Henkkes blogg

Krönika: Kommer du ihåg?

Tue, 02 Apr 2013 17:46:00 +0200

Jag hade en hel del ångest för den här krönikan. Jag skriver i regel roliga krönikor, lättsamt med en liten smart twist ibland. Och det tycker jag om. Det är roligt att skriva. Ibland har jag skrivit “samhällskritiska” eller debatterande krönikor också, men endast en gång har jag skrivit en text som var “från hjärtat”. Det var väl runt två och ett halvt år sedan och jag kände samma den gången. Hur mycket kan man berätta. Hur mycket vill jag berätta? Detta kanske inte alls är segmentet för mig, men jag kände att jag ville prova. Den var både jobbig och renande att skriva och det blev nog kanske lite flummigt. Förhoppningsvis blev det dock begripligt. Det enda jag vet att det är skrivet rakt från hjärtat. Lämna gärna en kommentar om ni vill. Kommer du ihåg? Du såg på mig och sade: berätta något. Något om dig. Något om mig. Kommer du ihåg när jag berättade om hopptornet? Om hur jag klättrade upp och på avstånd såg mina drömmar flyta omkring på vattenytan. Om hur jag tog sats och djupdykte ned, bara för att slå i botten. Om hur jag såg drömmarna förvandlas till ringar på ytan och lösas upp. Kommer du ihåg? Jag var sexton år och jag kunde nästan inte simma. Jag fick se kamrater, förälskelser och anonyma ansikten försvinna ifrån mig när de skar fram genom vattnet. Alltsammans medan jag höll ett stadigt tag i kanten. Jag var aldrig bra på att våga släppa taget. Jag var livrädd för att hamna på djupt vatten. En dag släppte jag ändå taget, på vinst och förlust. Och känslan var underbar. Jag kände mig som en fisk där jag sprattlade framåt. Jag kom en meter eller två, innan jag förstod att jag tagit mig vatten över huvudet. Cement runt mina fötter. Aldrig skulle jag släppa den trygga kanten igen. Jag var nitton när jag gav mig ut på öppet hav. När jag hissade segel och lät vinden föra mig mot okänd horisont. I min båt var jag trygg. Jag klev av på en strand i ett underland. Där en lång dags färd endast ledde till natt och det ljus som skulle visa vägen i natten spred endast mörker. Jag mötte ett väsen som visade vägen och längs vägen i natten stal hon min glädje och lämnade mig tom. För en lång tid gick jag vilsen längs landets slingriga väg innan jag till slut kom tillbaka dit där jag en gång startade. Jag satte segel på min båt och lämnade underlandet bakom mig. Aldrig skulle jag lämna den trygga båten igen. Sommaren kom, hälsade och tackade för sig i ett enda andetag. Hösten fortsatte i en lika jämngrå ton och sedan kom vintern. Denna evigt långa vinter. Jag hade seglat utan riktning så länge att jag förträngt att livet bestod av mer än att vaggas fram i vattnet genom den grå kalla dimman, dag efter dag. Månad efter månad. Men så en dag stod du bara där. I kylan, ut ur mörkret kom du över isen, du sträckte ut din hand och slet mig ur min livbåt. Och jag föll hårt. Vi vandrade längs höga berg, förbi obskyra kvarter och citerade amerikansk popkultur tillsammans. Sedan drack vi grön öl. Kommer du ihåg? Vi har vandrat åt samma håll ett tag och även trots att jag hör att isen knakar under mina skor så vill jag inte sträcka mig efter kanten. Jag vill inte sätta mig i min livbåt igen. Jag vill glida på isen, ned för backen. Den backen från den kvällen, kommer du ihåg? Det är kallt ute. Det är vinter. Men jag tror att jag känner våren. HENRIK KÄLLMAN – 31/3 2013

Håkan är tillbaka!

Wed, 13 Mar 2013 14:12:00 +0100

Äntligen ett livstecken från Håkan Hellström! Och det bådar gott, stark text med ett stort stänk sorg. En rannsakan som ändå landar i någon slags hoppfullhet. Arrangemanget betydligt mer positivt, andas något som kan klassas som The Killers light. “Jag är 39, jag är ett tappat självförtroende, en pojke från förr är tillbaks igen, han bara står där och stirrar mig rakt ned i själen”. Jag tror att “Det kommer aldrig vara över för mig” är en gryende klassiker. Nu är det bara dags för Lars Winnerbäck att bjuda på något nytt. Något som lär gå mer i Nick Cave-mörker baserat på vad han visade upp i fjol. Men tills dess får Håkan fylla tomrummet. 17 april släpps plattan.

Hail LKPG HAHA!

Fri, 08 Mar 2013 19:34:00 +0100

En sån otroligt fin kväll igår i Linköping. Ben Kersley är den elegante engelsman som driver klubben LKPG HAHA! i Linköping och igår hade han verkligen satt ihop en kväll som levererade. I konkurrens med Petra Marklund som uppträdde i den stora Crusellhallen på Konsert och Kongress i Linköping så uppträdde jag, Ben Kersley, Eric Löwenthal, Tobias Jacobsson, Palle Strömberg och kvällens dragplåster Lasse Karlsson. Runt 75-100 pers någonstans var det som var där och tittade, förmodligen några färre än vad Petra Marklund hade, men jag hade inte velat byta. Publiken var så otroligt bra och skämde bort oss komiker. Det var bara att surfa. Lyhörd, glad och otroligt generös. De var den verkliga nyckeln till att kvällen blev så bra som den blev. Det är så otroligt lärorikt och roligt att uppträda med så rutinerade och skickliga komiker som Eric Löwenthal, Tobias Jacobsson och Lasse Karlsson. Att se deras scenspråk, genuina glädje och förmåga att sälja in en historia gör ju att man blir ganska ödmjuk. Jag kör ju själv en ganska alternativ stil inom standup om man ska jämföra med just dessa tre, säljer inte mina skämt på riktigt samma sätt, men jag lär mig massor av att observera dem. Alla dessa herrar var fan HELT briljanta igår. Jag och Palle är lite grönare ståuppkomiker, men vi skötte oss också bra igår tycker jag. Jag blev omnämnd i dagens “Corren” tillsammans med de andra. Glad överraskning, trodde att Lasse K var den enda som skulle bli omskriven, men icke. Mitt omdöme lät: "Därpå följande Henrik Källman sticker ut mest. Hans helt egna stil går ut på att långsamt, och till synes uttråkat, stapla korta historier på varandra, utan någon som helst sammanhang. Men kul är det." Konstig känsla, att inte bli sågad alltså. Eller anmäld. Kan vandra på ångorna från det här giget till Oktober. Tack Eric, Tobias, Palle, Lasse, publiken och i synnerhet Ben Kersley för en otroligt fin kväll igår. Tack också broder Linus som agerade chaufför. Så alla östgötar se nu för fasiken till att ta er till LKPG HAHA i fortsättningen, nästan kväll är 4 april med den emintente Al Pitcher! En bild från igår. Meningslös trivia: Både kavajen och byxorna köpte jag när jag var sexton. Så man kan se ut va, tihi.

Linköping ikväll!

Thu, 07 Mar 2013 05:49:00 +0100

Uppträder ikväll i Linköping på Konsert & Kongress, samma plats som jag såg The Tallest Man On Earth på den där bitterljuva fredagskvällen för snart en månad sedan. Fast en annan av scenerna. Åk gärna dit och titta, det är ett riktigt pärlband av fantastiskt roliga komiker och bra människor på scen ikväll. Möjligheten att ge mig stryk kommer finnas efter showen ifall ni inte gillar mitt gig. Eller för att ni bara vill ge mig stryk.

Standup, standup

Mon, 04 Mar 2013 21:48:00 +0100

Fullmatad vecka på g. Imorgon är det standup på Maffia Comedy Club i Stockholm och på torsdag ska jag till Linköping och uppträda på min gode vän Ben Kersleys klubb “LKPG HAHA!” med Eric Löwenthal, Tobias Jacobsson, Palle Strömberg och Lasse Karlsson. Det ska bli sjukt roligt. Det blir gig tre och fyra det här året. Håller väl inte världsrekordtempo men jag är glad för det lilla jag kan köra. Gig ett och två gjorde jag i Örebro respektive Norrköping. Två roliga gig, det i Örebro är svårslaget. Fruktansvärt roligt, bra ställe. Extra roligt att ha goda vänner på plats som stöd/press. Det gjorde mig i alla fall extra peppad att prestera och jag är jättenöjd. Giget i Norrköping gick också bra, men inte samma urladdning som i Örebro. Två bilder från Örebro där jag hade både feber och hosta. En hosta som äventyrade alltihop, men som genom ett trollslag höll sig borta hela giget. Tack för det. Har insett att mina brallor är en vattendelare.. Jag är bara glad att jag får på mig dem, så här 8 år senare... Sedan ÄR de tuffa! Kom igen, håll inte tillbaka! Låt höra nu. Hur fina är brallorna egentligen?

Krönika: En riktig killförkylning

Mon, 04 Mar 2013 16:37:00 +0100

Varit lite dåligt med uppdateringar på sistone. Två av anledningarna till det är jag lite inne på i den här krönikan. De har båda tagit musten ur mig på ett eller annat sätt. Men här är i alla fall krönikan från lördagens tidning. Hoppas ni gillar den och lämna gärna en kommentar. En riktigt killförkylning ”Jag är inte rasist… Men”. Jag vet inte hur många gånger jag läst eller hört den repliken och bara kokat inombords. Vilken utomordentligt korkad sak att säga. För om det är en sak man kan vara säker på när man hör det, så är det att det nästa du kommer höra kommer vara bland det mest rasistiska du hört i hela ditt liv. Jag är allergisk mot den frasen. Dra den aldrig för mig. Jag har legat sjuk i veckan, på gott och ont. Ont för att jag haft ont i min kropp, jag är förmodligen döende. Det låter dramatiskt, det är jag faktiskt varje gång jag har åkt på killförkylning. Ni tjejer snackar om barnafödande, men ni vet inte hur det känns när en kille är riktigt, riktigt förkyld. Jag ser ut som Gollum, alldeles blek och bräcklig, fast med bättre hår. Detta kan mycket väl vara det sista jag skriver. Det värsta med just denna killförkylningen är att jag inte haft någon som tar hand om mig. Jag har nyligen gått igenom ett uppbrott. Det var ett ganska bra sådant, men dock ett uppbrott. Sådant kräver förändringar i livet och det är inte så lätt alltid. Vissa dagar går lite bättre. Andra känns det lite sämre. Och just nu hade jag behövt någon som tog hand om mig. Jag menar, är det inte en orimlighet att begära att jag ska klara av att både borsta mina egna tänder och vända mig själv i sängen när jag behöver det? Jag behöver hjälp med båda de sakerna, förmodligen mer. Andas kan jag ta ansvar för själv, men mer vågar jag inte ta på mig. Det andra onda är givetvis att jag inte kan jobba. Jag vill jobba och jag vill komma ut från mitt hus, särskilt i dessa tider. Men det är lite svårt nu. Tur då i oturen att jag blev sjuk just den här veckan. Jag tror ingen har missat att det är vm-månaden på SVT. Om någon mot förmodan har gjort det så är det skid-vm och just nu så är det längdskidor. Något jag följt slaviskt. Jag hade stora förväntningar på förhand. Kan Emil Jönsson äntligen få sitt vm-guld? Har Hellner och Kalla prickat formen och tänkt smälla till med något av sina tre bra lopp de brukar ha per säsong? Ska Northug till slut visa sig mänsklig, både i spåret och som människa? Hittills är allt som vanligt. Allt handlar om det för-e-bannade landet i väst. Ska det vara så svårt att inte låta Norge dominera ett enda mästerskap, en enda gång? Jag avskyr att behöva undvika nöjda blickar från mina norska bekanta och sitta och låtsas vara jättenöjd över våra silver. Jag är inte rasist… Men vore det inte skönt om Norge inte fick vara med? HENRIK KÄLLMAN 2/3 2013

The Tallest Man On Earth

Fri, 15 Feb 2013 00:01:00 +0100

Nionde juli 2012 beställde jag biljetter. Ikväll, Linköping, slutsålt. Har längtat sju månader på detta. Årets bästa dag. Livets? Kanske, vem vet. Stänger inga dörrar för möjligheten. Let’s break some hearts.

Planera bättre

Fri, 08 Feb 2013 02:32:00 +0100

När min tvättmaskin gick sönder och alla rena kläder plötsligt började ta slut. Hur jobbigt det var, den tiden jag var utan tvättmaskin. Kläderna som fick tvättas på annat håll, när allt utom det man bar på sig var använt. När jag köpte en ny och tänkte: “Jag tänker aldrig vänta ut tvättandet så länge igen. Nu tänker jag tvätta ofta, planera bättre”. Hehe.

Män som näthatar kvinnor

Wed, 06 Feb 2013 00:47:00 +0100

Att jag ens behöver existera i en sådan här värld gör mig illamående. Att jag någon gång kanske ska få en son eller en dotter som ska födas in i din här världen gör mig än mer förtvivlad. Jag är för anonymitet och för att man ska kunna känna sig trygg på nätet. Internet ska aldrig kunna bli någon åsiktsregistreringsmaskin. Men när man ser den här videon vill man nästan tänka om. Man vet ju att det finns, det är ingen nyhet, men det blir så påtagligt. Det blir verkligen på riktigt och jag blir så otroligt svag. Jag får nästan svårt att andas. Jag vill bara ge allihop en kram för att de vågar träda fram och hoppas att alla de som hatar på nätet ser hur det låter när dessa modiga kvinnor läser upp sina hatmejl och rena dödshot. Kanske att det blir mer på allvar, att det man säger inte bara är tomma ord bakom en skärm som ändå inte spelar någon roll. Ofta när den här typen av videos eller diskussioner dyker upp så handlar det om “yttrandefrihet” och om att “kvinnor hatar faktiskt män också”. Dessa diskussioner kan vi lämna från mitt kommentarsfält. Kom aldrig och jämför det hat som finns från män mot kvinnor gentemot det åt motsatt håll. Visst förekommer det, men att det skulle vara något sånär i proportion till varann är bara dumt att säga så bespara er det. Och till alla som inte hatar på nätet utan vågar uttrycka sin åsikt som kvinnorna i den här videon: Sluta aldrig! Får ni hat från de här människorna så gör ni något rätt! Hur makabert det än låter...

När allt man trott på är en lögn

Sun, 03 Feb 2013 16:04:00 +0100

Alla glada stunder som du givit mig, blott en illusion. Hur du stärkte mig när jag kände mig ful och svag. Hur du fick mig att känna att allt var lite lättare, när det kändes tungt. Allt var en lögn. Försvinn ur mitt liv, jag hoppas att vi aldrig möts igen. Vågjävel.

Krönika: Behöver jag ens träna?

Sat, 02 Feb 2013 16:12:00 +0100

Hade svårt att släppa hela det här med “mitt nya liv”. Så veckans krönika handlar om det också. Kanske lite likt ett inlägg jag skrev tidigare på någon liten del, men inte allt för mycket hoppas jag. Skriv gärna en kommentar om ni hatar den. Och ja även denna krönika handlar också om mig, ni som påpekat att jag är för egocentrisk. Håll till godo! Behöver jag ens träna? När jag tänker på mig själv så skulle jag nog inte kalla mig för en renlevnadsmänniska. När jag tänker efter så tror jag inte att någon jag känner skulle kalla mig renlevnadsmänniska. Och tänker jag efter ännu noggrannare så känner jag nog ett par som förmodligen inte ens skulle kalla mig människa. Jag är mer av ett slags nattmonster, stöpt i en rostig och läckande form som i sin tur skapat den deformerade karaktär med brist på karaktär som är den jag är idag. Men jag har en charmig personlighet. Jag är inte särskilt duktig på saker som att äta rätt och dricka rätt eller ens klä mig rätt. Jag är en vandrande gråzon när det kommer till sådant. Det kanske tydligaste exemplet är att jag inte äter grönsaker eller frukt. Ja, jag vet att jag borde göra det, men jag antar att det är en av de sista kvarlevorna från mina barnadagar. Min sista skvätt av gammal hederlig småbarnstrots innan jag lämnar mina ungdomliga visioner och antivegetariska ställningstaganden i dörren medan jag kliver in i vuxenvärlden. Men som sagt, min livsstil skulle förmodligen av en och annan person kallas ohälsosam med skiftarbete, dålig kost och brist på motion. Jag har insett att de personerna har helt rätt. Så jag bestämde mig för att förändra åtminstone en av sakerna. Mitt arbete kan jag inte påverka och att börja äta grönsaker är uteslutet. Så det fick bli motion. Jag skaffade ett medlemskap på den lokala ortens allra nyaste skrotlyftarverkstad. Nu skulle det bli skillnad. Detta var i september. Den enda förändringen som skett var att jag blev tvungen att flytta mitt pizzastämpel-kort i plånboken för att få plats med passerkortet till gymmet. Det var väl vad jag hann med de första fyra månaderna. Den planerade gympremiären fick vänta lite längre än vad jag tänkt. Nu har den dock blivit avklarad! Fem år sedan jag senast tränade. Och det gick väl skapligt om man med skapligt menar att man fick en bild av hur otroligt klen man blivit under de här fem åren. Som en påminnelse av detta så vaknade jag dagen efter med en smärta som jag inte känt på... fem år säkert. Den kändes delvis bekant men ändå inte. Det var hemskt, ondskefullt. Som om en ångvält kört över mitt bröst för att platta till asfalten som opererats in i mitt bröst medan jag sov. Det är den enda förklaringen jag har till icke-flexibiliteten i mitt bröst. Det smärtade, bokstavligt och bildligt talat. Kanske är jag inte gjort för det här med träning. Behöver jag verkligen träna? Jag har ju trots allt en charmig personlighet. HENRIK KÄLLMAN 2/2 2013

Då.

Mon, 28 Jan 2013 18:09:00 +0100

När passet tar slut. Och man går till duschen. Går ur. När man står och torkar sin kropp. Då. Städerskan som går till sitt förråd. Bredvid mitt skåp. Plötsligt, från ingenstans. Finns ingen flyktväg, inga gömställen. Jag försvinner genom golvet. Kvar: ett naket skal. Handduksridå.

Fuck it

Sun, 27 Jan 2013 14:33:00 +0100

Köpte Hem till Midgård i veckan och har legat och glott på det idag. Det är så barnsligt roligt att jag nästan blir generad när jag skrattar åt det. Så simpelt och löjligt. Men fuck it. Är det roligt så är det. Min träningsvärk verkar slutligen ha givit med sig också. Överkroppen har nått normal flexibilitet igen. Nu börjar en annan smärta i bröstet krypa fram. Ångesten över att helgen snart är slut. Redan. Jag föredrar nästan cementbröstet. Fuck it, jag drar till gymmet och ser ifall jag kan mota bort demonerna genom att framkalla lite ny träningsvärk som kan ta platsen som rot till det onda.

