Mitt tidningsläsande började tidigt.
I mitt hem fanns flera dagstidningar;
• Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (klassisk tidning som pappa bara måste fortsätta med)
• Göteborgs-Posten (folkligare och med mer sport än ovan nämnda)
• Östgöta Correspondenten (mammans älsklingstidning efter att ha bott i Linköping under åtta år)
• Hallandsposten(regionaltidningen)
• Laholms Tidning (superlokal som gav här- och nukänsla)
• Expressen
• Aftonbladet

Ovanligt många tidningar kanske, men så älskade också mina föräldrar detta tryckta medium.
Verklighet i början av 1960-talet.
En dröm att höra för en chefredaktör i dag nu när vi kämpar hårt för att både behålla våra gamla läsare och få nya. En trixig ekvation!

Min bästa plats för tidningsläsning var i ett hörn i köket, nära värmen från spisen. Där satt jag i pyjamasen och bläddrade och läste, mest de lokala tidningarna, HP och LT. Den sistnämnda blev så småningom den tidning där jag började som journalistaspirant efter gymnasiet 1973 med kände tennisoraklet och På Spåret-domaren Björn Hellberg som handledare och mentor.

Det sägs ta minst fyra månader att få en vana. Därefter känns vanan som den naturligaste saken i världen.

I papperstidningen idag skriver jag en krönika om lokaltidningens viktiga roll både för demokratin och för hembygden.
Och hur bra det går att använda tidningen i skolundervisningen och matcha den mot läroplanen.

Hoppas många lärare hoppar på vårt gratis erbjudande om att vara med i Presstationen!