ge er ut på egna äventyr.
   
   Kom igen nu, gå in och gilla dom på Facebook och bomba mig med frågor!
   
   Nu kör vi!
   
   
   
   • • Nicklas Lautakoski
     • 24 okt 2012 22:07
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

2. En vandring genom helvetets portar...
   ...skulle man kunna kalla helgens aktiviteter. Iallafall kändes det som så kl 3 på natten är energidepåerna var tomma, det var märkt och kallt och vi hade ungefär 10 timmar vandring kvar. Som en del av vårt yrkesval, att jobba med äventyr/utmaningar/guidning så valde jag tillsammans med några av mina klasskamrater på Äventyrs- och Fjälledar-linjen i Älvdalen att gå hela Vasaloppet. 90 km. Utan mat och utan sömn. En rejäl utmaning tyckte vi, och det blev det.
   
   Förberedelserna började redan för en månad sen. Att klara av en sån här utmaning som grupp kräver en hel del gemensamma riktlinjer och inte minst mentala förberedelser. Det är en sak att ta sig an utmaningar och köra en person eller kanske två. Vi var sju personer som skulle pressa våra fysiska gränser tillsammans och det skulle lätt kunna tära på relationer och minsta gnäll blir i tuffa situationer en konflikt. Vi valde att noga diskutera syftet med den här turen. Ett sätt att pressa sina gränser, en möjliget att få en större trygghet i vad kroppen klarar av eller en gruppstärkande aktivitet? Anledningarna var många och säkert olika för var och en av oss men säkert var att vi var taggade till max när vi i lördags började vandringen i Sälen, redo att ta upp fajten mot mentala spöken, mörkret och värkande ben.
   
   Så kastades tärningen. Kl 10:20 tog vi de första stegen och nu fanns det ingen återvändo. Steg för steg, tanke för tanke, kilometer för kilometer skulle forceras. Vi hade tydliga delmål och tydliga roller. Jag var färdledare tillsammans med Kim Bergsten. Vi hade ett extra ansvar på våra axlar, inte var vi tvungna att bara se till att vi själva skulle hålla oss i god form och ta oss i mål, vi hade också ett ansvar över gruppen. Så nog var det lite nervöst men framförallt förväntansfullt innan startlinjen passerades.
   
   Timmarna gick, humöret var på topp. Själv hade jag ett enda fokus: Tar vi oss igenom de mörka timmarna så kommer vi greja det, inget snack om saken. I takten 85 minuters vandring, 5 minuters paus gick. Ömsom med dundrande skrattsalvor som ekade mellan träden och ömsom under någon sorts behaglig ömsesidig tystnad.
   
   Kl 03:00 når vi Evertsberg. Gruppen är trött, mörkret och alla mils vandring har tagit ut sin rätt. Vissa staplar fram med osäkra ben som då och då viker sig som spaghettistrån. En utomstående människa skulle kanske misstolka oss som en grupp fyllon. Det enda som i denna stund driver oss framåt är viljan. Viljan att genomföra vad vi sagt oss ska göra. Det viktigaste av allt enligt mig; att ge 1000% i varje tillfälle och inte ge upp förrän man nått sin yttersta gräns eller tills dess att säkerheten äventyras. Just detta tvingade min vän Martin att i Gophus kasta in handduken. Efter att ha haltat sig fram i 8 timmars tid med ett ömmande knä som i sin tur gav en onaturlig belastning på andra benet gjorde att det hela blev ohållbart. Martin Voest, en stålman utan dess like som ignorerade både smärta och plågor under så många timmars tid var vi tyvärr tvungna att vinka hejdå till efter 6 mils vandring. Ett känsloladdat tillfälle som innehöll både tårar, kramar och många motstridiga känslor.
   
   Så småningom gick solen upp. Ny energi fyllde våra kroppar och kilometer efter kilometer tillryggalades. När vi så äntligen nådde Eldris och bara hade 9 km kvar visste vi att vi skulle greja det. Sista milen värkte benen, sinnet var trött och skrek efter sömn men det gjorde inget. Nu visste vi att segen var vår!
   