Är jag gjord för detta?

Sat, 26 Jan 2013 15:07:00 +0100

I september så gick jag ned på det relativt nyöppnade gymmet och skaffade mig ett kort med hjälp av företagets generösa hälsocheck. Oktober kom, november flög sedan förbi och även december var över i blott en blinkning. Jag förstår att det är en dålig ursäkt att säga att man inte har tid då jag spenderat mer än lovlig tid till att se på film och tv-serier, men det tycker jag faktiskt är roligare. Hur som helst så fick min gympremiär vänta ganska länge. Längre än vad jag från början tänkte. Nu har den dock blivit avklarad! Fem år sedan jag senast tränade. Och det gick väl skapligt om man med skapligt menar att man fick en bild av hur jävla svag man är. Som en påminnelse av detta så vaknade jag dagen efter med en smärta som jag inte känt på... fem år säkert. Som jag ser det så är det tre saker som kan ha hänt: 1 – Jag har en träningsvärk i mina “bröstmuskler” och armar som är av något som inte kan vara av denna värld. 2 – Någon har varit och injicerat cement in i min överkropp när jag sov och det är därför som jag inte kan röra mig och att det gör ont när jag försöker. 3 – Jag har en inre tolvårig flicka boende i min kropp som har hamnat i puberteten. Jag tror att något av de två senare alternativen är troligast, för sådan här träningsvärk kan man bara inte ha. För är det inte så att värken brukar bli lite mindre för varje dag? I förrgår kunde jag knappt lyfta något, igår kunde jag inte ta av mig jackan själv och idag kan jag nästan inte få ihop det här inlägget. Jag undrar starkt ifall detta verkligen är något för mig? Behöver jag träna? Jag har ju en ganska charmig personlighet...

Vidåkers musikal 2

Fri, 25 Jan 2013 17:00:00 +0100

Har fått indikationer om att mitt tidigare inlägg möjligtvis varit kränkande, eller okänsligt kritiskt mot eleverna som deltog. Förstår inte riktigt. Men för att förtydliga så säger jag som så att om ni tror att jag inte tycker att allihop på den här bilden + alla andra som hjälpt till på ett eller annat sätt gjorde ett jättebra jobb så är ni ju helt fläng i pallet! Det är klart att jag tycker det och det menar jag verkligen. Men även om jag inte tyckt det. Vad har min åsikt för vikt i det hela? Jag arbetar ju trots allt med att banka stål till vardags, jag jobbar inte med Andrew Lloyd Webber (google it kids).

Vidåkers musikal

Thu, 24 Jan 2013 22:58:00 +0100

Var och såg Vidåkersskolans niondeklassares musikal ikväll. Jag har nog sett bättre musikaler där. Med det sagt ska det tilläggas att jag också har sett sämre. Denna var helt okej, rätt bra faktiskt. Kul att se syster delta vid några tillfällen. Hon hade ingen huvudroll direkt, men däremot ett snyggt skägg. Det värsta är att den svarta färg hon hade i ansiktet har mer att göra med ett riktigt skägg än vad min pinsamt ojämna ansiktsbehåring har. Föraktar henne lite från och med nu. Jag har både fina och jobbiga minnen från musikalen. Mitt hjärta har både smält och smärtat där i aulan. Inte kanske av musikalen just, men av saker med anknytning. En kall kväll i mars 2008 har jag mitt bästa minne från, även om det blott är ett fragment kvar i minnesbanken. Finner inga ord som kan göra min minnesbild rättvisa, så att försöka återberätta det är meningslöst. Det jobbigaste minnet däremot är mycket klarare. Det är helt klart mitt nionde skolår. Året jag skadat min höft som hindrade medverkan i både spex och musikal. Något jag sett fram emot hela högstadiet. Jag var så besviken att jag inte ens var med och körde ljud och ljus eller fixade fikat för att slippa lektioner. Jag surade bara och svor över att vara fången i en åttioårings kropp. Men det var kanske lika bra, jag klär faktiskt otroligt bra med käpp och gubbakepa. Som sagt, musikalen var helt okej. Jag saknar dock Fredrik Anderssons (vid flera tillfällen fantastiska) manus. Detta var helt klart helt okej, rätt “outside the box” måste man säga, men jag saknade ändå den där sista spetsen. Kanske hade velat att den var lite längre, att den vågat ha lite lugnare dialoger och mindre slapstick. Lite tyngd kan man faktiskt ge en högstadiemusikal. Den riktiga kärlekshistorien som varit mer eller mindre en standard genom åren var också borta. Men det funkade ändå. Allt är ju en smaksak och så vitt jag såg så verkade de flesta väldigt nöjda! Men vad säger du Fredrik Andersson, ska vi skriva ett manus till nästa år? Här har ni hen(ne). Min broster.

Krönika - #apokalypsen2012

Sun, 30 Dec 2012 22:31:00 +0100

Här är den sista krönikan jag skrev för i år. Det är också bland det allra första som är nedpräntat med den här datorn. Känns som att vi fick en bra start! Tidningen döpte krönikan till "Jag hade klarat apokalypsen dåligt", men jag behåller min originaltitel här. Jag blev faktiskt nöjd, jag hoppas ni gillar den. Gör ni det så kommentera gärna. Gott nytt år kära vänner och fiender. #apokalypsen2012 Nu är det inte långt kvar. Ett nytt år med nya utmaningar hägrar. En chans att börja om igen, att slänga blotta minnesbilderna av de saker man inte skulle gjort 2012 i papperskorgen tillsammans med den utgångna kalendern och aldrig se tillbaka igen. 2013 är mitt år. 2013 kommer bli fantastiskt! Men vad nära det var att det inte blev något av det. Jag tror inte att det var så många av oss egentligen som trodde att jorden skulle gå under den tjugoförsta december, men någonstans långt där inne så kunde jag inte låta bli att tänka. Ja, tänk om. Banalt, men också kittlande. Hur skulle jag egentligen handlat om jorden gått under, som maya-indianerna förutspådde. Det första jag tänkte var att inte glömma laddaren till telefonen. Det är kanske inte det mest självklara valet när man plockar ut livsnödvändigheterna för en stundande apokalyps och det slog mig också i samma stund som jag tänkt det. Hur dum får man vara egentligen? Fast det är klart, man vill ju inte gärna vara den enda som missar att fota undergången och ladda upp på instagram. Gärna med något skönt fotofilter, kanske så att det ser ut som att jorden går under 1973. #apokalypsen2012. Nej, en sådan chans får man ju bokstavligen bara en gång i livet. Men visst är det fascinerande att folk på riktigt trott att världen skulle gå under för en dryg vecka sedan. Folk som fyllt på sina skafferier med konserver och skaffat vapen i väntan på en stundande dystopi. Är du en av personerna som förberett dig för just denna undergång så ursäkta, men du är en idiot. Jag menar, om maya-indianerna var så otroligt bra på att förutspå framtiden – varför finns det inte så många kvar idag? Hur som helst så tror jag att jag hade klarat apokalypsen dåligt. Hade all el slagits ut och vi var tvungna att klara oss själva hade jag inte klarat mig fem minuter. Jag hade satt i halsen och dött av kvävning när jag i panik försökt hetsäta ett vattenpölsfuktat paket nudlar. Extra trist då om världen inte skulle gå under. Jag tror inte att någon livsgärning är tillräckligt stor för att få folk att glömma att man dog i pyjamasbyxor på trottoaren med ett halvtorrt paket nudlar i handen. Men det behöver vi inte fundera på mer! Vi lever ju fortfarande. Om två dagar är det nyårsafton och vi ska skåla in det nya året. Då kan vi lägga hemska 2012 bakom oss. För 2013 kommer bli fantastiskt! Och ni som räknat med, eller kanske hoppats på, att maya-kalendern stämde – upp med hakan! Alla kan vi ha fel, det är inte så att jorden går under för det! HENRIK KÄLLMAN – 29/12 2012

Det är mycket med det tekniska

Sun, 30 Dec 2012 17:45:00 +0100

Har haft lite datorbekymmer den senaste tiden. För någon månad sedan gick min dator sönder och gav mig inget annat val än att köpa en ny. Ja, jag kunde ju lagat den gamla. Men en ny dator kändes mycket mer tilltalande. Konstigt. Så nu sitter jag här med Windows 8 och jag... ja, jag känner lite förvirrad. Börjar få hyfsad kläm på det nu, men i början... Jag har alltid varit en teknisk person, skulle säga att jag fortfarande är det. Men Windows 8. Herregud. Det var första gången jag kände mig riktigt dum när det gällde teknik. Jag förstod hur alla otekniska personer jag suttit och försökt förklara saker för känt sig. Nu börjar det bli lite bättre, som tur är. Så nu med ny dator och nya krafter (?) kommer jag efter nyår se till att vara MYCKET aktivare här på bloggen. Det är mitt nyårslöfte till er. Påminn mig gärna om det framåt februari om jag tryckt ur mig tre inlägg till dess. Slänger ut min krönika från gårdagens lokaltidning lite senare ikväll.

Krönika: Hur kunde det bli så här?

Sun, 02 Dec 2012 22:53:00 +0100

December månads krönika är väldigt, väldigt besvärande sann hur jag fungerar över lag. Jag har ett missbruk. Hur kunde det bli så här? Huvudstaden, shoppinggata, 28:e november. Stan är redan pyntad till tänderna. Vi står vid tröskeln till advent och doften av glöggen räcker för att värma mig till nyår. Det spelar ingen roll var du vänder dig, här omfamnar julen dig vare sig du vill eller ej. Den första snön har fallit, eller slasken om man vill, men för mig ser det ut som en Charles Dickens-saga. För en sekund. Sedan ser jag neonskyltarna och i varje dörr står Ebenezer Scrooge. Det nödvändigt onda börjar bli dags att få överstökat. Dags att handla alla dessa julklappar till de som varit tillräckligt snälla i år för att få en. Jag brukar aldrig ha problem med att hitta presenter att köpa. ”Den där passar till hen, och den där är nog bra till hen och den till hen och hen till den”. Och så vidare. Samma sak i år. Pengarna försvann så fort att jag önskar att någon kunde givit mig en fysisk julklapp med ett järnrör eller dylikt för att få mig att avbryta mitt maniska mönster. Dessvärre sågs inga hjälpsamma Sverigedemokrater till. Vid det här laget borde halva familjens julklappar vara klara. Åtminstone om man räknar antalet paket i min väska som taktfast dunkade i ryggen där jag promenerade mot tåget hem. Men halva familjens julklappar är inte klara. När jag går mot tåget går jag ”The walk of shame”, för den enda personen som verkar ha varit tillräckligt snäll i tomtens ögon i år – är jag själv. Hur blev det så här? Hur kunde det ske? Jag har verkligen ingen aning, men det är ingenting jag kan förneka. Det har hänt. Både min själ och min plånbok har stora hål i sig som kvitton efter detta. Det fanns inget stopp, jag var Don Quijote anno 2012 och jag svingade mitt Visakort som ett svärd mot varje livsfarlig kortläsare som kom i min väg. På tåget hem kikade jag i väskan. Fem paket. Ja, just det. Jag glömde nämna den lilla detaljen va? Att jag fick alla paketen inslagna. Jo, ni förstår, det finns något dömande i blicken hos expediten som lägger ned ”Teenage Mutant Ninja Turtles-boxen” i kassen efter att ha fått nej på frågan ”Är det en present, vill du ha den inslagen?”. Hur jag vet det är oviktigt, låt oss bara fastställa att jag inte vill råka ut för en sådan situation. Igen. Jag borde inte köpt sakerna, men det är inte hela världen. Jag får helt enkelt bara ta en vända till och skamlöst slanta upp. När jag sedan går min Walk of shame från butiken ska jag bara slappna av, blunda och drömma mig in i min Charles Dickens-julsaga igen. Och bakom ryggen höra herr Scrooge ivrigt räkna pengarna. HENRIK KÄLLMAN 1/12 – 2012

Något stämmer inte

Mon, 12 Nov 2012 12:01:00 +0100

Jag sitter och ser igenom mina mest spelade artister och låtar på Spotify. Jag vet inte vad, men jag känner spontant att det är något som inte stämmer här... Okej alla ni som lyssnar på min Spotify. Ta en titt på mina mest spelade artister på Lastfm och anpassa er. Detta kan jag inte stå för.

Betnér ikväll

Thu, 25 Oct 2012 14:21:00 +0200

Fan nu börjar jag bli nojig. Som varje gång... Denna hemska, otroligt otrevliga uppladdnings/självdestruktionsprocessen satte igång för ungefär 30 minuter sedan. Varför gör jag det? Igår åkte jag på ett spontangig i Stockholm. Giget var på ett litet ställe som hette Skål i Hornstull. På väggarna satt tavlor över storheter som Johan Johansson och Ola Magnell för att nämna ett par, som uppträtt där tidigare. Häftigt ställe var det, tyvärr inte så mycket folk, men det gjorde inget. Jag fick köra som nummer fem i startordningen och nånstans är jag ganska glad över det. Det var en ganska tuff liten publik och det var skönt att slippa få gå upp först. Giget igår var faktiskt en del i en tävling som jag hoppade på i sista stund och jag lyckades faktiskt ta mig vidare till semifinal efter giget igår. Det var väl inte mitt livs bästa, men inte heller det sämsta. Första giget i Stockholm på 13 månader, andra överhuvudtaget på tre, så det var lite nervöst. Men roligt att köra igen. Önskar jag hade tid för mer, för belöningen jag kände när jag fick skratten igår och sedan den extra lilla belöningen med att jag gick vidare. Den tillfredsställelsen. Det är därför jag gör det. Helvete vad nervös jag är. Bekräfta mig Katrineholm!

Årets bästa

Sun, 21 Oct 2012 15:04:00 +0200

Vill dränka min kropp i ett hav av den oemotståndliga, ekfatslagrade ängladrycken från Nygårda. Samma euforiska känsla som en sjuårings julklappsöppning för mina smaklökar och som tusen förpackningar balsam för min själ. Köp inte en enda flaska, jag kommer behöva de allihop. Jag och min stundande diabetes.

Skatehallen i Vingåker

Sun, 21 Oct 2012 00:15:00 +0200

Debatten har pågått nu några dagar om Skatehallens vara eller icke vara. Konstiga påståenden från främst närpolisen om påstådd försäljning av illegal karaktär har definitivt inte gjort att folk ser på magasinet med öppenhet. Jag själv har spenderat en hel del tid där. Jag har vänner som åker, jag, min kusin och några andra vänner skulle i själva verket ta över hela verksamheten förra vintern. Våren kom, jag blev sjukskriven och det hela rann ut i sanden lite grann. Men nu mår jag bättre. Jag tänkte inte återkomma till detta projektet men jag känner på ett sätt ett ansvar för att hallen ska finnas kvar. Jag har det egentligen inte mer än någon annan, men jag tänker dra mitt strå till stacken. Det är min skyldighet att göra vad jag kan för att bevara skateboardhallen och med tidigare erfarenhet från ordförandeskap i en annan förening känns det ändå rätt för mig att hoppa på detta. Jag kommer att fortsätta föreningsbildandet där det gick i stiltje i våras och sedan jobba fram en hållbar metod för hallens framtida kvarlevnad tillsammans med personerna som hjälpte till då. Finns det intresserade föräldrar är det jättebra, öppettider kommer behöva finnas och det är omöjligt för oss få personer att kunna ha det ansvaret helt och hållet. Därför kommer volontärer att behövas. Skateboarden är en stor sport och industri. Jag älskar den och brukade åka i mina tonår. En skada har dock satt stopp för mitt eget åkande, men intresset finns kvar. Dels vill jag ta över verksamheten för mitt eget intresses skull och dels för att jag vet hur mycket den betyder för många ungdomar och även äldre personer i Vingåker med omnejd. Jag jobbade tidigare som fritidsledare och detta är på ett sätt för mig chansen att fortsätta göra en gärning för de ungdomar som behöver någonstans att vara. Att den lokala polisen väljer att direkt lyfta fram allt det dåliga förvånar mig inte ett dugg. Det är en idrott som faller utanför ramen, som inte kräver att man tränar enligt tydliga linjer och regler som i andra sporter, till exempel fotboll, handboll, ishockey etc. Det är en mer avslappnad sport på så sätt. I stället för att försöka tala om skateboardhallen från en vinkel där man ser problemet men söker efter lösningar så väljer man att bara dela med sig över vilka otroliga bekymmer magasinet är i dagsläget. Som sagt, jag är inte särskilt förvånad, men det spelar ingen roll. Jag kommer att ta ansvaret för skateboardhallens vara i den här frågan. Alla som är intresserade av att hjälpa till kan mejla på temporära mejladressen skateboardmagasinet@gmail.com. Med allt detta sagt så kommer jag inte vara någon enhällig härskare utan jag kommer vara en del av en styrelse i en förening som kommer sköta hallen på papperet. Men det är aldrig något jag och mina kamrater kommer klara själva utan det är något vi kommer behöva hjälp med.

Rendezvous

Sat, 20 Oct 2012 01:55:00 +0200

En så när som helt ledig fredag. Idag har jag inte slitit ihjäl mig, heller inte trillat av pinnen av lättja. Det har varit en bra balanserad dag. Jag har varit lite sliten den här veckan. Nattveckan har gått bra att arbeta, men mitt sociala liv har fått stå åt sidan. Jag har sovit mycket, mer än vanligt, idag klev jag inte upp förrän efter klockan tre. Sådana saker kan vara en del att plocka med i formeln när man summerar varför man blivit antisocial. Men så länge jag sover så fruktansvärt bra som jag gör så skulle jag inte känna mig bitter om jag gick och lade mig ikväll, för att märka att jag när jag vaknar blivit 76 år, förblev barnlös, missade hur min blogg fick Nobels litteraturpris 2039, mycket tack vare mitt inlägg om mina skor samt att jag skulle dö samma dag som jag vaknade upp. Vaknar jag upp och känner mig lika nöjd som jag gjorde idag på eftermiddagen, då har jag ingen ånger. Jag vet ju hur LOST slutade, resten klarar man sig utan. Jag gick ut ikväll till det lokala vattenhålet. Väl där träffade jag min musiklärare från mellanstadiet och vi utbytte några minnen från den tiden. Ett särskilt minne från ett julstorsjung i Hansjöskolans matsal där hela publiken buade ut vår fruktansvärda version av Mer Jul kom ganska snabbt på tal. Jag har till och från under åren mått lite (mycket) dåligt över att vi elever och i synnerhet jag själv kanske inte gjorde mitt allra bästa under det uppträdandet. Det var en rejäl bombning kan man säga. Han själv kände något liknande från det hållet han styrde det den dagen. Vi kunde skratta åt det idag (lite) och det var skönt, ett litet gruskorn av den ångest man burit med sig som man kan borsta bort. Jag lyssnade på en låt idag i mobilen jag inte hört på ungefär ett och ett halvt år. Det var lite som att se ett gammalt fotografi, alla känslor, lukter och tankar från var jag var när jag hörde den sist sköljde över mig som en våg. Eller ja, mer kalldusch. Jag blev inte ledsen, det är fel ord. Men den tog mig till ett mörkt ställe, flera misslyckanden och saknader gjorde sig påminda. Låten i sig var glad i tonen, vilket gör det hela ännu mer tragiskt. Det är konstigt, trots att jag kände mig lite nedbruten så lyssnade jag på den tre gånger i rad, kanske fyra. Ett ganska masochistiskt sätt att hantera sina känslor antar jag, att vältra sig i sin egen skit tills dess att man nästan ser tjusningen av att må lite dåligt. Alla vill väl vara lite Lundellsk. Det kanske är något jag förtjänar o andra sidan som skulle kunna tänka mig att dumpa allt på mina nära och vakna upp när jag är 76. Vilken var låten undrar säkert alla ni tiotals läsare? Det var Cirkus Miramar – Vem skjuter duvor med K-Pist.

VINKA 27/10

Thu, 18 Oct 2012 20:41:00 +0200

Slutsålt de två senaste gångerna, se till att köpa din biljett i tid!

Krönika: Är inte vi också Vingåkersbor?

Sat, 06 Oct 2012 16:28:00 +0200

Månadens krönika som jag skrivit heter “Är inte vi också Vingåkersbor?” och är lite annorlunda mot det flesta andra krönikor jag skrivit. Jag brukar försöka skruva till det allt som oftast, men frågan är om det nästa blev lite mycket snurr på den här. Var lite osäker på om jag skulle ta det i hamn, men jag känner mig ändå ganska nöjd och jag hoppas att ni också gillar den. Varsågoda. Är inte vi också Vingåkersbor? Jag tillhör en grupp som till antalet är ganska väl representerade i Vingåker. Vi är glada, positiva och nyfikna varelser som gillar att göra sådant som folk gillar mest. Sola, bada, skratta. Att umgås och ha det trevligt i allmänhet. På många sätt är vi lika de ursprungliga Vingåkersborna, men vi håller oss lite på varsin kant och endast ett fåtal interagerar med varann. Man kan inte säga att vi är urinvånare i Vingåker, men man skulle ändå kunna säga att vi är en betydande minoritet här. Som grupp bör vi vara accepterad, men vardagen kan vara väldigt tuff för en gräsand. Vi gräsänder bor inte i centrala Vingåker, utan en bit utanför. De flesta av oss håller till i ett rätt igenväxt och ogästvänligt område. Vi har inget särskilt ord för det, inte heller Vingåkersborna vad vi märkt. De verkar dock inte ta vattenströmmen för givet, för flera som passerat har utbrustit i ett halvhäpet ”Å”. Det är inte alls så märkvärdigt som de får det att låta, men vi är nöjda med det. Det är svårt att röra sig ute när man är en gräsand. Man märker att så länge vi håller oss i vårt område så har Vingåkersborna accepterat oss. Nästan som att de tycker att vi inte ska röra oss någon annanstans. Min tes bygger på något som hände i somras. Då skulle nämligen jag, min mor och mina fem syskon ta en utflykt in till centrum. Det var en stekhet dag och den nylagda asfalten på trottoaren brände mot mina fötter. Efter en stund var vi tvungna att korsa vägen, vilket vi gjorde på ett övergångsställe (vi är gräsänder, inga vildar), men trots det så tutade bilarna argt på oss. Föraren som väntade på oss skrek några hemska ord. Min mor blev väldigt stött. Hon såg på oss barn med tung blick. Hon behövde inte säga mer. Utflykten var slut. Vi vände tillbaka hem igen, mor först med illa dold sorg. Jag är själv ledsen ofta, men jag börjar på något sätt att vänja mig. Att bli jagad med pinnar eller kallad för öknamn är knappt något jag reagerar på mer. Människorna är komplexa varelser. På ytan lika, men på insidan programmerade på helt olika sätt. Vissa ger mat, andra stryk. Är det därför de inte tycker om oss? För att vi ser annorlunda ut? Bara för att vi råkar vara gräsänder, betyder det att vi inte har samma rätt att vara här? Är inte vi också Vingåkersbor? Byt ut gräsänder mot valfri minoritet. HENRIK KÄLLMAN, 6 OKTOBER 2012

Apropå att flytta yngre barn till Vidåker

Wed, 26 Sep 2012 20:37:00 +0200

"Barn- och utbildningsnämnden (politiken) gav barn- och utbildningsförvaltningen (tjänstemännen) i uppdrag att utreda möjligheten att integrera yngre årskullar än årskurs 7-9 på Vidåkersskolan." Utdrag från Vingåkers kommuns officiella facebooksida. Några frågor då till beslutsfattarna. Vilka årskurser är det som omfattas och hur skulle integrationen mellan de äldsta och yngsta eleverna på skolan bli? Några planer eller riskanalyser för hur elever födda över ett så långt årsspann skall umgås tillsammans (raster och dylikt) utan att risken för mobbing eller utanförskap skapas och eventuellt stegras? Vidåker är dessutom en ganska liten skola till ytan, finns risken att undervisningsgrupperna blir större och undervisningen haltande då fler ska samsas om salarna eller ska nya klassrum byggas, fler lärare anställas och så vidare. Ifall det sträcker sig så långt som till åk 4-5, kan det inte medföra ett tvång till en påskyndad personlig utveckling för att passa in? Det vill säga i en takt som skolformen sätter ramarna för, tack vare att miljön är något råare på högstadiet gentemot mellanstadiet, istället att man utvecklas i en lite mer eget tempo? Finns det en plan ska det bli intressant att höra den, i annat fall känns det som ett komplext förslag då riskbilderna känns rätt omfattande. Ryggsäcken kan vara nog tung för en elev i den åldern. Acklimatiseringen till Vidåker kan vara svår när man är tretton, kan inte ens tänka mig hur den skulle vara som tio-elvaåring.

Palme

Wed, 19 Sep 2012 21:07:00 +0200

Precis hemkommen ifrån Katrineholm och biografen där. Ikväll var det premiär, fem dagar för sent. Först idag så visades nya dokumentären Palme på lokalbiografen och jag måste väl säga att den var värd väntan. Jag har haft en ganska... låt oss säga rätt så allmän bild om vem Palme var. Att han var Erlanders högra hand kände jag till, IB-affären, kritiken mot USA, skott i ryggen och så vidare. Jag hade wikipedia-kunskap av honom kan man säga, det allra ytligaste av det mesta. Men inte mycket mer. Därför tyckte jag att filmen var väldigt bra. Nyanserad och ärlig kändes den, inte speciellt vinklad. Både borgerliga och socialdemokratiska politiker, vänner, familj och skolkamrater talade om mannen och deras syn på honom. Känslan är att det stämmer nog rätt så bra som speakern sa det i filmen. “Olof Palme, mannen som varje människa i Sverige har en åsikt om.” Det var tydligt. Jag minns inte Olof Palme. Vid hans begravning var det fortfarande två år och trehundrasextiofyra dagar kvar tills dess att jag skulle födas, så allt jag vet har jag läst – och nu sett. För oss lite yngre och saknar nostalgiskt värde av filmen är den ett fantastiskt allmänbildningsverktyg. Det känns också lite som en annan värld att höra en politiker tala med en sådan klar och tydlig övertygelse. Får lite gåshud när jag tänker på hur han dök upp under Kårhusockupationen -68. Otrolig pondus. Inspirerande också att höra någon som talade om förändring och trodde på den. Men det var en tid då tillväxt var god och förändringar skedde mer eller mindre dagligen. Kanske är det där det brister i dagens politik. Tron på att man kan förändra. Tron på att förändra världen, så som Olof fick lära sig. Den starkaste scenen för mig var att se och höra Anna Lindh tala vid Olof Palmes begravning. Jag är som sagt för ung för att minnas Olof Palme, men jag minns Anna Lindh som om det vore igår. Jag var fjorton år. Jag minns hur allt liksom stannade upp, hur Göran Persson tappade sin fart och hur det låg som ett täcke över allting för en tid framöver. Två år efter 9/11 fick vi vårt eget. Det var i alla fall så folk sade då. När jag tänker på hur Sverige reagerade på Anna Lindh så kan jag inte riktigt relatera till hur det måste varit 1986. Utöya möjligtvis. Ulf Lundell beskrev det i någon intervju som att det var någonting som stannade av med Palme och som aldrig kommit igång sedan dess. Att Sverige aldrig hämtade sig. Kanske är det så. Det var roligt att se och höra de internationella bilderna, intervjuerna, de egna berättelserna, alla tal och bakommaterialet. hur han och Erlander skojar efter valsegern -68 är verkligen jätteroligt, för att nämna något. Palme är ett fint porträtt jag tycker alla ska se. Dock är den också ganska tung, mår rätt dåligt efter att jag sett den. Det har hänt när jag gått ur en biosalong förut, men med skillnaden att jag då kan tänka att det är bara en film. Finns så mycket mer jag vill säga om filmen. Men jag rekommenderar er att se den istället.

VINKA 29/9 - vi ses där?

Tue, 11 Sep 2012 11:11:00 +0200

Min ståuppklubb rullar vidare med tre datum i höst. Först ut är en riktig veteran med sällskap! Vi ses väl där? Gå gärna in och gilla min page Vinka – Vingåkers Standupklubb på facebook.

Höstens första krönika

Sun, 09 Sep 2012 13:26:00 +0200

Svårt att konkurrera om utrymmet här på sidan när hunden Sparky fullständigt dominerar förstasidan, men jag försöker. Här är min krönika från gårdagens tidning. En kanske inte så tokig skitsommar Jag vill börja med att i förebyggande syfte be om ursäkt för mitt språk. Jag känner dock att det är en nödvändighet att jag uttrycker mig på följande sätt för att ge en så pass korrekt beskrivning av mina känslor kring det hela. Med detta sagt vill jag bara berätta hur mycket jag hatade den här jävla skitsommaren som var. Nå väl, det kanske är lite orättvist att säga att jag hatade den. Det fanns ljuspunkter. Det mest lysande minnet är från en välregisserad sommarkväll på Ullevi, vilken var en enda lång kärleksvals på knappa fyra timmar. Strax före det anordnade jag en väldigt lyckad standupkväll i lilla byn, kanske den bästa hittills. Så allt var väl inte dåligt. Jag tänker nog mest på vädret. Vädret är ju något som upprör gemene man, det är inte minst något jag märkt sedan jag kommit tillbaka från semestern och ser alla kamrater med regntunga kroppar, fortfarande tömda på energi. För det blev ju inte så mycket sol att ladda om batterierna i. Var och varannan kamrat flyr nu istället till Grekland och Turkiet i ett desperat försök att skjuta upp hösten en vecka till. Jag har inget emot hösten, då kan jag ha skinnjacka igen och jag slipper allergin. Vilket jag ändå gjort i sommar. Så allt var väl inte dåligt. Den uteblivna sommarvärmen har på ett sätt varit en välsignelse i förklädnad. Den har givit mig chansen att se ikapp väldigt mycket film och gå väldigt mycket på bio. Att salongerna sedan varit fullproppade med nästan varenda barndoms-superhjälte gjorde att min inre tolvåring gick totalt bananas. Så allt var väl inte dåligt. Ja, biografen i grannkommunen har tjänat en slant på mig i sommar. Det är inte tack vare deras fantastiska utbud utan snarare på grund av bristen av utbud på närmare håll. Biovisningar i Vingåker är tyvärr en pungspark för filmälskare. Med dagens högupplösta filmer så mår jag mest dåligt av att gå och se en film där. Jag väntar dagligen på besked om biografen ska få bidrag för att kunna rusta upp den. Ingen önskar det nog mer än jag. För jag lovar, att om biografen kan börja erbjuda filmer med konkurrenskraftig kvalitet så lovar jag att jag skall besöka den. Jämt. Sedan har ju kommunen faktiskt tagit beslut om att skjuta till en del till renovering i sommar. Så allt var väl inte dåligt. Jag har kanske haft fel ändå. Inga allergiska besvär, sett en massa film på bio, kört standup i Vingåker igen och bevittnat Springsteen på Ullevi. Det borde ha varit den bästa sommaren någonsin. Om det inte varit för det jävla vädret.

Hej dagboken

Mon, 03 Sep 2012 20:04:00 +0200

Det är bråda dagar i en (relativt) ung mans vardag för tillfället. Jag har farit och flängt fram och tillbaka så mycket på sistone känns det som att det är svårt att få huvudet stilla när jag nu slutligen landat. Vilket kan förklara varför jag har så ont i nacken. För tillfället sitter jag och försöker välja vad jag skriva om i en kommande text jag ska lämna in i veckan. Det lutar åt både ett och två och tre håll, men som en bowlingkäggla står jag bara där och vippar lite fram och tillbaka. Imorgon måste jag bestämma mig för åt vilket håll historien ska falla. Att jag refererade till mig själv som en bowlingkägla har ingenting att göra med att jag tycker jag blivit tjock, även om jag inte kommer i mina rosa stuprörsjeans längre. Till vissas glädje och lättnad skall tilläggas. Inte heller faktumet att jag i veckan börjar träna igen har med detta att göra. Och att gymmet ligger i den gamla bowlinghallen. Där det fanns käglor. Kanske att mitt undermedvetna försöker säga mig något. Fan. NOG OM DET! Som jag sade så är det bråda dagar. Jag har ett antal projekt i luften just nu. Ett av de är standupklubben som kommer fortsätta köra under hösten. Sedan är det ett par andra och jag hoppas kunna presentera något av de så snart som möjligt. Var förresten på Winnerbäck förra veckan. Två gånger. Stockholm och Linköping. Konsert elva och tolv med honom. Återkommer med en mer målande bild av mina känslor kring dessa spelningar.

Världens bästa bild

Fri, 10 Aug 2012 15:48:00 +0200

Världens bästa bild, tagen under OS. Kungligt, Calle! Kan inte låta bli att undra vad han ropar... Förslag?

Annie Lööf kastar sten

Fri, 10 Aug 2012 01:23:00 +0200

Säger jag Tillväxtverket så vet ni säkert vad jag pratar om. Krognotor och annat smaskigt för tjänstemännen hos Tillväxtverket som betalats av oss skattebetalare. Säger jag Christina Lugnet så vet ni nog också då vad jag pratar om. Girigheten personifierad som bluffat och stulit av våra pengar skamlöst. Näringsministern gjorde som tur var slag i saken och gav henne sparken. Eller ja, hon får fortsätta på Regeringskansliet och har fortsatt 91000 kronor i lön de kommande tre åren. Bra betalt för att... ja, inte en aning. Koka kaffe kanske. Jag undrar om jag hade fått en liknande deal av min arbetsgivare? På en skala mellan befordrad och häktad så tror jag att handfängseln hade börjat skava innan mätaren ens börjat röra sig. Och det med all rätt, begår man ett liknande brott så borde man få ta konsekvenserna. Men alla spelar inte enligt samma regler. Vad det verkar. Säger jag Annie Lööf så vet ni säkert även då vad jag pratar om. Partiledaren med en ledarskapsutstrålning som en elevrådsordförande, som sedan visar sig ha ungefär samma politiska färdigheter som just en sådan. Näringsministern som så förtjänstfullt rensade upp bland fusket på Tillväxtverket och sparkade Christina Lugnet (eller ja...) - visar sig ha gjort samma sak själv. Och det visar sig bara ett par dagar efter. Jag tror att det kan vara något slags världsrekordförsök i dålig tajming. Annie Lööf. Sveriges bäst betalde partiledare, Sveriges näringsminister hade kastat världens största sten i det glashus hon stod i när det uppdagats att hon skickat en festfaktura på nära 22000 kronor till näringsdepartementet - trots att det hela var en intern tillställning. Det hela har reglerats efter Aftonbladets granskning. “Olyckligt”, säger Göran Hägglund. “Jag kan bara kommentera mitt eget departement”, säger Anders Borg. Jag kan ju dock känna att det är i alla fall kanske liiiiiite Anders Borgs plats att uttala sig när alliansen tar ett gemensamt ansvar för att det inte slösas med Sveriges skattemedel. Slagordet de gick så hårt till val på. Ansvar. Men vad vet jag. Jag är ingen politiker, jag bankar stål till vardags. Christina Lugnet fick sparken (eller ja...) efter skandalen. Jag minns en mustaschprydd partiledare som fick lämna sitt uppdrag efter en hyresbetalningsskandal. Han var ju inte ens minister! Hur länge sitter Annie Lööf? Men som sagt. Alla spelar inte enligt samma regler. Vad det än gäller. Ledsamt. Tröttsamt. Jag förmår mig inte ens att bli arg när jag följer de här nyheterna. Jag känner bara uppgivenhet. Ett politikerförakt. Besparingar inom äldreomsorgen leder till att ålderdomshem inte ens kan ge pensionärerna påtår till sitt kaffe. Samtidigt sitter de oantastliga och dricker kaffet själva. Med både socker och mjölk. Och påtår. Kanske är det Christina Lugnet som kokat det. Vad vet jag. Om det fanns någon rättvisa skulle Christina Lugnet inte ha fått sparken (eller ja...) utan hon skulle ha blivit åtalad. Om det fanns någon rättvisa skulle Annie Lööf få lämna sitt uppdrag som Näringsminster. Partiledarjobbet kan hon gärna behålla, på så sätt har hon skickat ut sig själv ur Riksdagen om två år. Men det finns ingen rättvisa. Visste ni förresten att Christina Lugnet stått på Centerpartiets valsedel? Tur att hon fick ett så bra jobb i stället. "Sida vid sida..."

Supermatchen

Thu, 09 Aug 2012 20:05:00 +0200

Vingåker är bra härligt ändå. Det är barn på hela gatan just nu. Leker, skrattar. Det är lite kyligt ute, det känns att det börjar bli höst. Vart tog egentligen sommaren vägen? Jag har haft några fina semesterveckor. Men inte kan man väl kalla det för sommar? Jag har i alla fall spenderat tre lysande dagar i Göteborg den här sommaren (semestern). Först den magiska fredagen den 27:e juli som jag tidigare skrivit om och igår var jag tillbaka på Bruce-katedralen Ullevi. Igår var det nämligen dags för Supermatchen mellan FC Barcelona och Manchester United. Supermatchen var ett jättespektakel som jag så här i efterhand tyckte väldigt mycket om. Det var mer uppvisning och underhållning än vad det var verklig kvalitet, men som slaviskt United-fan var det ändå häftigt att få se sina hjältar Scholes, Rooney, Ferdinand, Vidic, med flera. Hur gick matchen då? Det blev 0-0 efter full tid och efter straffar kunde Barcelona plocka hem segern. Det var lite tjurigt just då, men det spelar inte så stor roll. En del av er såg säkert matchen på tv och ni håller nog med om att det inte var någon vidare fotbollsmatch. Men det var ett spektakel väl värt att stötta! Jag menar, hur många gånger kommer FC Barcelona och Manchester United mötas I SVERIGE igen? Kanske aldrig mer. Men jag var i alla fall där när det hände. Och det är jag glad för. Det blev lite kyligt mot slutet av matchen. Det börjar bli höst i Göteborg också. Jag vill tacka Göteborg för den här sommaren (semestern). Tack för att ni är Sveriges eventstad nummer ett. Där är ni sannerligen svårslagna. Men visst är Vingåker bra härligt ändå?