   Och så stod vi där. Med armarna runt varandras axlar gick vi in i mål tillsammans. Glädje, tårar, lättnad fyllde våra hjärtan. Och någonstans långt därinne i huvudet ekade orden: ”Vi gjorde det, ingenting är omöjligt!”
   
   BRA JOBBAT GÄNGET!
   
   
   Amanda.
   
   
   Elin.
   
   
   Jacob.
   
   
   Martin.
   
   
   Jag.
   
   
   Therese.
   
   
   Kim.
   
   • • Nicklas Lautakoski
     • 6 okt 2012 08:44
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

3. Vill DU åka till Kilimanjaro?
   Just det, du läste rätt!
   
   I februari anordnar jag en guidad tur till Kilimanjaro. Kanske kan det här bli äventyret som du så länge längtat efter?
   
   
   
   Under 7 dagar tar vi oss uppför Afrikas högsta berg. Kilimanjaro är ett "vandringsberg" och det krävs inte någon tidigare erfarenhet av klättring. Däremot är det definitvt en fördel att tidigare ha vandrat och att ha en bra grundfysik är också något som dramatiskt ökar chanserna att nå toppen.
   
   Under veckan vandrar vi genom Kilimanjaros fyra olika klimatzoner och får bland annat uppleva både varm, fuktig djungel och en kall högalpin miljö på toppen.
   
   Resan är något för dig som älskar natur, kultur och upplevelser. Inte minst kan det vara en motivationsfaktor för dig som älskar fysiska utmaningar och vill ha ett tydligt mål för hösten och vinterns träningspass.
   
   
   Toppen av Kilimanjaro - 5895 meter över havet.
   
   Ta chansen!
   
   Maila mig för mer detaljerad information om pris, datum och dagsplaneringen. Mailen är nicklas@lautakoski.se
   
   /Nicklas
   
   
   • • Nicklas Lautakoski
     • 3 sep 2012 21:22
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

4. Äventyr i Dalarna!
   Efter en jäkligt händelserik sommar då ni som följt mig ju vet att jag bland annat varit på Kebnekaise ett antal gånger, tog revansch på Elbrus i juni, sprang både Sthlm Marathon och cyklade Vättern runt, jag har också coachat Katrineholmskurirens träningsgrupp inför KK-joggen och anvrundade sommaren med att springa Sörmland runt.
   
   Hösten (om man nu får säga att hösten startat?) har inletts i samma tempo men på annan plats! Det kommande året kommer jag till stor del att spendera i Dalarna och lite mer specifikt i Älvdalen. Jag har precis påbörjat utbildningen ”Äventyrs- och fjälledare” på Älvdalens Uitbildningscentrum. En utbildning som sträcker sig över ett år där vi deltagare kommer att få en gedigen grund att stå på för att kunna guida grupper säkert i olika miljöer. Jag har ju tidigare först och främst gett mig ut på egna äventyr men efter att ha guidat flera grupper detta århar jag insett att det är ett av de områden som är absolut roligast och mest utvecklade och det är det jatg vill ha som ett av mina arbetsområden i framtiden. Att arrangera att planera äventyr är något jag redan gjort många gånger och är väldigt bra på. När det gäller att arrangera gruppaktivteter är det mycket annat som måste in, det gäller att tänka på säkerheten, planera gemensam utrustning, fokusera på ledarskap och kommunikation m.m. och det är områden jag vill utvecklas inom. Inte minst med tanke på att jag nästa år kommer arrangera turer till bland annat Kilimanjaro och Kebnekaise. Den här utbildningen är perfekt för ändamålet.
   Sparbanksgänget som jag i somras guidade uppför Kebnekaise. En fantastisk upplevelse som gav mersmak för både mig och dom.
   
   Första skoldagen började måndagen efter det att. jag gått i mål på torget i Katrineholm efter vatt ha sprungit 20 mil genom Sörmland. Ärligt talar var jag lite nervös, speciellt för att se vad det var för andra personer som sökt in. Jag hade noll aning! Det visade sig vara en skön mix människor; allt ifrån trädklättrare, armbrytare och robinsondeltagare till militärer och skidåkare. Grymmaste kombinationen någonsin!
   