Bilder från VINKA 20/7

Wed, 01 Aug 2012 15:10:00 +0200

Tyckte det förra inlägget blev så långt, så långt, så uj uj uj, så jag publicerar lite bilder från VINKA här istället! Ola Aurell Emma Wessleus Tobias Jacobsson Jörgen Sjöberg Jag själv hoppade också in och körde ett spontan-gig i andra akten. Hela gänget! Tack ska ni ha!

VINKA - En knockout-seger!

Wed, 01 Aug 2012 12:00:00 +0200

Jag har verkligen haft en strålande semester så här långt. Vädret har varit helt okej, vissa dagar outhärdligt vackert och jag har dessutom haft roligare under de här två veckorna än under hela det här året förmodligen. En av de sakerna var premiären av min gamla standupklubb från 09-10 som jag startade upp igen förra fredagen. Anledningen till att det tagit lite tid att skriva om det är att det i ärlighetens namn varit lite svårt att smälta det. På samma sätt som konserten jag skrev om tidigare. På samma sätt, fast ett annat sätt. Det är svårt att förklara. Vingåkers Komediallians (VINKA) är mitt lilla skötebarn och jag är väldigt pedant och diktatorisk när det kommer till allt från affisch, till bokningar, till bordsplacering och för krogens rutiner under de här timmarna. Allt detta bestämmer jag mer eller mindre. Men det är bara för att jag inte vill lämna något åt slumpen. Hur blev kvällen då? Det blev en riktig dundersuccé. Ola Aurell som var konferencier styrde publiken helt efter sin egen pipa med sina sånger och när han skulle sjunga “Man kan göra många saker med en katt” blev det hela till absurdum. Helt otroligt roligt. Emma Wessleus som faktiskt varit i Vingåker en gång förut, när jag arrangerade ett gratis standupgig på Vingåkers marknad för tre år sedan. Emma körde ikväll ett ganska kort set, men väldigt roligt. Hennes lilla spark på våra grannar närkingarna rev ned stora skratt och större applåder. Tobias Jacobsson är ett av de säkrare kort man kan boka till sitt event. Lugn och saklig, duktig på att måla upp riktigt roliga bilder och en väldigt fin tajming. Det var Tobias tredje gig i Vingåker och det var absolut hans bästa. Tobias har verkligen lyckats med något jag inte klarat, det vill säga att förnya sin akt och skriva nya, riktigt bra skämt. Väldigt roligt att se. Tobias stängde den första akten. Väldigt, väldigt bra. Efter pausen så var det bara kvällens huvudakt Jörgen Sjöberg kvar och ja... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om hans framträdande. Av all standup jag sett live genom åren nu så är detta topp fem det bästa jag sett. Han var som besatt, högg på allt som hände i publiken och gjorde sanslöst snygga återkopplingar. Fullblodsproffs, en stilstudie för hur man gör ett lyckat ståuppgig. Jag själv körde också ett litet set. Det var kul. Oplanerat, men kul. För mig i alla fall. Vill tacka Ola, Emma, Tobias, Jörgen, krögaren och givetvis också publiken! Utan er där hade det inte blivit vad det blev. Tack allihop för en minnesvärd kväll. Nu lade vi ribban högt för framtiden.

The only Boss I listen to

Tue, 31 Jul 2012 11:56:00 +0200

Fredag. Ullevi. En dirigent och hans band. Över 66000 människor i publiken. På kylskåpet sitter mitt gratislöp från GT. I garaget har jag satt upp det från Expressen. Det är inte utan ett uns av vemod jag tittar på bilden framför mig, ser den märkligt pigge 62-åringen. Han ser peppad ut. Jag menar, efter fem fyra månader på turné, hur lätt kan det vara att ladda om till en ny spelning? Tydligen inga problem, det verkar i alla fall inte så. Att se en man, tre år yngre än min farfar, med en fysik som en vältränad person i min ålder, springa runt på scenen och sjunga varje sång som att det var den sista sången i livet samt att få 66000 personer att tro på det – DET är imponerande. "Are we missing anybody?" "Are we missing anybody?" "Are we missing anybody?" Det gjorde vi nog allihop. Den musikaliska precisionen till trots är E Street Band inte det samma utan sin store man. “If you're here, and we're here... They are here.” Hyllningen till The Big Man, Clarence Clemons lämnade inte ett öga torrt. Förmodligen var det ännu fler våta ögon efter lördagens spelning, då brorsonen för första gången på turnén spelade The Big Mans Magnum Opus: Jungleland. Saxsolot finns på en gratis jättekanal av strömmad video nära dig. Kolla upp det. Vemodet. Jag vet inte varför egentligen. När jag ser på löpet är det verkligen ömsom lycka, ömsom vemod. Jag tror att jag känner de två av samma anledning. Jag är 23 år, jag har sett de flesta sorters konserter och många av världens största akter på många olika platser. Men att jag vid 23 års ålder måste inse att jag aldrig kommer att se en bättre konsert än den helt otroliga krafturladdning jag såg med Bruce Springsteen and The E Street Band i fredags, det gör mig kluven. Ömsom ångest ömsom tacksamhet. Men jag skulle aldrig bytt bort kvällen mot någon annan. Denna kväll är nu aveny i mitt minnes stad. Im stranded in the jungle Taking all the heat they was giving The night is dark but the sidewalks bright And lined with the light of the living

VINKA Comedy Club

Sat, 07 Jul 2012 23:29:00 +0200

Min och Vingåkers egen standupklubb VINKA (Vingåkers Komediallians) är tillbaka! Den 20/7 Återuppstår klubben som en skrattande fågel fenix, uppstigen ur askan. Eller från en sunkig källare. Hur som helst, det är något du inte vill missa. Trust me. + EMMA WESSLEUS. Ytterligare någon kan tillkomma. Missa inte som sagt! Detta blir en fest!

Någon mer än jag?

Sat, 07 Jul 2012 14:12:00 +0200

Är det någon mer än jag som läser kommentar-trolls åsikter på artiklar och bloggar och bara känner: En dag hoppas jag finna befrielsen att inte fortsätta läsa dem. Man vet vad som finns där, man vill inte se, men man kan inte låta bli att titta. Som en bilkrock. Eller ett rejält buttcrack.

Döden, fjärde juli.

Wed, 04 Jul 2012 19:13:00 +0200

Jag hade ett par skor en gång. Ett par annorlunda. Annorlunda-bra. De var ett longshot, ett par jag kollat in ett tag men inte riktigt känt mig man nog för att iklä. De första veckorna tillsammans var lite trevande. De satt bra, kanske lite små, men det kändes osäkert. En färgklick på min annars rätt grå palett. Men var det jag? Tiden gav svar. Jag kunde inte vara utan dem, de var perfekta. Perfekta för mig i alla fall. Det hände till och med att jag sov i dem. De byggde inte mycket uppåt, men fick mig att känna mig större, högre. Bättre på nåt vis. Idag är det ett år sedan skorna gick sönder. De sprack på en perrong i Göteborg. Det kom överraskande, men det var kanske inte någon överraskning. Jag vet inte. Jag gick och skavde i de ett tag innan jag tog av dem. De hade kanske gått att laga. Försökte aldrig. Antar att det var enklare att gå barfota ett tag. Och sedan skaffa ett par nya.

Den svenska husmaffian

Tue, 26 Jun 2012 22:37:00 +0200

Så en av Sveriges största musikexporter väljer att tillkännage att de ska splittras och att turnén de ger sig ut på blir deras sista – lagom till att biljetterna släpps. Vad lägligt. Att Swedish House Mafia lägger ned verksamheten tycker många är tråkigt, även om vi svenska villaägare känner att vi äntligen kan pusta ut lite grann. Den första Sverige-spelningen såldes slut på runt fyrtio minuter, den extrainsatta runt timmen efter släpp. Nu blir det en tredje och sista spelning. Maffians anhängare är oneklingen många. Kul att de får spela för fulla hus. Har faktiskt försökt få tag i biljetter, men Ticnet tyckte annorlunda. Jag är dock inte bitter, alla kan helt enkelt inte få plåtar. Maffian har uppenbarligen givit svenska folket ett erbjudande de inte kan neka.

HU-JE-DA-MEJ

Mon, 18 Jun 2012 00:53:00 +0200

Sån data jag har, ej värre tänkas kan. Och HP är dess namn plus nånting mera heter 'an... Jävla pissdator. När jag för en gångs skull pysslat med lite prylar värda att skriva om så väljer dumburken att klappa ihop. Köpa en ny verkar ju vara ett alternativ förstås. Tyvärr är den ekvationen omöjlig om man tar två viktiga variabler i beaktning: 1 – Jag är dum 2 – Jag är snål Slår man ihop dessa två variablier får man dumsnål och vid mer avancerad uträkning (övriga utlägg och obefintligt sparande) får man resultatet dumsnål upphöjt till två. Jag är helt enkelt väldigt dumsnål. Jag har till exempel istället för att köpa en ny dator bränt en halv förmögenhet på inte en, utan två resor till Åland och byggt en bar i garaget. Varför? Jag har inget bra svar på det så jag skjuter ifrån mig all eventuell argumentation jag inte kan vinna genom att svara: FÖR ATT JAG KAN! Duger det som förklaring? Om nej, synd jag låtsas att jag inte ser era kommentarer. Om ja, yay, era kommentarer är bäst! Nu verkar i alla fall datorn fungera en liten stund till. Vågar inte stänga av den dock. Jag återkommer med bevismaterial från de finansiella brotten “Ålandsresa” samt “Barbygge”. Men glöm inte att jag är oskyldig till motsatsen är bevisad!

Grattis Svenne Hedlund!

Sun, 27 May 2012 01:10:00 +0200

Skämtåsido. Jätteroligt med en svensk seger. Loreen är verkligen en etnisk svensk mitt i livet vi kan vara stolta över. Alla är dock inte lika nöjda. Jävla troll. På tal om troll, mer exakt penntroll. Jedward var väl jävligt dåliga? Skit samma. Loreen vann. Inte Christer Björkman. I-N-T-E Christer Björkman!

Veckans krönika (om VVK)

Sat, 26 May 2012 21:04:00 +0200

Ett födelsedagsbarn i mitt hjärta I maj i år firar Vingåkers Volleybollklubb 40 år. Klubben som blivit ett av Vingåkers allra starkaste ansikten utåt, särskilt tack vare sin fina ungdomsverksamhet. Att det faktiskt också är en elitklubb i Sverige glömmer man nästan. För visst är klubben verkligen en bra representant för kommunen. Jag hade förmodligen aldrig uppmärksammat ”hålor” som Örkelljunga, Hyltebruk eller Tierp om inte dessa lag kommit till Vidåkershallen och spelat. Förmodligen fungerar det lika åt andra hållet. Vidåkershallen är klubbens borg och de har varit ett makalöst tryck där ibland. ”Sveriges bästa hemmastöd” skrev Volleybollförbundet efter silversäsongen 02/03. Jag tror det stämde. Alltid fullsatt och alltid för full hals. Trodde jag skulle dö där på läktaren under finalserien. Vi var stolta över vårat lag. Jag var stolt. Jag kommer så väl ihåg när jag såg min första match. Säsongen innan uppgången till Elitserien. VVK spelade mot Ymer och på Hansjöskolan hade vi fått fribiljetter till matchen. Förutom detta kunde man tävla om en volleyboll signerad av alla spelare och ledare i laget. Turligt nog vann jag. Bollen var signerad av stjärnor som Johan Lindskog, Tobias ”TJ” Johansson, Robert Söderberg, Ulf Karlsson, Jonas Pettersson, Coachen Mattias Zingmark, eleganten Jörgen Eriksson med flera. Jörgen var en magnifik spelare. En slags svensk volleybolls Steve Yzerman med sin fina spelförståelse och stora talang. Om mitt minne förskönar hur bra han egentligen var låter jag vara osagt. Men det är så jag minns honom, som en stor spelare och ledare och dessutom den största anledningen till att jag blev intresserad av sporten. Jag tror att de flesta i Vingåker har en relation till klubben. Att man tränat som barn, känner någon i laget eller liknande. Jag själv spelade några år innan en trasig höft gjorde att jag var tvungen att sluta. Jag hade nog inte blivit någon jättestjärna ändå, men jag hann vinna ett SM-brons. Pojkar 15. Turneringens bäste vattenbärare. Odiskutabelt. Vi hade även turneringens bäste passare, idag passare i a-laget. Men det är väl en parentes i sammanhanget. Det är rätt fantastiskt egentligen att en så liten ort som Vingåker fostrat så många duktiga spelare genom åren. Lilla Vingåker. ”Ni måste ju ha något i gröten som gör att ni får så långa, duktiga killar” sade en herre från Katrineholm till mig för något år sedan. Jag sträckte på mig lite extra där jag satt, lika stolt som under finalserien 2003. Ha den äran VVK, fortsätt kämpa. Vi ses i hallen i höst. HENRIK KÄLLMAN Kommentera gärna.

Att man alltid ska behöva bli arg

Thu, 17 May 2012 22:37:00 +0200

Säsongen 11/12 är verkligen den sämsta jag någonsin upplevt ur idrottssynpunkt. Manchester United åker ur Champions League redan i gruppen Manchester United lyckas inte i varken liga- eller FA-cupen Manchester United tar ledningen i ligan med åtta poäng med typ fem matcher kvar, men slarvar bort allting och förlorar sedan ligan på målskillnad mot värsta konkurrenten. Djurgården åker ur Elitserien i ishockey för första gången på över 30 år. Och ikväll åker Sverige ur hockey-vm redan i kvartsfinal. Varför inte bara stänga av den där j*vla sporten? Det tänker jag göra.... efter Fotbolls-EM.

Sjukdom verkar vara min melodi

Mon, 07 May 2012 20:36:00 +0200

Hej igen. Sjuk igen. Jag har inte skrivit på ett tag nu för att jag sedan i slutet på förra veckan varit riktigt risig igen. Feber, förkyld, pollenchocker, bröstsmärtor (igen) och ett huvud som dunkar. Därför har jag inte bloggat. Börjar bli trött på detta nu. Jag återkommer så snart jag är pigg igen. Tack ni som läser. Och ni i ledning som låter mig skriva trots att jag är inaktiv stundtals. Motvilligt men dock. Ses snart. / H

1 maj i Vingåker

Wed, 02 May 2012 11:08:00 +0200

Igår gick jag mitt allra första 1 maj-tåg. Det var roligt och det kändes bra inombords. Det blev ett väldigt fint firande i Vingåker igår. Solen snålade sannerligen inte på värmande strålar och framträdandena var toppklassiga. Här är några bilder jag tog under gårdagen. Plakatmakeri i föreningshuset. I väntan på att få tåga. Paradens coolaste hund – Spiky. Tåg. Tåg. Tåg. Tåg. Bäste Staffan Hellstrand. Otroligt bra. Dan Anderssons spelmannen acapela var sinnessjukt häftigt. Thomas Bodström höll ett brandtal och hintade om en ev. comeback inom politiken. Camilla Anglemark höll ett bra tal om hur viktigt det är med kamratskap och tog ställning mot andra lokala partier. Jörgen Larsson stod vid talarstolen för andra dagen i följd och höll ett bra tal. Talade om Vingåkers utveckling och om företagsbyn vid Breneområdet. Heder till det fina arrangemanget och till alla talare men detta var klart det häftigaste på hela dagen.

På promenad längs minnenas allé

Sat, 28 Apr 2012 21:09:00 +0200

Tjugo i tolv. Jag kliver av tåget vid Vingåkers station. Jag har precis jobbat färdigt och är bara en liten promenad ifrån att äntligen få sjunka ned i soffan och dö lite grann. Jag småspringer ned för trappan, till tunneln. I tunneln lyser det av slarvig graffiti, obegåvat klotter skulle de flesta säga. Jag också. Det är sprayat i all hast, utan någon som helst finess. Hela tunneln hyser en känsla av både förfall och överfall med sin dåliga belysning och sina slarvigt vandaliserade väggar. Men så har det inte alltid varit. Jag kommer ihåg när det inte ens fanns en tunnel där. Bara buskar. Jag minns hur vi brukade springa över spåren när vi skulle ta oss till andra sidan. Livsfarligt. Men det var vi för tuffa att bry oss om. Jag blev lite nostalgisk. Framme vid stationshuset mindes jag när ”Blåstället”, som nu huserar i andra lokaler, fanns där. Jag ser mig till vänster innan jag går över vägen. Där borta vid brofästet låg den lilla kiosken som innan stängning hette ”Riri’s Place”. På andra sidan övergångsstället kliver jag på fundamentet där det tidigare stod en kiosk och i parken bakom låg den ganska hårt slitna minigolfbanan. På drygt femtio meter har jag kommit att tänka på alla dessa knutpunkter som nu alla försvunnit. Nästan ur minnet också. Det är kanske inte så viktiga saker, men för mig är det glada återblickar. Historia, om man så vill. Anledningen till att jag nämner detta här är för att jag fått äran att fylla tomrummet efter den avlidne Harald ”Haldo” Ottosson. Nu vet jag att det är ingenting som man gör i en handvändning eller ens under en halv livstid, men jag ska göra mitt bästa. Jag träffade bara Haldo och talades vid en enda gång. Det var i samband med lanseringen av Vingåkerskrönikörerna 2010. En liten, ödmjuk och skröplig man tyckte jag, men med pigga ögon. Han hade en otrolig förmåga att fånga gamla ögonblick och skildra känslan från en annan tid. På samma sätt som jag reflekterade över förändringen kring järnvägsstationen så har Haldo dokumenterat förändringens vindar i princip sedan de började blåsa. Han har dokumenterat och sett allt man behöver veta om Vingåker. Hur byn stått på toppen, nåt botten och rest sig igen. Nu när Haldo lämnat oss så hoppas jag att det finns någon som plockar upp boken och fortsätter läsa där han lade ned den. För historien om Vingåker finns. Det behövs bara någon som läser sagan för oss. Sov gott Haldo, hedersmedborgare i mitt Vingåker. Tack för ditt livsarbete. HENRIK KÄLLMAN

Ingen krönika...?

Sat, 28 Apr 2012 14:04:00 +0200

Jag har ännu inte fått det bekräftat, men jag tror att jag har en krönika med i dagens tidning. Är nästan 100 på det. Däremot så kan jag inte hittat den här på webben. Har den inte kommit in till kvällen så slänger jag upp den här på min blogg. Men helst så ser jag ju att någon på helgredaktionen slänger upp den.

Så här känner jag mig

Sat, 28 Apr 2012 13:29:00 +0200

Precis så här känner jag mig. Inomhussäsongen har börjat.

Trädgårdsmästare Henrik

Mon, 23 Apr 2012 23:13:00 +0200

Idag har jag lekt Elhäcksax-massakern på min tomt. Jag har mejat ned häckar, slaktat buskar och totalmassakerat något som från början var en buske, men som med tiden växt sig till något helt annat. Något osannolikt hemskt och fult. Jag har inte ens en aning om vad det var för slags växt. Det enda jag vet är att den har taggiga grenar och får nåt slags orangea bär. Det tog någon timme men sedan kunde jag sträcka min näve mot skyn, med min farfars elhäcksax i hand i en segergest a’la episk amerikansk spektakelfilm. Jag såg ut över kvarteret med illa dold stolthet och jag möttes av en slående tystnad från de grannar som inte kunnat bry sig mindre om min triumf. Ingen syntes till. Tur var kanske det. Kanske iaktog de mig från det dolda. Kanske inte. Huruvida detta skedde eller ej är irrelevant. Min självkänsla då jag tog tillbaka gräsmattan och blev herre över min egen tomt går inte att ta miste på. Jag segrade. Med eller utan åskådare. Har man inte gröna fingrar får man röja undan bevisen. Veni, vidi, vici.

Brudar, ni duger!

Mon, 23 Apr 2012 21:07:00 +0200

Veckans krönika vill jag minnas att jag skrev i ren frustration. Jag var så fruktansvärt trött och irriterad just då och ville bara skrika ur mig det som alla andra med någorlunda värderingar redan sagt. Väntade mig ingen respons direkt. Det fick jag dock. Damen på tidningen som jag skickade mina krönikor till berättade att en lärare i Eskilstuna (?) skulle använda min krönika som ett exempel för sin klass. Minns inte exakt sammanhanget, men vill minnas att det var nåt sånt. Eller hur det nu var (Catarina Nitz, minns du? lämna gärna en kommentar isåfall). Skulle gärna vilja ha kontakt med den läraren. Om du läser detta någon gång så maila mig på henrik.kallman@live.se, jag har under hela den här tiden funderat på vad den egentligen användes till. Här är den i alla fall. Och denna gången så var det min egen frustrerade rubrik. Brudar, ni duger! Vissa saker gör mig väldigt matt. Jag är så trött på att se unga tjejer försöka uppnå något slags ideal som skitmedia och alla idiotiska modebloggare satt för vad som är ”rätt”. De ger klara direktiv och visar tydligt hur man ska se ut om man ska lyckas i- dag. De visar upp sin ”dagens outfit”: stora bröst och stora läppar, platt mage och eventuellt någon ny topp. När ”Kissie” över en natt blev Sveriges nya bloggdrottning skapade hon en helt ny nivå av ytlighet i bloggosfären. En nivå “Blondinbella” och de andra bloggtopparna inte varit riktigt nära. Och allt tack vare sina inlägg. Silikoninläggen alltså, blogginläggen är inte speciellt mycket att se. Kissie, eller Alexandra opererade sina bröst och fick med det Sveriges största blogg. Det dröjde inte speciellt länge heller innan hon skaffade nya läppar. Nu ser hon ut som Sebastian Krabba i Lilla Sjöjungfrun med Dubbla D. Men vad spelar det för roll när det enda budskapet hon sänder ut till de unga tjejer som läser hennes blogg är att allt är mycket bättre när man är så ”snygg” som hon är. Jag skulle inte bry mig så mycket ifall modebloggarna hade inflytande inom sin egen dysfunktionella bekantskapskrets, men de har större makt än någon annan när det gäller att forma våra unga tjejer i dag. Vingåker är inte stort men till och med här så möter man anorektiska tjejer med opererade bröst, förstorade läppar och platinafärgat hår. Nu är ju i och för sig det senaste inom bloggvärlden att man ska vara brunett, men hur många av dessa bloggdrottningar var det från början? Jag slår som sagt in öppna dörrar med den här krönikan. Den kommer inte att få unga tjejer att känna någon skillnad. Du ska se ut som “Kissie” för att uppskattas i- dag. Av tjejer, men sorgligt nog främst av oss killar. Jag upprörs delvis av detta för att jag såg vissa av de här tjejerna när jag jobbade som fritidsledare, delvis för att min syster har börjat sjuan och jag vill att hon ska bli accepterad även om hon skulle välja att se ut som Ronja Rövardotter. Sedan finns det andra lokala förebilder som också har ett ansvar för den här synen. Jag ville med den här krönikan bara låta er höra det från någon som inte är mor eller far. Brudar, ni duger! HENRIK KÄLLMAN (16/10 2010)

4-4

Sun, 22 Apr 2012 18:15:00 +0200

4-4 på Old Trafford idag som slutresultat efter en tvåmålsledning, samtidigt som Manchester City har en ganska komfortabel 1-0-ledning känns som fyrahundra pungsparkar av en mungo. Det känns osannolikt, smärtsamt och relativt ogreppbart.

Om du lämnade mig nu

Sun, 22 Apr 2012 17:57:00 +0200

Idag åkte Lars Winnerbäcks ballad Om du lämnade mig nu ut från Svensktoppen. Efter 240 veckor. Under dryga fyra och ett halvt år så har svenskarna (gamlingarna) kunnat höra hur Lars och Miss Li givit röster åt dessa två personer som älskar varandra så innerligt. Men nu är det alltså slut. Synd. Att Lars Winnerbäck legat på svensktoppen har varit det enda konstanta i mitt liv sedan jag var arton år. Genom höga toppar och djupare dalar har låten alltid legat där som något slags konstant, något man alltid kan räkna med. Från morgontrodaceron på Duveholmsskolans caféteria till fikat på fritidsgården, till morgonkaffet på fabriken. Under alla dessa tillfällen har jag kunnat beskåda låten i kolumnen över helgens svensktoppsröstning. Men inte längre. Jag har hört låten live åtta gånger. Tre gånger med Miss Li, tre gånger med Anna Stadling och en två gånger helt solo. Men nu är den borta, solklar tvåa i maraton-tabellen efter BAO:s “Du är min man”. Fan, det hade varit en fin skalp att ta. Men det var visst inte meningen. Det enda som inbjudit till någon slags balans i mitt liv är nu borta. Det enda man verkligen kunnat räkna med. Vart tar vi oss vidare härifrån? Nu blir jag nervös. Jag antar det finns nån du skulle ringa (och rösta på) om jag inte fanns.

God natt, House

Wed, 18 Apr 2012 12:29:00 +0200

@GregYaitanes: [H]ouse wrapped shooting on its final episode last night. Cheers, Congrats and Rest In Peace. #eightyearsyo Så skrev Greg Yaitanes på sitt officiella twitter-konto igår efter att tv-serien [H]ouse M.D. precis avslutat inspelningen av seriens sista avsnitt. Någonsin. Detta mina damer och herrar är en sorgens dag. Hugh Laurie har spelat den cyniske och pillerknaprande läkaren Gregory House under åtta år och har under den tiden skapat en av de mest älskade karaktärerna på tv. Sin elakhet och krassa världsbild till trots. House utspelar sig till den största delen på sjukhuset Princeton Plainsboro Hospital där vi under åren fått lära känna en massa olika karaktärer. House är en något oortodox läkare som mer än ofta tar ut rätt så vida svängramar för att lösa sina fall på den diagnosistiska avdelningen. House har utöver sjukhusdelen av serien vågat lyfta tunga frågor om ensamhet, knark, prostitution, ångest och självdestruktion vilket gjort att man kunnat ta karaktären närmare sig. Bakom den cyniska och ironiska fasaden fanns det en trasig och ensam människa som aldrig kommit över att bli bedragen. Så nu när House tar slut efter åtta säsonger så är det för mig i alla fall vemodigt. Även om seriens tre första säsonger var de bästa så har berättelsen hela tiden förts framåt och fått karaktärerna att utvecklas genom lycka och ännu mera sorg. Tack för allt Dr. House, tack för att du gav alla oss haltande personer (med käpp) en karaktär att känna samhörighet med. Everybody Lies.

Veckans krönika

Tue, 17 Apr 2012 08:25:00 +0200

Dags för veckans krönika from memory lane. Den här krönikan skrev jag alldeles inför det senaste valet och jag tog väldigt kraftigt ställning för vad jag tyckte. Ett ställningstagande jag fortfarande vidhåller. Även trots att den nu är inaktuell, så anser jag att den fortfarande kan uppfylla sitt syfte. Gå och rösta! Valcirkusen är inne i det absoluta slutskedet nu och jag måste säga att jag tycker att det är ganska skönt. Missförstå mig inte, jag gillar verkligen politik, men det kan bli för mycket av det goda. I år är det första gången som jag får rösta. Nåväl, jag fick rösta förra året till EU-parlamentet också, men det var inte samma sak. Nu är det på riktigt, det är nu vi ska bestämma om hur vårt land ska styras de kommande fyra åren. Jag tycker att det är jätteviktigt att rösta, men det är otroligt många som inte tycker det. När jag tänker efter vet jag knappt en enda vän som bryr sig särskilt och ifall de tänker rösta alls så är det mest missnöjesröster. I fjol var det Piratpartiet, i år tar ett annat parti den huvudrollen. Om valet hade ägt rum redan så hade Sverigedemokraterna varit ett riksdagsparti enligt de flesta mätningarna. Nu har som tur är valet inte ägt rum än och det finns fortfarande tid att ändra på saker och ting. I dessa dåliga tider sprids köksbordsrasismen som en löpeld över vårt land. Invandrare, det vill säga alla som inte ser ut som jag och övriga “riktiga” svenskar, kommer ju som bekant hit och tar alla jobb för oss hårt arbetande inlandsfödda. Samtidigt som dessa människor gör det så skriks det minst lika mycket om att dessa människor inte jobbar. Är det jobbet de tar ifrån oss? Jag vill tro att det inte finns någon som egentligen tror att SD sitter inne med svaren för att lösa kriserna i vårt land. SD är ett populistiskt parti som samlar upp alla dessa människor som söker en syndabock, vilket är en historiskt sett effektiv metod att dra till sig väljare. Tyvärr. Nu är vi som sagt på målsnöret. I morgon ska det avgöras vilka det blir som får styra skeppet Sverige den närmaste tiden. Valet är inte avgjort förrän sista rösten är räknad, så ta dig till vallokalen och rösta. Rödgrönt, F!, eller Alliansen. Det är ditt val och din röst är otroligt viktig. Viktig för att hålla Jimmie Åkesson och hans främlingsfientliga kamrater utanför maktens korridorer. Det är så många människor som har åsikter och det får man ha – om man gått och röstat. Men struntar du i att rösta, struntar du i att ta ställning. Ja, då kan du ta och hålla käft de närmaste fyra åren. HENRIK KÄLLMAN (17/9 2010)

Tillbaka

Tue, 17 Apr 2012 00:51:00 +0200

Hej kamrater. Nu är jag frisk och redo att skriva igen. Har verkligen saknat det. Saknat er. Det har varit några jobbiga veckor, jag har nämligen varit sjukskriven. Tre veckor nästan har jag varit hemma från arbetet. Idag var den första dagen det gick att arbeta för relativt full maskin. Och det var verkligen skönt. De senaste veckorna har verkligen varit en mardröm. Ni förstår, jag har haft smärtor i mitt bröst och svårt att andas under den tiden jag varit hemma. Jag har varit dåsig, snurrig och blivit helt slut bara av att gå och hämta vatten. När det var som allra värst kunde jag inte göra annat än att ligga i sängen. Oftast ensam, med ångesten som enda sällskap. För visst är det hemskt att inte veta precis vad som händer med ens kropp. Läkarna har haft lite olika teorier. Både hjärta och lungor samt virus har övervägts men till slut har de kunnat avskriva det. I förra veckan fick jag en diagnos och nu mår jag mycket bättre. Faktiskt. Jag kan inte beskriva hur tacksam och lättad jag är över det. Rädslan för vad som varit fel på mig har ätit mig inifrån. Gå till sängs med svårt att andas och ett bröst som smärtar är inte det mest betryggande sättet att somna på. Vaknar jag imorgon? Det har jag uppenbarligen gjort, men jag var rädd. Väldigt rädd. Som tur var hade jag en barmhärtig samarit som tog hand om mig mer eller mindre dygnet runt och passade upp på mig när det var som värst. Kan aldrig tacka nog för det. Det var ingen vidare munter “comeback” men nu är jag i alla fall tillbaka och jag hoppas att ni haft överseende med att jag inte skrivit på ett tag. Nu åker vi igen.

Måndags(!)krönika

Mon, 09 Apr 2012 19:07:00 +0200

Skulle publicerat denna redan i fredags men något kom emellan. Vad var det.... jo, påsken! Just det. Men här kommer den i alla fall. Imorgon börjar jag blogga som vanligt igen. Tills dess håll till godo. Jag har inte satt rubriken på krönikan. Högupplösta upplevelser I söndags var jag och såg Lars Winnerbäck. För åttonde gången. Den här gången var han i Örebro. Att jag är ett stort fan av honom behöver jag förmodligen inte förtydliga. Inledningen till trots så ska den här krönikan inte handla om honom. Den ska handla om något jag upplevde under konserten. Inte musik, det vore för enkelt. Den ska handla om vilken otrolig nörd jag tycks ha blivit. Jag och min flickvän hade lyckats komma väldigt långt fram, kanske tre meter från scenen. Lars spelade första partiet solo med ett skynke som skymde stora delar av scenen. När det efter några låtar föll, bandet tillslöt och alla lamporna började lysa så tänkte jag, och det här är helt ärligt: ”Shit. Det här är ju Blueray-kvalitet på.” Det tog ett tag för mig att kunna släppa tanken. Jag försökte övertala mitt undermedvetna att jag inte hade tänkt tanken alls, men jag är tyvärr ingen mytoman så det gick inte. Men jag lyckades åtminstone förtränga tanken en stund. Ända tills sologitarristen i bandet klev ut på scenkanten. Jag såg honom spela ett otroligt precist gitarrsolo samtidigt som jag tänkte, och även det på fullaste allvar: ”Wow, han är utanför kanten, som 3D!” Jag skäms när jag säger det, men Lars Winnerbäck spelade Dunkla rum framför mig, och jag kunde inte låta bli att tänka lite på filmen Avatar. Jag har varit nojig hela veckan för det här. Jag har läst en massa om att tekniken håller på att göra oss dumma, men så här allvarligt kan det ju inte vara. Det får det inte vara! Jag har inte vågat berätta för min flickvän att jag tänkt dessa tankar. Jag är rädd att hon ska ta ifrån mig mitt tv-spel. Jag försöker imponera på henne rätt ofta genom att visa till exempel hur verklig skogen ser ut i Alan Wake eller hur vattendropparna i Heavy Rain ser ut. Hon blir sällan imponerad av grafiken i mina spel. Hon säger i stället banala saker saker som att ”det regnar ute” och ”vi kan gå ut, det finns en riktig skog vi kan gå till.” Humor har hon i alla fall, det kan man inte ta ifrån henne. Jag kanske är lite nördig, men jag har en måttstock. Det är att den morgonen jag ser mig själv i spegeln och tycker att min hud ser pixlig ut. Då ska jag lägga in mig på Vårnäs behandlingshem för hdmi-avgiftning. HENRIK KÄLLMAN (21/8 2010)

Det var ingen estetiskt vacker detalj

Thu, 05 Apr 2012 19:09:00 +0200

Det var ingen estetiskt vacker detalj i hemmet, men förutom reversen så var den det sista vi hade kvar av morfar Kalle.

Fredagskrönika

Fri, 30 Mar 2012 14:01:00 +0200

Hej på er. Jag är fortfarande sjuk och fortfarande trött, men ett inlägg ska jag väl kunna slänga ut. Det är ju fredag, så jag publicerar en krönika. Detta är en av de krönikor som jag är allra mest nöjd med i efterhand. Hoppas ni andra tycker om den också, i synnerhet ni som kanske inte läst den tidigare. Och denna gången har jag satt rubriken själv faktiskt! Min älskade har lämnat mig Sommaren närmar sig med storsteg och mina ögon kliar som aldrig förr av den pollentäta luften. Men det är sådant som hör till så här års. Vädret och den stundande semestern till trots, så mår jag inte så bra. Ni förstår, detta är den andra krönikan jag skriver inom loppet av en vecka. Det verkar onödigt tycker ni kanske. Det tycker jag också. Anledningen till att jag inte skickade den första krönikan som jag skrev var för att jag drabbats av en personlig tragedi som inte gav mig något annat val. Mitt i allt så hände det som bara inte får hända. Jag känner mig alldeles tom. Min senaste kärlek har lämnat mig. Du var inte min första, men du var ack så speciell. Sällan har jag känt ett sådant band som jag kände till dig. Du hängde inte upp dig över saker som jag tyckte om att göra, du verkade knappt irriterad. Därför känns detta så oväntat. Innan jag träffade dig så var jag mer inne på lite större modeller. Den typen som är lite osmidigare men som klarar av lite mer. Hos min senaste av den typen fanns det inte mycket att klaga på egentligen, det var inte mycket som inte gick att genomföra. Det verkade inte spela någon roll hur mycket jag än fyllde upp, det verkade alltid finnas plats för mer. Det enda egentliga problemet var ju den otroliga volymen. Det var inte bara en natt som mor och far väcktes av vrålet när ansträngningen gick upp något. Att sedan låtsas sova när de kom in i rummet var mer än pinsamt. Min före detta påminde mycket om dig. På samma sätt som du var hon lätt att ta med sig ut. Hon var inte bara stationerad hemma. Dock så orkade hon aldrig med några längre utflykter förrän hon sa det och man var tvungen att ta henne hem. Annars kunde man välja att bära runt på henne, men det är ju ungefär lika roligt som det låter. Därför var du så mycket bättre. Du hade en helt annan energi. Sedan att du hade de snyggaste formerna jag sett skadade inte. Nu när du är borta känner jag mig vilsen. Känner mig handikappad. Som att jag jag blivit av med en arm eller ett ben. Men jag antar att varje kärlekshistoria har sitt slut. Jag hittar nog någon ny så småningom. Kanske snart. Kanske om en lång tid. Vem vet. Tack för allt min käraste. Du var en fantastisk dator. HENRIK KÄLLMAN (12/6 2010) Lämna gärna en kommentar.

Jag ber om ursäkt

Tue, 27 Mar 2012 09:09:00 +0200

Som titeln skvallrar lite smått om så är detta en ursäkt till er läsare. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte skrivit så mycket på sistone. Jag ska bättra mig, men jag har en fullgod anledning. Sedan i fredags förra veckan är jag sjukskriven från jobbet. Jag har varit trött, orkeslös och haft en jobbig smärta i kroppen. Har blivit beordrad vila och så liten fysisk ansträngning som möjligt. Och det är ungefär vad jag orkat med. Vilat. Är riktigt trött och seg, men jag tror att det i alla fall går åt rätt håll. Så jag har en liten paus nu från bloggen. Hoppas ni har överseende. Vi hörs snart. Kram. PS. Grattis kära lilla mor på födelsedagen.