   Under året kommer vi att få en solid grund för att kunna arbeta som guider. De första två veckorna har vi fokuserat på botanik, att få en förståelse för hur de växter och den natur man som äventyrare och guide verkar i är uppbyggd. Det är en bit av friluftslivet som jag knappt brytt mig om tidigare och har väl i ärlighetens namn tyckt att det varit lite fjantigt med sånt innan. Men nu har jag verkligen insett nyttan av att kunna det. Dels är det sjukt intressant att veta hur naturen runt omkring en fungerar och dessutom ett stort mervärde att kunna berätta om växter och blommor om man har en grupp med sig. Toppenbra! Hamnar man dessutom i en situation där man behöver klara sig på vad naturen har att erbjuda är sådan kunskap totalt livsviktig.
   
   Redan andra veckan var vi ute på tur i Jämtlandsfjällen – med fokus på fjällbotanik och att lära känna gruppen bättre.
   
   Här kommer några bilder från turen. Jag håller nu alltså numerar hus i Dalarna men kommer med jämna mellanrum hemåt Katrineholm och Sörmland – ni behöver inte oroa er!
   
   
   Gänget på G till Storulvån i Jämtlandsfjällen.
   
   
   Word!
   
   
   Lärare Lars Edvinsson guidar oss på en botanisk exkursion - Polarull (Eriphorum Scheuchzeri) håller han just nu i handen.
   
   
   Uppe på fjället.
   
   
   Bad i vattenfallet Brudslöjan på den norska sidan av gränsen.
   
   
   
   
   Uppe på toppen av berget Storsylen - även detta i Norge. 1743 m ö h.
   
   På toppen av Getryggen!
   
   
   På glaciären nedanför Sylarna.
   
   • • Nicklas Lautakoski
     • 1 sep 2012 17:44
     • Permalänk
   • • Kommentarer (2)

5. Update 2, Att ge sig fan på att nå dit man vill: KK-joggen 2012!
   Det är mitten av april. Jag och Elin Lindskog Pettersson, privatmarknadschef på KatrineholmsKuriren, sitter och spånar på hur vi skulle kunna involvera Katrineholmare i min löpning runt Sörmland, Sörmlandsutmaningen. Eftersom den ska genomföras under Katrineholmsveckan så kändes det naturligt att på något sätt involvera KK-joggen, Katrineholms berömda kvartsmara. En idé kläcks: En grupp under min ledning som coach! Det kanske vore nåt? Tiden var hyfsat knapp med ungefär 4 månader kvar till loppet. Kanske lite för lite tid för att hinna göra nåt bra? Nä va fan, tänkte jag. Vi kör! Och sagt och gjort. Under två veckors tid annonserades det för fullt efter intresserade läsare; sju träffar med gemensan träning där allt ifrån löpteknik och styrketräning till motivation och mental träning skulle behandlas. Och intresset var stort! Av ca 50 intresserade valdes 11 personer av väldigt blandad bakgrund ut. Vissa hade redan sprungit KK-joggen flera gånger och vissa hade aldrig tränat löpning i hela sitt liv. Och så var vi överens om att urvalet skulle se ut redan från början. En blandad grupp där nybörjare kunde peppas av de mer erfarna och samtidigt smittas av den entusiasm som ju vanligtvis alltid uppstår när man lär sig nåt helt nytt!
   
   
   Nicklas Lautakoski, Marcus Strömberg, Martin Örtegren, Therese Ytterbring, coachen Fredrik Johansson, Britt Karlsson, Tom Blixt, Jeanette Carpman, Marie Moqvist, Deniz Kalkan, Tommy Durlind och Camilla Garnander. Fattas på bilden gör Mats Jacobsson.
   