Ibland

Sun, 25 Mar 2012 23:20:00 +0200

Ibland när Johan låg i sin, något för hårda, himmelsäng kunde han känna att han hade svårt att finna ro. Som att hans nya lya med öppen planlösning delades med alla andra. Men det var nog mest ovana.

Fredagskrönika

Fri, 23 Mar 2012 12:34:00 +0100

Fredag och det betyder tredje krönikan. Den tredje krönikan jag skrev var egentligen om Facebook, men den har jag publicerat vid ett tidigare tillfälle. Återigen så har inte jag satt rubriken på Krönikan. Glöm inte människan bakom papperet Min gammelmormor är världens kanske härligaste människa. Ända sedan jag var liten så har hon varit en stor del i mitt liv och hon är väldigt viktig för mig. Jag minns till exempel hur jag efter varenda fotbollsträning som liten tog cykeln hem till henne, ett stenkast från Vingåkers IP, för att fika och se på Jeopardy innan hemfärden. Hon är en så rar liten tant, men dessvärre, sedan ett antal år, alldeles ensam hemma. Hennes livs kärlek och make gick bort för 15 år sedan. Nu på ålderns höst så är det klart att hon ska ha det så bra som hon bara kan, hon är gammal, hon ska få det hon behöver. Hon har också fått det via hjälp av hemsamariter och hjälpsamma släktingar. Men alla gamla behandlar vi inte lika bra. Det gör mig bestört.   När jag kom hem ifrån den första jobbarveckans sista nattskift på den nya arbetsplatsen så slog jag på tv:n en stund. I morgonsoffan var det debatt. Debatten handlade om huruvida gamla människor ska få leva tillsammans livet ut. Det handlade om ett par i från Eskilstuna som varit gifta i 63 år. Sextiotre år! Det är min livslängd gånger tre. Jag kan knappt föreställa mig att vara vid liv så länge, än mindre gift. Jag tycker det är helt fantastiskt, ett unikum, i min värld är det självklart att de ska få leva sina sista år tillsammans. Men verkligheten är något annat. Den äldre damen var dement och behövde särskild vård och var då tvungen att flytta. Hennes man fick inte flytta med. Som så många andra så har detta berört mig. Ibland undrar jag om man inte bland alla papper glömmer bort att det är människor det handlar om, vars liv ändras totalt på grund av dessa beslut. Individer som har sina rutiner, sina intressen, sin kärlek. Men de är gamla, de skriker inte så högt. Det är rätt så enkelt att strunta i dem. Lär av det budskapet, ungdomar. Min gammelmormor har så många gånger berättat historierna om hur hon och hennes man träffades, hur de bodde som nygifta och massvis av andra anekdoter. När hon flyttar ifrån sin lägenhet till ett boende så har hon med sig allt hon har kvar av sin man. Sina minnen. Minnena av den man hon levde med till den dagen han checkade ut. Tills döden skiljer oss åt… Jag tycker att det låter som en självklarhet. Men tydligen inte. HENRIK KÄLLMAN (15/5 2010)

Vårtecken

Thu, 22 Mar 2012 13:42:00 +0100

Det börjar ju komma in en hel del vårtecken här på hemsidan i den dedikerade vårtecken-spalten och jag kan också dela med mig av ett. 22 mars Idag var jag tvungen att dra ned persiennerna redan vid lunch för solen lyste rakt på min tv och omöjliggjorde för mig att se på Tintin, hälsar Henrik Källman. Jävla sol.

Den gamle och havet

Wed, 21 Mar 2012 13:08:00 +0100

Den gamle och havet.

Värvet

Wed, 21 Mar 2012 12:08:00 +0100

För alla er som lyssnar på Podcasts: Den bästa podcasten just nu är Värvet. Kristoffer Triumf heter mannen bakom den och han intervjuar själv sina gäster. Hittills har det kommit två avsnitt med två av de bästa komikerna i det här landet. Soran Ismail och Kristoffer Appelquist. Jätteintressanta och djupa diskussioner, så långt ifrån Filip och Fredriks trams man kan komma. Om både humor och allvar. Särskilt intervjun med Kristoffer Appelquist var väldigt intressant att höra. Det tog mig tillbaka direkt till när han var i Vingåker och provspelade sin föreställning KRIG på min klubb här för dryga två år sedan. Vi satt och snackade efter giget och dagen efter länge. Om standup och allvar. Eller ja, han snackade mer och jag lyssnade. Var ganska hänförd, han är extremt smart och har en sund syn på branschen, kändisskap och mänskligheten i stort. Det mesta jag vet om standup, om vilka vägval man borde göra och hur man ska tänka lärde jag mig under de dagarna vi sågs och snackade lite. Väldigt tacksam för det. Kolla in podcasten här direkt om ni inte redan gjort det. Finns även på iTunes.

Det var först när olyckan var framme

Tue, 20 Mar 2012 13:56:00 +0100

Det var först när olyckan var framme som debatten tog fart. Kanske var den nya, svarta rampen lite brant trots allt.

Lärare uppträdde olämpligt

Tue, 20 Mar 2012 13:22:00 +0100

"Läraren har agerat direkt olämpligt och det kan inte uteslutas att elever har känt sig kränkta av hur läraren bemött eleverna i skolan. Det slår Skolinspektionen fast efter en anmälan från en förälder." Jag tycker vi är snabba att peka finger här. Vi ser inte saken med objektiva ögon. Vi tänker inte på vilka yttre förutsättningar som kan ha med saken att göra. Han kanske bara tog låten “Swing it, magistern” lite för bokstavligt?

Åldersgränser på bio

Tue, 20 Mar 2012 12:37:00 +0100

Läste i Dagens Nyheter i förra veckan om den kommande filmen The Hunger Games som är den första filmen som bygger på en trilogi böcker skrivna av Suzanne Collins. Historien är en dystopisk berättelse om livet efter ett antal svåra naturkatastrofer och krig. Av det Nordamerika som finns kvar bildades landet Panem. Själva namnet Hungerspelen syftar på den “tävling” som anordnas dit en pojke och en flicka mellan tolv och arton år skickas från varje distrikt. Totalt 24 stycken. Tävlingen går ut på att överleva och i den mån det krävs – döda sina motståndare. Denna film har fått 11-årsgräns på bio. Kritik har mötts att det betyder att barn från sju år får se filmen i vuxet sällskap och att det kan vara skadligt. Av de tre som granskade filmen röstade en emot 11-årsgränsen utan ville ha 15-årsgräns. Då denna serie böcker, och nu filmer, riktar sig till samma målgrupp som de ungdomar som läser Harry Potter och Twilight skulle innebära brakförluster vid en 15-årsgräns. Kanske att det vore lämpligare med en högre åldersgräns på denna filmen eftersom den enligt utsago är betydligt mörkare och otäckare än både Harry Potter och Twilight. Men jag känner lite – vilka är ni att bestämma vilken åldersgräns en film ska ha? Jag tycker att ålderssättning på bio är ett sista döende andetag av moralpaniken i Sverige på 70- och 80-talet. Ni minns säkert, den tiden då Heavy Metal var livsfarligt. Idag är det tv-spel som är det, så vi har ju kommit en fantastisk bit på vägen. Lite Sovjet är det allt fortfarande. Jag menar, vem säger att en femtonåring klarar av att hantera en film bättre än en trettonåring? Eller en fjortonåring? Att det ska finnas en rekommenderad ålder tycker jag är bra, det är ett riktmärke att gå efter, precis som på spel till exempel. Men att stänga ute en av fyra klasskompisar som ska gå och se den nya Paranormal Activity-filmen eller liknande för att han inte fyller femton förrän om två månader. Vad fyller det för funktion? Det jag kan tänka mig att sträcka mig till är att bara ha en åldersgräns – 12 år. Ger möjlighet att släppa igenom en del tveksamma 15-årsreleaser och att därefter ge föräldrarna möjligheten att välja vilka filmer som är okej för sina barn. Jag tycker verkligen det. Jag tycker det är föräldrarna som ska ha ansvaret för ifall det är okej att låta sitt barn se en film från femton år. Sedan är det ju inte så svårt för en 13-åring att gå på bio utan att mamma vet det men det är sådant man inte kan styra över. På samma sätt som att en sjuåring ser The Hunger Games med sin mamma, tror jag att en tretton-fjortonåring klarar att tackla "En fiende att dö för". Det är ju inte heller särskilt många trettonåringar som spelat “Call of Duty - Modern Warfare 3” som blivit psykiskt sjuka av det. Där är det föräldrarna som har ansvaret över vad barnen spelar, ett spel de kan indoktrineras med dag ut och dag in hemma i tv-soffan. Men det är okej, för att det är...hemma? Sedan kanske inte en sjuåring behöver gå och se "Saw" med sin mamma, men det är inte ett beslut som någon annan kan fatta bättre än modern själv.

Rocknytt

Tue, 20 Mar 2012 11:11:00 +0100

Jag länkade till sidan i förra inlägget, men jag tänkte att jag skulle tipsa lite i alla fall. Alla ni som vill ha de senaste rocknyheterna från hela världen rekommenderar jag att kika in på Rocknytt.net. Där finns även en massa intressanta bands bloggar, recensioner av plattor och konserter och annat spännande. Värt att lägga på minnet om du är intresserad av hårdrock och rock i allmänhet.

Nickelback

Tue, 20 Mar 2012 10:00:00 +0100

Jag vet att det inte är något man som riktig hårdrockare eller allmänt musikintresserad talar högt om men jag blev vansinnigt glad när jag precis läste nyheten att Nickelback kommer till Sverige och Hovet i höst! Nickelback är lite av varje hårdrockares imaginära kryptonit. Utåt så kan ingen av oss stå för att vi lyssnar på bandet och vi förväntar oss av varann att fnysa åt folk som gillar kanadensarna. Och det gör jag med förstås. Men jag gillar ju dem egentligen. Lite iaf. Häromåret släppte de "Dark Horse", en jävligt svängig partyrock-platta med galet höga toppar, till exempel "Something in your mouth" och "Burn it to the ground". En platta alla hade gillat ifall bandet hetat Mustasch eller Danko Jones. Nickelback är ju sedan faktiskt en stor anledning till att jag började lyssna på hårdrock från början. Det var en rulltrappa upp på musikhusets hårdrocksvåning när de 2001-2002 slog igenom stort i Sverige med sin radiovänliga rock. Syftar förstås på plattan "Silver side up" och monsterhiten "How you remind me" framför allt. Nickelback är ett komersiellt rockband. Utan tvekan. Jättehitar som "Rockstar" och "Photograph" är inget annat än skräddarsydda radiorockhitar. Men i bandets försvar ska sägas att de skriver inte bara glada partyplattor med låtar om strippor, sex och festande. Flera av bandets låtar handlar om problem. Om sammanhållning mot krig och orättvisor, alkoholism och förlorad kärlek. De är mer än vad ögat först möter. Så ge de en chans. Jag blev uppriktigt glad när jag hörde att Nickelback ska komma till Sverige och jag tror att flera av min hårdrocksbröder blev det också, även om de inte vill erkänna det riktigt än. Kom igen bröder, köp en biljett så ses vi på Hovet. Let’s burn it to the ground! Läs mer HÄR.

När jag till slut hittat en plats

Sun, 18 Mar 2012 11:53:00 +0100

När jag till slut hittat en plats där jag kunde känna mig hemma, hade glansen för länge sedan flagnat.

Saint Patrick's Day

Sat, 17 Mar 2012 23:49:00 +0100

Hipp hurra, idag är det Saint Patrick’s Day! Ännu en högtid som vi importerat hit och väljer att fira. Saxar man från wikipedia står det: Saint Patrick’s Day (iriska: Lá Fhéile Pádraig) är Irlands nationaldag som firas den 17 mars. Dagen firas till minne av landets skyddshelgon Saint Patrick. I bland annat USA, Kanada, Storbritannien och Irland är det tradition att ha gröna kläder på sig. Om man ser någon som varken bär gröna plagg eller accessoarer får man enligt tradition tillåtelse att nypa dem. S:t Patrick är även känd som den person som tog kristendomen till Irland. Jag tycker det är lite larvigt att fira denna högtid i Sverige. Kan vi inte se till att skaffa oss en egen identitet istället för att anamma all annan historia och konstiga kommersiella högtider som vi kan från andra ställen? Jag är inte omöjlig. Jag kan gå med på att fira dagen på ett villkor. Villkoret är att alla de som klär sig i gröna hattar med fyrklöver på, en Flogging Molly-tröja eller övrig krystad grön accessoar idag ska nypas. I ögat. Deal?

Fredagskrönika

Fri, 16 Mar 2012 15:00:00 +0100

Fredag! Fortsätter att publicera mina tidigare krönikor. Är det okej? Återigen vill jag poängtera att jag inte satt rubriken på krönikan. Mina magiska stavar från Vingåker Jag har åkt skidor för första gången. I Sälen faktiskt av alla ställen. Trots alla års vägran i Båsenbergas backar så har jag nu alltså för första gången åkt skidor. Och jag lever! Varför åkte jag då just nu och varför i Sälen? Jo, som jag nämnde i tidigare krönika så arbetar jag som fritidsledare och fritidsgården där jag arbetar anordnar varje år en skidresa till Sälen för ungdomarna. Som nybliven anställd så fick jag i år chansen att följa med. Under de år jag själv gick på gården så var jag aldrig speciellt lockad av att följa med. Jag höll på med andra idrotter när jag var yngre och hade inte direkt något intresse alls för de alpina grenarna. När jag en dag kände att det kanske skulle vara roligt att prova åka snowboard ändå, så kändes det som att det var för sent. Alla kompisarna var så mycket bättre och jag ville inte utstå förödmjukelsen så jag struntade helt enkelt i skidbacken. Tills nu. Jag gick ner till den lokala alpinbutiken för att hyra skidor. Jag förklarade mitt ärende för butiksägaren och när jag provat ut pjäxor så började han riva bland skidorna. Han kändes lite som trollstavsmakaren Mr. Ollivander i sagorna om Harry Potter. Fast istället för oändlig mängd kunskap om trollstavar så hade han det om skidor. Eller något. Han plockade och letade länge och väl bland hyllorna och mumlade saker för sig själv. Till sist fann han ett par. Han knåpade och det smällde och till sist räckte han över min trollsta… nej, mina skidor menar jag förstås. Jag skulle vilja tro att han visste exakt vad det var för skidpar han gav mig och att han enbart genom att se på mig plockade fram just det par som just jag behövde för att ta mig ner för backen helskinnad. När jag med gråten i halsgropen började glida nedför backen med Anja Pärsons otäcka krasch i färskt minne så var jag inte lika övertygad. Jag var mer övertygad av att detta var mina sista sekunder i livet. Men som av ett trollslag så tog jag mig faktiskt ner för backen stående. Nu var det en barnbacke med talande snögubbar, men jag tycker att det är relativt oviktigt i den här frågan. Det kändes som ett mirakel, som trolleri. Banne mej om inte stavarna jag fick var trollstavar trots allt. HENRIK KÄLLMAN (20/3 2010)

En gång var jag världens finaste

Thu, 15 Mar 2012 22:35:00 +0100

“En gång var jag världens finaste. Det kändes i alla fall så. Jag fick så mycket bollar på mig att jag knappt kunde stå still. Stora, små. De flesta gick i. Vissa hade mer talang än andra, men jag gjorde aldrig någon skillnad på dem. Det är länge sen nu. Jag borde gå vidare. Det känns ledsamt men även jag vet när det är över. Jag menar, vem skulle dunka på en så gammal och hängig en som mig?”

En perfekt födelsedag

Wed, 14 Mar 2012 23:23:00 +0100

Denna dagen är snart till ända. Den underbara födelsedag jag haft är snart slut. Om blott 57 minuter är det en helt vanlig dag igen. Snart dags för hjärnan att producera ett minne av den här dagen. Det kommer bli ett minne jag kommer återvända till många gånger framöver. Det har varit en väldigt fin dag. Skönt firande i all sin stillhet med den närmsta familjen och damen. Sedan fick jag spontanbesök, blommor och choklad vilket satte lite extra guldkant på dagen. Polly kan ju aldrig någonsin bli fel. Jag har fått många bra presenter. Inte kläder, filmer eller annat pråligt utan braoha-saker. Nu är jag äntligen redo att tackla husägandet på rätt sätt, beväpnad till tänderna med alla handverktyg jag kan tänkas behöva. Jag kan dock visa vad jag fick av min dam. I ett stort paket hade hon proppat ned två påsar ostbågar, en påse polly och detta: Jag är en riktig sucker för vinylskivor, jag älskar det verkligen. När jag sedan öppnade paketet och till min förtjusning fann denna finstämda platta av de underbara systrarna i First Aid Kit så var verkligen lyckan gjord. Det var en underbar present. För er som vet hur mycket jag gillar ostbågar så förstår ni att det är som att någon av er vanliga människor skulle få två påsar med typ... guld. Jag fick även en pärlplatta av en av mina små kusiner som han gjort till mig. Blev otroligt rörd. Men det visade jag inte. För jag är tuff. Nej det var verkligen en fin födelsedag, det är sorgligt att den om 34 minuter är slut. Imorgon är det torsdag igen. Vardag. Ingen mera födelsedag. Inga fler grattis från vänner och låtsasvänner på Facebook. 198 gratulationer på min facebook-sida. 198 personliga hälsningar. Tar folk sig tid att säga grattis till mig, vem är då jag ifall jag inte kan ta mig tid att tacka alla dessa personer. Jag vet att det inte är 198 personer som gratulerar mig för att de vill det, utan för att det är något man gör varje dag. Till alla som fyller. Men bryr man sig inte om det så känns det roligt och uppskattande att få dessa gratulationer. Så tack för det Facebook för att ni skapar illusionen av att många fler människor bryr sig om min födelsedag än vad som faktiskt gör det. Nu är det en 29 minuter kvar. Jag tror jag ska låta mig själv vaggas till sömns under dagens sista strimmor av eufori innan vardagen åter igen tågar in och tar ner en på jorden. Tack för alla gratulationer, även ni som inte bryr sig egentligen utan gratulerat bara för att det är något man gör. Era gratulationer var lika bidragande för att putsa till guldkant på min dag.

23

Wed, 14 Mar 2012 04:54:00 +0100

Hipp Hipp Hurra! Nu börjar festen!

Nedräkning

Tue, 13 Mar 2012 23:02:00 +0100

Tisdagen börjar lida mot sitt slut och snart stundar onsdagen. Som de flesta veckor. Men den här onsdagen är inte som alla onsdagar. Det är nämligen min födelsedag imorgon. Jag ser verkligen fram emot den. Kanske för att det är min första födelsedag i huset? Jag vet inte faktiskt. Jag känner mig bara glad. Det är första gången på nio år som jag verkligen längtat efter den. Jag kommer inte ihåg min fjortonde födelsedag, så jag kan inte säga exakt hur lycklig jag var den dagen. Men jag minns min femtonde och det var det första året jag kände att det inte är så speciellt att fylla år längre. Jag minns att jag sa det till min mor och hon frågade varför. Jag vet inte varför. Det bara var så. Och så har känslan varit – fram till idag då. Dock så har jag lite blandade känslor när jag vet att min far inte är med. Tror att det är den första födelsedagen han missar. Eller, jag är säker på det. Han ligger nämligen på Akademiska i Uppsala och är nyopererad. Så det ligger och stör mig lite i bakgrunden, vet inte riktigt hur operationen gick eller något, mer än att han trodde det gått bra själv. Han var visst mörbultad. Tro fan det. Ska inte klaga på att jag känner mig mör än på ett tag. Men det gör jag faktiskt. Har klippt ytterligare ett äppelträd idag. Kallt så in i norden var det men fint blev det i alla fall. Känner det själv nu att jag skriver för mycket om träd. Redaktionen: Kan vi döpa om min blogg till Henriks äppelträdklipparblogg? Eller starta en ny blogg åt mig där jag kan ventilera mina extrema lustar att berätta för er om hur ofta jag använder min sekatör. Det ska bli roligt att fylla år. 23 bast. Kan knappt tro det. Min sista milstolpe åldersmässigt. Nu får jag äntligen åka själv över Östersjön utan målsman. Vilken extremseger!

Champions League

Tue, 13 Mar 2012 22:55:00 +0100

Bayern-Basel 7-0. Skaplig match. Får väl säga att Gomez fyra mål mot Basel är mer imponerande än Messis fem mål förra veckan mot Leverkusen. Den tyska maskinen tuffar vidare. Sedan tycker jag personligen att det är roligt för fotbollen att Marseille slog ut ett Inter som varit helt uddlöst den här säsongen. Det bästa för Inter tror jag som nu får börja rensa upp lite i sin åldrande trupp. Grattis Tyskland och Frankrike! Champions League ses bäst på nittio tum.

Transformers!!!

Mon, 12 Mar 2012 23:42:00 +0100

Studsar runt här hemma som en boll. Har precis sett Transformers: Dark of the moon på bluray och den gjorde mig lika adrenalinstinn som de två första Transformers-filmerna gjorde. Många har givit denna filmen dåliga recensioner och jag kan väl till viss del förstå varför. Storyn har väl sina luckor och den är lite lätt naiv stundtals. Sedan är inte heller Megan Fox med vilket givetvis drar ner betyget massor. Men specialeffekterna. Wow. De är verkligen vrålsnygga. Varje gång Optimus Prime transformeras från sin lastbil till sin robot-gestalt får jag små pirr i hela kroppen. Jag blir ett barn. Jag tycker det är så jävla häftigt. Sedan är han så ädel och nådig. Slåss för de svaga och står för sitt ord. Alltid oavsett. En förebild. Folk har Per Albin Hansson, Che Guevara, Nelson Mandela, Olof Palme, Albus Dumbledore, Yoda eller någon annan stark opinionsbildare som förebilder. Jag har Optimus Prime. Okej Optimus och Yoda. Jag ska bli som du när jag blir stor Optimus. Bäst att börja käka järntabletter.

Bildbevis

Mon, 12 Mar 2012 22:21:00 +0100

För er som tror att jag bara ljög en massa igår om att jag varit ute och gjort fint min trädgård väljer jag att offentliggöra bevis nummer 1. Bildbevis. Här nedan kan ni damer och herrar i juryn se själva. - Jag har sågat ned ett träd i min trädgård idag. För hand! Bara det borde ge någon slags medalj. Det ofantligt vackra äppelträdet jag berättade om igår. Nyfriserad. Om juryn även vill lägga märke till den enorma lövhög som jag krattat ihop. Till vänster om trädet på bilden. Ignorera busken till höger. - Och här kan damerna och herrarna i juryn se kontentan av klippning, fällning och avsågning av ruttna grenar på ett tredje träd. Tack, tack. Jag är nöjd själv. Detta var försvarets slutplädering, herr domare. Detta inlägg riktar sig till min lite mognare läsarskara. Jag kan skriva om annat än hockeybilder och lättja.

Helgen var vår

Sun, 11 Mar 2012 23:10:00 +0100

Tror faktiskt att våren kommit på riktigt nu. Kommer det en släng av vinter hit eller dit nu så spelar det ingen roll. Jag har vår i lungorna. Med det så menar jag att jag börjar få lite ont i halsen. Jag gillar våren men jag gillar inte att den går över så fort. Det är ingen jämn fördelning. Det är vinteeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeervårsommmmmmmmarhöööstvinteee.. Och så vidare. Väldigt kort är den, så det är bäst att passa på att vara ute i solen. För jag vet att snart börjar “klia i ögon och näsa-säsongen”. Då kan jag nästan inte vara ute alls fram tills dess att den är över. Men det är ingen fara. Den håller ju bara på fram till slutet på augusti. Precis då när det börjar bli kallt igen. Underbara liv. Så jag har välkomnat våren som en död fågel väckt till liv. Har i helgen på allvar börjat med vårröjningen. I lördags var jag och slängde 25000 ton gips, isolering, träspill och pappersprodukter jag inte orkat ta till återvinningsstationen femtio meter bort under vintern. Så nu är det rent och snyggt i källaren. Nästan. Close enough! Sedan har jag varit extremt duktig idag och börjat klippa ett av mina fyra äppelträd. Om någon av er som läser gick förbi och såg mig idag där jag klättrade fram som en skadeskjuten orangutang med halvfull finess på sekatören kan jag upplysera er om en sak: Jag har inte en jävla aning om vad jag gör. Jag har ett svagt minne av när farfar ifjol visade mig hur man skulle klippa, var man skulle kapa av och var det var okej att släppa iväg skotten och såna där bra och ha-trädklipparsaker att tänka på. Jag vill inte dela med mig av hur jag klipper mina skott och grenar hemma här, för jag vill inte bli tillrättavisad, men om något vet hur man ska göra så kan ni ju lämna en kommentar till mig. Tack! Så jag vet inte hur man gör exakt. Bryr jag mig? Näe, det är ju mina träd after all. Stör sig grannarna på de så bryr jag mig inte så jättemycket om det heller faktiskt. De kan ju klippa sina häckar snett tillbaka då så vi blir kvitt. Jag tror jag gjorde ganska bra ifrån mig ändå idag. Jag var väldigt pedant med var jag klippte och försökte få någon slags form på trädet. Oklart i efterhand vilken form det var jag siktade på. Men det blir i alla fall fint. Nästan. Close enough!

Fredag. Krönika?

Fri, 09 Mar 2012 22:17:07 +0100

Många av er som läser här har säkert tidigare läst något annat som jag skrivit. Förmodligen för att många av er som läser är släkt och vänner. Mina krönikor tänker jag på i första hand. Men alla har kanske inte läst mina krönikor och ännu längre tillbaka – mina kåserier. Har även några som aldrig blev publicerade. Så jag tänkte som så att jag kan väl publicera mina gamla krönikor här på fredagar, då har jag fredagsinlägg för några veckor framöver i alla fall. Låter det okej? Här är i alla fall den första krönikan som jag skrev i Kuriren, en gång för läääääänge sedan. PS. Jag har inte bestämt några titlar på krönikorna, utan det gjorde tidningen. --- Det var inte maffian som ringde till mig En grabb. En dröm. Ett mål. En spalt. En grabb. Jag heter Henrik, jag fyller snart 21 år. Jag har tidigare skrivit lite för tidningen och har nu blivit en av de utvalda som fått uppdraget att skriva lite om varje, om min vardag och vad jag upplever. Gärna med anknytning till Vingåker då förstås. Jag arbetar som fritidsledare och när jag själv har fritid så är jag ståupp-komiker. Och så är jag spelmissbrukare. Tv-spelsmissbrukare. Min komik är, för att sola i min egen glans, omtyckt av många, säkert hatad av fler, men om det är två stycken som gillar det jag gör så är det ju värt att göra det för dem. Förhoppningsvis kommer ni alla att gilla det jag har att säga här. En dröm. Jag kommer inte ihåg vad den handlade om, men känslan är att det var en bra en. Jag slets ifrån den när telefonen ringde. Dolt nummer. Dolda nummer gör mig alltid lite illa till mods, som att det är maffian som bara vill kolla ifall jag är hemma, eller något annat otäckt. Typ en försäljare. Som tur var så var det inte något av dessa. Det var redaktionen på tidningen ni håller i er hand. De undrade om jag var intresserad av att skriva en spalt på min älskade hembygds egen sida. De kunde inte lova något än, men ifall jag var intresserad så skulle de diskutera det. Jag svarade, som synes, ja. En möjlighet. Att få skriva en egen rad i en tidning är inte som att skriva en blogg, det är inte heller som att skriva insändare. Orden jag skriver når potentiellt ut till tusentals läsare och även om bara en liten del av dem läser detta är det väldigt många fler än vad jag någonsin haft tidigare. Det är en överväldigande känsla. Att dessutom få skriva på Vingåkerssidan gör att det känns än mer som ett förtroendeuppdrag. Ett mål. Att underhålla. Kanske även förmedla en tanke eller två. Som komiker så är jag van att yttra mina åsikter, ofta på de mest surrealistiska sätt så förhoppningsvis kommer mina krönikor få er att både sätta kaffet i halsen av skratt och kanske även ibland, få er att tänka till. Det är åtminstone min ambition. Varför sikta lägre? En spalt. Den första har ni nu läst. Fortsättning följer... HENRIK KÄLLMAN (20/2 2010)

Jag är skamlös

Fri, 09 Mar 2012 03:24:00 +0100

Eller nej, det kan jag inte säga att jag är egentligen. Skamlös vore jag ifall detta inlägg skulle vara någon slags triumfering av vad jag just gjort. Men det är det inte så jag vet inte riktigt. Men det jag gjorde var lite skamfullt. Men jag känner mig ändå så nöjd. Skäms bara lite. Vad är det som hänt då? Jo, nu ska ni få höra... Var hemma skapligt från jobbet idag och tittade på United-matchen (något jag kunde struntat i) när min bror (Grefven af Wretsta) frågade ifall vi skulle hitta på något. Spela lite tv-spel eller nåt. Varför inte sa jag och snart nog var han här och hämtade mig för att glida hem till honom. Det är kul när jag tänker på det. Han är greven och ändå är det han som är min chaufför. Fantastiskt roligt. Hur som helst... Jag bad honom att vänta lite innan vi åkte för att jag var tvungen att äta något. “Glömde” som bekant att laga matlåda igår morse så jag hade inte ätit på hela dagen förutom en halv näve med russin när jag kom hem. Gott, men inte jättemättande. Då säger han: “skit i det, du kan äta hos oss, det finns mat”. I det ögonblicket kändes alternativet att laga mat omöjlig. Nästan alla som nyligen flyttat ur boet eller någon gång gjort det vet känslan när man är på besök i föräldrahemmet och blir bjuden på mat. Hur man får en vanlig tallrik och på den så finns det ett par, tre olika delar av himlen. Och när man äter det så vill man aldrig någonsin åka hem till sitt igen. Man vill springa hem, packa en väska med det viktigaste och bosätta sig i sitt gamla rum igen. Låsa in sig och aldrig komma ut. Annat än när det är mat. Den känslan fick jag när han nämnde det. Delen som jag skulle komma till, den om vilket jag inte är så stolt över, är som sådan att när jag klev in i köket och såg maten på spisen så fanns det ganska mycket mat. Ingen skulle ha sa min bror. Jag var tveksam till det, men tänkte att lite kan jag nog ta utan att någon dör. Jag var så hungrig så i min iver öste jag på rätt så hänsynslöst och det blev en stor tallrik. Fortfarande mycket mat kvar så det var nog ingen fara. Vanligtvis hade jag blivit mätt. Tror jag. Men det var så gott! Och jag var så girig. Som att jag byggde ett lager för svårare tider. Tider då jag ska vara ensam hemma, eller något. Så sa jag till min bror att "jag tar nog liiite till". Jag tog en större tallrik än första gången. Detta var inte med meningen. Det bara skedde. Jag tror jag aldrig har ätit mer i hela mitt liv. Och jag var egentligen ändå inte mätt, men där kände jag att det fick vara nog. För maten var nästan slut. Nu hoppas jag att ingen skulle ha matlåda nu på morgonen... Förresten! Jag har ätit mer mat en gång förut. En gång åt jag två pizzor efter varann. Min kusin häpnar fortfarande när det kommer på tal. Han trodde det knappt då och gör det knappt fortfarande. En pojke på då knappa sextio kilo ska inte kunna äta så mycket. Det var lite som “The miracle on Ice” eller Tre Kronors vändning mot Finland 2003. Det var ju dömt. Det skulle liksom inte kunna hända. Men gällande nattens chock-händelse. Jag ber om ursäkt mamma och pappa ifall någon av er skulle ha matlåda imorgon. Men ni kan åtminstone vara glada att er pojke inte svälter på ett par veckor till. Eller förrän imorgon kväll i alla fall.

Oj då

Thu, 08 Mar 2012 10:59:58 +0100

Oj. Råkade visst försova mig lite grann. Tänkte att jag skulle hinna göra matlåda innan jag tog bussen. Men eftersom den går om sjutton minuter nu så är jag tveksam till att jag hinner det. Vem behöver sånt anyways? Bättre att blogga lite. Sista passet kvar! Sen tar vi helg. Typ. Jag har så löjligt mycket jag ska hinna med den här helgen. Nästa vecka är det någon grabbhalva som fyller år och då kan det inte se ut som att Tengil har släppt lös Katla härinne. Där snackar vi ett par dagars jobb bara där. Jag saknar lite grann att inte bo hemma längre. Ibland i alla fall. Jag var hemma hos min bror häromdagen och kollade på en film. Han bor hemma än, i en stuga på tomten och han är verkligen unge Grefve Linus af Wretsta. Han har det bra. Stökigt som fan på rummet, spelar ingen roll för ingen ska in dit. Mat varje dag. Sovmorgon varje dag. Hur mycket tid att leka som han vill. Han belönas tusenfallt. Utan att egentligen behöva ge något speciellt i utbyte. Han lever drömmen. Som Greve har han i och för sig inte tid att arbeta, så det finns kanske inte så mycket pengar alla gånger. Men det kan man nog ta. Vem fan har det ändå förresten?

SEGER!

Wed, 07 Mar 2012 23:57:00 +0100

Hemma före tolv. Vilken seger. Och så oväntat! Oj, jag vet knappt var jag ska börja. Till att börja med får jag väl tacka vinden som gav mig den lilla sista skjutsen i rätt riktning som jag behövde för att ta mig hem på denna kolossalt snabba tid. Därefter vill jag tacka mina ben som stöttade och höll mig uppe under den här promenaden, även där det tog emot som hårdast. Till sist vill jag tacka mina skor. För att ni alltid fanns där för mig. Varje litet steg på vägen. Utan er hade det inte ens varit värt att försöka. Vi är ett otroligt lag. Tack allihop!

Skadeglädje

Wed, 07 Mar 2012 10:47:00 +0100

Igår var en tung dag att arbeta på. Jag kommer ihåg förra året, omkring maj nån gång, en lördag. Manchester United spelade mot Blackburn borta. En poäng skulle betyda ligaseger. Blackburn tog ledningen och behöll den länge. På jobbet hade jag Sportbladet live på och jag sprang väldigt snabbt mellan datorn och maskinen jag stod och arbetade. Till slut lyckades jag hitta en rutt då jag precis han springa och kolla från det att maskinen startade och precis hinna tillbaka just före att den var klar. Ingen förlorad kvantitet och förbättrat flås. En arbetsseger! När klockan väl tickade upp mot sjuttio minuter började jag bli nervös. Men det gick snart över. Tre löprundor senare såg jag med svetten rinnande hur Wayne Rooney utjämnat för United via straff. 1-1. Ett resultat som stod sig matchen ut och United tog titeln före Chelsea. Igår kan man säga var precis tvärtom. Såg till så att jag stod så jag hörde en radio där jag jobbade. Lyssnade väldigt intensivt på Radiosporten. Elitserien skulle komma att avgöras i den allra sista omgången. Vann Djurgården skulle de klara sig kvar. Förlorade Djurgården och Linköping tog poäng, skulle Djurgården åka ner i Kvalserien. Jag har inte kunnat smälta det riktigt än så jag tänker inte skriva mer än att det sket sig. I Örnsköldsvik bara för det där förbannade satans helvetes jävla sopiga ökengänget Modo inte kunde hålla tätt bakåt i en minut och fyrtio sekunder till. O andra sidan kan man ju åka till Örebro nu och se på DIF. Fan. På jobbet är jag nästan ensam Djurgårdare och jag har aldrig sett så många glada ansikten när jag klivit in i fikarummet vid skiftskarven. "TJENA DJURGÅRDARN! HUR MÅNGA TAR DE IN I ALMTUNAS ISHALL?" hö-hö-hö-hö Att följa sport på jobbet via radion kan vara skönt, men när det inte går vägen får man bara bita ihop och ta alla gliringar. De görs ju med glimten i ögat. Det är en del av spelet man får ta. Dessutom kan man ju alltid glädjas åt att när man minst anar det så får man ge igen. Och det kommer kännas så bra! I sportens värld är segerns sötma en vital del av spelet, men jag undrar ifall skadeglädje trots allt inte är den allra starkaste glädjen. Med glimten i ögat förstås.

Facebook är beroendeframkallande?