   Datumet var 14e maj. Alla detlagare samlas på Katrineholmskurirens första redaktion för att få en inblick i vad som komma skall. Såklart en hög förväntan över vad som komma skall. Nu skulle ribban sättas för hur sommarens träning skulle läggas upp. Startskottet på en intensiv satsning väntade för de utvalda deltagarna. Som ansvarig coach har jag såklart känt ett stort ansvar redan från start för att detta skulle bli så bra som möjligt. Jag har haft strategin redan från start att hela gruppen skulle lära känna varandra och dessutom känna ett ansvar inte bara över sin egen träning utan även för gruppen som helhet. Med hjälp av vår Facebook-grupp har vi lycakts pträeppa varandra till nya rekordnivåer.
   
   
   Men åter till den 14e maj. Efter en timmas genomgång inomhus begav vi oss ner till Backavallen för att köra ett statuscheck på deltagarnas kondition. Under en halvtimma fick alla springa så många varv som hanns med i elljusspåret. Det var nyttigt och gav en inblick i hur det kände att springa.För kändes det gjorde det. Ambitionen var att köra samma runda igen två veckor innan KK-joggen för att få en mental boost och inse att man avancerat och förbättrat sig under de cirke tre månader som träningen pågått.
   
   
   
   Teori....
   
   
   Blandat med praktik...
   
   Och så fortsatte det under hela sommaren. Gemensamma träffar med olika teman. Vi har haft inbjudna gästinstruktörer. KK-joggen experten Lars Emanuelsson var ett uppskattat besök. Han visade hur spåret såg ut och vad man ska tänka på under de olika etapperna. Fredrik ”Frippe” Johansson från Gagner träning hjälpte mig att lägga upp passen och ge deltagarna er riktig inblick i träningsteorins förlovade värld. Kostteori och styrkeövningar hann också behandlas. Anders Forss från Skölding IF har också varit en utmärkt instruktör i löpteknik.
   
   
   Frippe håller i taktpinnen och instruerar styrkeövningar.
   
   
   Anders Forss håller i löpskola.
   
   Det här har varit en unik chans för alla i gruppen att verkligen få chansen att genomföra en kvartsmara med de bästa förutsättningar som finns. En intensiv träningsperiod där teori och praktik blandats och där gruppdynamiken fullkomligen blomstrade ut under sommaren. Vilket pepp! Vilket drag!
   
   
   
   Taggade till tusen...
   
   
   Ett av höjdpunkterna för min del var när jag ledde fyspasset ute i Spökbacken. Under 90 minuters tid fick deltagarna utmana sig själva i olika styrkeutmaningar. Min tanke var att det skulle bli ett riktigt svinigt jobbigt pass där de fick känna på hur det var att mentalt verkligen ligga på gränsen av vad man tror att man klarar av. Jag ville att de efter passet skulle känna att: ”Va fasen, klarar vi detta så är ju KK-joggen ingen match”. Och jag tror jag lyckades. Ett riktigt stenhårt pass var det, allt från att köra skottkärra, till klassisk löpning upp och ned i backen, till dips/armhävningar/situps och andra kreativa utmaningar.
   
   
   
   Tuffa övningar....
   
   
   
   
   Som kunnat knäcka.
   ..
   De flesta...
   
   
   
   Men inte oss inte!
   
   
   Det är som jag alltid brukar säga: Det sitter i huvudet!
   
   
   Efter en fartfylld sommar stod så slutligen gruppen på startlinjen till KK-joggen. Alla utom Therese som var sjuk och Marcus som blivit skadad i knät medverkade. Och alla kom i mål på riktigt bra tider! Som coach har jag känt mig väldigt stolt över hela gruppen. Det har varit en fantastisk sommar och jag hoppas att jag får möjligheten att leda en grupp även till KK-joggen 2013. Så ni som är taggade; börja träna redan idag och hoppas på att det blir ytterligare en grupp nästa år. Och kom ihåg, kan du drömma om det, kan du göra det. Oavsett om det handlar om KK-joggen eller Mount Everest.
   
   Tjaba!
   
   
   • • Nicklas Lautakoski
     • 19 aug 2012 01:39
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)