Tue, 06 Mar 2012 11:04:00 +0100

Jag är beredd att hålla med om det. Jag skulle väl inte säga att jag är Nostradamus, men jag skrev en krönika om just detta ämne den 17/4 2010. Tänkte dela med mig av den. Facebook förstörde nästan mitt liv Ankorna tjattrar i ån nedanför. Jag sitter på balkongen och lyssnar till deras skratt. Solen skiner och jag äter chokladpuffar till frukost. Det är vår, känner ni? All energi och alla känslorna som gått förlorade under vintern kommer tillbaka. Många blir nykära på våren. Jag har en kärlek sedan länge nu, men jag har fått något annat. Jag har fått ett nytt jobb. Det är sant. I stället för fritidsledare är jag nu industriarbetare i Katrineholm. Glassigt, jag vet. Men jag tänker bo kvar i Vingåker, annars skulle jag inte skriva här. Jag är ingen hycklare! Jag är nu tillbaka på arbetsplatsen jag, i teorin, skulle börja på efter studenten. Det var bara det att det kom ett pyttelitet problem i vägen. Finanskrisen. Så jag började mitt arbetsliv förra sommaren med att vara arbetslös. Jag är nog den som är sämst i världen på att vara arbetslös. Missuppfatta mig inte, jag är förmodligen inte världens bäste arbetare heller. Men jag var oerhört dålig på att vara arbetslös. Jag var det i ungefär två månader, på sommaren. Åtta veckors semester. På sommaren! Låter jobbigt, eller hur? Jag tyckte det. Jag kan säga att under hela året från det att jag fick fritidsledarjobbet så har jag nog inte haft lika många onlinetimmar på Facebook som jag hade under de två månaderna. Jag skickade 243 uppdateringar på Twitter (min mikroblogg) och skrev arga inlägg på min blogg om hur staten var ansvarig för min arbetslöshet. Det var en mörk tid. Facebook. Det höll på att förstöra mitt liv. Jag skaffade över 200 nya vänner jag aldrig träffat och det enda de vännerna hade gemensamt var en person som var inloggad arton timmar om dygnet. Jag. Det höll på att förstöra mitt förhållande också, min flickvän blev jättearg när kontakten ”Älskling” i telefonen inte var till henne utan till Twitter. Skämt åsido, men hon sa faktiskt att jag var beroende. Men jag nekade mitt missbruk. Till slut så började jag dock inse att jag kanske satt lite mycket. Sen förstod jag att det var lite mer än lite. Så jag kom ut som Facebook-missbrukare och sju personer gillade min status. Men nu har jag ett nytt jobb, en underbar flickvän och åtminstone för dagen: ett strålande väder. Henrik Källman gillar detta! HENRIK KÄLLMAN Och precis lika illa är det fortfarande...

Lokal sport och nostalgi

Mon, 05 Mar 2012 11:56:00 +0100

Blev totalkrossad i veckans statistik av Bäck. 1423 mot 1172. Men att jag fortfarande denna vecka ligger på över 1000 besökare känns helt sjukt. Tack åter igen kära läsare för att ni vill läsa mitt nonsens. Var dum i natt, satt och tittade på hockey. Igen. Mina krigare i Philadelphia lyckades vinna med 1-0 mot Washington. Så jag vaknade precis till liv. Inte med samma leende på läpparna som jag lade mig med, för om knappa två timmar ska jag åka till jobbet. Jag vet sannerligen hur man får ut det mesta av dagen. Ni kanske tycker att jag får skylla mig själv och ja, det tycker nog jag också. Men jag älskar verkligen att se på hockeyn. Ända sedan jag var liten har jag älskat sport och särskilt fotboll och hockey. Ni ser, när jag var liten (oj, oj, oj, det var länge sedan) så hade jag ganska svårt att mätta mitt behov av att se sport. Jag spelade själv fotboll, golf och volleyboll så jag gillade även att idrotta själv. Ifall jag ville se sport var det VVK eller VIF:s a-lag som gällde. Båda var på den tiden fantastiska i mina ögon. Jag och en klasskompis i mellanstadiet tyckte det var så sjukt coolt när Johan Mejman (som var vår gamla gymnastiklärare) flyttade tillbaka till Vingåker från Värmbol. Det var som ifall Vingåker värvat Stefan Selakovic från Halmstad. Och vi kände typ honom. Proportionerna av en sådan värvning är svåra att bedöma för ett par grabbar i 10-12-årsåldern. Men vi tyckte det var häftigt. Jag minns också hur coolt jag tyckte det var när Jörgen Eriksson spelade i VVK och hur han var så vansinnigt dominant. Alltid. Han var på något sätt i en klass för sig, spelade elegant och med en otrolig finess och variation i sitt spel. Den gamla skolans idrottare, som J-O Waldner i bordtennis eller Steve Yzerman i ishockey. Gentlemannamässig. Så minns jag det i alla fall, rätta mig gärna om jag har fel. Elitserien var häftig på den tiden, väldigt profilstark med Mikael Kjellström, Kristian Wrethander, Ola Olofsson, Felix Casanova med flera. Någon som minns? Så livesport fanns det relativt mycket att se ifall man ville, men att se professionell idrott på tv. Det var nästan kört. Förutom att SVT visade nån innebandymatch eller något från handbollens elitserie så var det vid två tillfällen i veckan som jag bänkade mig: Veckans NHL på lördagar. En halvtimme (eller kanske heltimme) med ett svep ifrån veckan som gått i NHL. Tipslördag. Livefotboll från skottska och engelska division ett. Behöver ingen närmre förklaring. Religion för alla fotbollsälskare. Detta var ALLT. Förutom när slutspelet i Elitserien drog igång och Sporten på söndagar med höjdpunkten Kanon och Kalkon. På den tiden fyran var fräsch och Peppe var kungen och Peter Jihde med sin snygga mittbena och trendiga glasögon var hans adept. Hade man tur visade de i Veckans NHL upp rörliga bilder på Foppa, Mats Sundin eller min store idol Eric Lindros. Det var helt overkligt att se. Jag hade åtskilliga hundratals hockeybilder och jag tittade igenom de nästan varje kväll som yngre. Sorterade om och stoppade de som var mest “värda” i min vadderade fina pärm. De tio jag hade absolut flest antal kort av var: Wayne Gretzky Eric Lindros Peter Forsberg Jaromir Jagr Pavel Buré Teemu Selänne Mike Modano John LeClair Sergei Fedorov Mario Lemieux Dominik Hasek Nån annan än jag som känner igen sig i det jag pratar om? Eller var jag bara så egen som barn att jag var själv om att titta på brittisk semi-professionell fotboll på lördagarna och plocka med pappersbilder av hockeyspelare den övriga tiden. Nej, det tror jag inte.

Söndagskoden

Sun, 04 Mar 2012 22:34:00 +0100

Söndag. Nästan, men bara nästan, så att man blir deprimerad. Det psykologiska övertag den här dagen har fått på mig genom åren har gjort att det spelar ingen roll hur dagen ser ut. Kan ju ta dagen idag som ett riktigt bra exempel. Vaknar av ett nytt sms. "God morgon." Vanligtvis skulle det vara lite trevligt. En god morgon-hälsning, så trevligt och omtänksamt! Men inte idag för idag är det söndag. Jag vippar persiennerna i mitt sovrum och jag ser hur solen skiner och inte ett ett spår av frost på bilarna. Vad skönt, det blir inte svinkallt idag! Kunde jag tänkt men inte idag för idag är det söndag. Så varför är söndagar så jobbiga? Svaret finns tusentals år tillbaka. Redan de gamla grekerna hade problem att anpassa sig till söndagarna, därav den enkla lösningen att man plockade bort söndagarna ur veckokalendern. Men då blev något annat fel, lördagen började kännas tyngre och tyngre för varje vecka som gick och när fredagen väl var i antågande så kände folk att det räcker ju inte med att dricka Ouzo och käka Souvlaki en dag på helgen. Vi behöver två dagar till det. Så de återinförde söndagen och lade till en åttonde dag som vi kan kort och gott kan kalla “den åttonde dagen”. Av oklara anledningar har denna dag raderats från de flesta grekiska bibliotek. Men inte alla. När jag spenderade tre månader i slutet på 90-talet på ön Hitainteos några sjömil norr om Intenerakos. för att bara njuta av semester så snubblade jag över ett fynd när jag klättrade lite på ett berg. Som man gör på ön Hitainteos. Jag klev igenom en sänka i bergväggen och fastnade med foten. Jag satt fast, men lyckades hacka bort min fot med mitt hackspett, som jag för övrigt aldrig går någonstans utan ens idag. När jag slet loss foten så ramlade taket in. Jag svimmade. När jag vaknade och såg mig omkring så förstod jag inte vad jag såg. Jag tände en fackla (som jag också hade med mig) och jag blev häpen. Jag hade av misstag hittat ett forntida bibliotek med hemliga skrifter som räddats av frihetsbrytarna vid det stora bokbränneriet i Grekland. Detta bokbränneri pågick ungefär samtidigt som slaget i Troja men blev inte speciellt känt i historien av förklarliga skäl. Hur som helst, jag hittade i alla fall en bok på latin i mitten av rummet. Som tur var hade jag studerat latin i många år redan vid tillfället. Bokens titel hade konstiga böjningar vilket jag inte kunde tyda men jag kunde se vad det stod under. Det stod: "Den åttonde dagen". Jag började ivrigt läsa och jag läste om epidemi och sjukdom. Om folk som blivit galna, som trott sig se månen om dagen, som inte sov och som till slut inte åt. Brutal läsning. Jag läste och läste och för varje blad jag vände blev historiens öden än mer hemska. Jag var på väg att lägga ifrån mig den när jag kom fram till det sista kapitlet i boken. “Början till Slutet”. Jag tyckte det lät otäckt och tvekade länge på ifall jag skulle läsa mer. Men jag fortsatte. Och tur var det, för det var där det mest otroliga stod. Det är svårt att direktöversätta latin till svenska, men i korta drag så stod det: Zeus himself kom ner från berget Olympos. Folket, som redan var galet och till sjuttio procent utrotad av vanskötsel av sig själva, blev inte alls förvånade utan trodde återigen att deras hjärna spelade dem ett spratt. Zeus förklarade för människorna som, trots att de var knäppa, lyssnade uppmärksamt. Det var ju trots allt deras högste gud. Han sa att genom att föra in en åttonde dag hade de rubbat tidsrytmen och på så vis försvårat arbetet för Psykos. Psykos som var förnuftets gud och såg till att människorna skulle bete sig som de borde hade blivit utbränd utav att grekerna fört in en extra vilodag i kalendern. Då han tidigare var tvungen att hålla extra kvällar i veckan (fredag och lördag), var han nu tvungen att istället behöva hålla koll så att folket skötte sig även på söndagen då de törstiga grekerna passade på att partaja även då för att vila på den åttonde dagen. Inte ens när populationen sjunkit så kraftigt lyckades Psykos sköta sitt arbete, så utbränd var han. Grekerna som var långväga kända för sitt vilda festande och sina brutala fyllor lyssnade till Zeus ord och då, precis just då, så gick det upp ett ljus för dom. Grekerna frågade hur de skulle kunna åtgärda detta? Sjuttio procent av alla var ju redan döda. Zeus sade: I’m the boss, detta fixar jag. Och nästa stund så var allt tillbaka som det var innan diskussionen om att ändra kalendern ägt rum. Zeus hade satt in spärrar i varje greks huvud (som förövrigt saknade spärrar helt som sviter av groteskt ouzo-pimplande sen födseln). Dessa spärrar fick de bland annat att förstå att man får inte ändra kalendern och därför så ser den ut fortfarande som den gör. Jag vände blad till sista sidan och där stod det: Förmedla dessa ord vidare så de aldrig må hända igen. Zeus. Där fanns det! Beviset för hans existens. Jag skulle precis visa den för min mor och far då jag ... vaknade. Nytt sms. "God morgon". Nej, det är söndag. Söndagar kväver den sista lilla ork man har och framkallar ångesten man har där längst ner i magen. Och varför gör den det? Svaret är säkert olika för alla men för mig räcker det att säga: Det är måndag imorgon.

Jag reser mig igen.

Sat, 03 Mar 2012 23:21:00 +0100

Hej kamrater. Sorry att jag inte bloggade något igår, men jag visste inte riktigt hur jag skulle kunna det. Man följer inte bara upp en sån där historia som jag delade med mig av med vad som helst. Jag var tvungen att smälta det lite. Hoppas ni har överseende. Idag har jag varit Byggare Bob hela dagen, har nu gjort allt det tråkiga på pappas och mammas hall. Nu är det bara det näst tråkigaste och det näst-näst tråkigaste kvar. Ska bli kul! Kollade Melodifestivalen förut och gick lite Twitter-bonanza under den och kommenterade förmodligen programmet mer än vad jag såg på det. För er som inte orkar klicka igenom mina tweets så tänkte jag dela med mig av de här: - Fjantraggarna utan musikalisk finess vidare. Hatar svenska folket. - Thorsten! - Thorsten är Thåström light. Det räcker för att vara bäst av alla ikväll. - Christer och Lotta. Den sexuella spänningen i luften går rakt genom rutan - Youngblood får lätt de snyggaste tjejerna på hela fritidsgården! - Alla komiker som twittrar positivt om Sean Banan vill bara ha gig på Raw.* - Kul, Top Cats skriver en låt om den, sen hänger dockan med Sean Banan. - Ok, Timoteij. Om jag röstar på er, kan ni låta bli att få min näsa att rinna halva sommaren? Allergi mot en röst? - Okej grabbar och tjejer. NU röstar vi på Thorsten. - Dingedingedingedingdingding. Här glider Kingen....ut! * - En av låtskrivarna till Sean Banan är Mårten Andersson – grundare och ansvarig för Raw Comedy Club Är jätteglad att Thorsten Flinck gick vidare. Mina tweets kanske skvallrar om att han var min favorit ikväll. Han är i sina bästa stunder så fullständigt briljant att man får rysningar och det fick man ikväll. Jag reser mig igen... Ja, jag hoppas han tar den här chansen nu. Han förtjänar all framgång, vi förtjänar att få uppleva hans nerv och hans briljans. Frågan är bara hur många chanser till han får. Jag hoppas verkligen att han rest sig för sista gången nu och att han står kvar med huvudet högt. För er som såg programmet är säkert detta inlägget någorlunda relevant. För er andra: Sorry, det är allt jag bjuder på idag.

Bland det obehagligaste...

Thu, 01 Mar 2012 23:16:00 +0100

Jag nämnde i tidigare inlägg att jag inte gillar fåglar för att de är oberäkneliga. Det kan nog många hålla med om, men jag har en särskild händelse som gör att jag har den uppfattningen. Det var lite av det otäckaste jag upplevt i mitt liv. Läs vidare på egen risk. Jag bodde fortfarande i föräldrahemmet då och hade ätit en sen frukost efter en ofrivillig sovmorgon (en av många under gymnasietiden). Jag kom ut ifrån huset och när jag stängde dörren hörde jag ett flaxande. Det var en blåmes. Hos mor och far så finns det ett uterum som fågeln på något sätt lyckats komma in i. Det kan ha varit så att den kommit in genom hålet i dörren där det egentligen skulle suttit en glasruta. Dessvärre hade någon av stormarna tagit den rutan. Konstigt att jag minns just det kanske, men detta är en händelse som på riktigt satt spår och ärrat mig djupt. När jag såg fågeln blev jag lite rädd. Rädd att den skulle flaxa med sina vingar och skvätta SARS i ögonen på mig. Den flög runt lite och jag öppnade dörren helt så den skulle kunna flyga ut och visslade lite på den i ett ögonblick av självgod, naiv tro att vi skulle kunna få nån slags kontakt. Den flög upp i hörnet av rummet och jag började få bråttom. Bussen gick snart. Visslandet fungerade ju sådär så jag bestämde mig för att försöka prata samma språk. Redan här borde jag sluta. horr, horr, purrade jag mot den och viftade med min ena arm mot dörren i en flytande gest att den borde flyga ut. I det ögonblciket fick känslan av att den såg på mig snabbt. Jag är nästan säker på det. Det var som att den bestämde sig. Fågeln tryckte ifrån och störtdök ner (och jag menar verkligen störtdök, världens fart). Som en kamikazepilot susade den ned från bjälken där den suttit. Rakt in i fönstret och ramlade ner i golvet. Stendöd. Jag blev helt förskräckt, klappade med händerna och stampade i golvet för att se om den skulle ge ifrån sig minsta reaktion. Men icke. Den var verkligen död. Det kan ha varit det mest otäcka jag någonsin upplevt. Att fågeln tog sitt liv framför ögonen på mig var obehagligt. Ibland hör jag fortfarande hur det smäller i rutorna om nätterna. Men det som verkligen hemsökt mig de här åren är bara en fråga: Vad sa jag egentligen till fågeln? horr, horr

Dålig dag. Dåligt Henrik.

Thu, 01 Mar 2012 20:16:00 +0100

Ännu en dag börjar lida mot sitt slut. Hade stora planer på den här dagen. Först skulle jag: Njuta av solen en stund. Blev inte så, satt med den i ögonen hela resan hem till Vingåker så när jag klev av bussen var vi fiender, solen och jag. Rensa ur källaren på skräp som ska till tippen. Blev inte så, när jag kom hem hann jag typ titta på soffan innan jag sov i den. Skriva ett blogginlägg. Samma förklaring som ovan. Åka till pappa och meka i hallen. Även här passar den övre förklaringen till en ganska stor del. Dåligt Henrik. Sedan förlorade ju Djurgården också som den sista lilla droppen skit på moset. Men det är i alla fall snart fredag och det är vår i luften. Hörde till och med fåglar förut. Jag gillar inte fåglar. De är oberäkneliga. Ungefär som våren.

Byggare Hank

Wed, 29 Feb 2012 23:12:00 +0100

Var hemma hos mor och far idag. De ska göra i ordning i sin hall och jag var där för att hjälpa till lite grann. Sattes på glassjobb direkt: Slita bort gamla tapeter. Jag mindes efter ett enda riv hur mycket jag INTE saknat min köksrenovering förra sommaren. Fick nästan en panikångest-attack när jag tänkte på spacklandet som kommer. Maken till något så hemskt finns nog knappt. Men vad gör man inte för att vara hjälpsam. Sedan så bjöd fadern på pizza, vilket för mig är fysisk omöjlighet att avstå från. Jo då, det blir nog faktiskt ganska så bra. Till slut. Anledningen till att vi började med hallen idag är för att (som jag tidigare nämnt) så ska min far opereras i nacken och efter det så kan det dröja innan det blir någon tid för att renovera. Jag gav honom några lugnande ord och sade att ifall det inte är färdigt till han ska opereras så kan jag alltid göra klart det sista själv. I samma stund som jag sa det såg jag hur han för ett ögonblick genomgick en inre kris. Han fick något oroligt i blicken och började riva än mer frenetiskt i tapeterna. Förstår inte riktigt vad det var jag sa. Jag antar att jag bara är väldigt bra på att motivera folk. Samtidigt så står min källare halvt nedriven här hemma. Någon som känner sig manad att fortsätta? Jag lägger nyckeln mellan tredje och fjärde påsen i soptunnan så kan ni gå in och rensa ut gipset åt mig. Vet inte riktigt vart ni ska göra av det dock. Har ni ingen bra idé, så släng över det till valfri granne bara. Det går bra. Det är konstigt faktiskt. Det var mycket roligare att slå sönder och slita ned gipset än att plocka ihop och bära ut det... Who knew! Den som bär ut detta får en high-five och en valfri kaka. Tack på förhand.

En kompis undrar...

Wed, 29 Feb 2012 00:01:00 +0100

Hela dagen har en kompis till mig, absolut inte jag, gått och funderat över samma fråga och nu ställer jag frågan till er kära läsare. Åt honom alltså. Kanske att någon av er sitter på svaret. En ponny är ju en häst. Fast mindre. Men fortfarande en häst. Min kompis fråga är: Trots att en ponny är liten - är dess totala styrka fortfarande en hästkraft? Om inte, hur många ponnykrafter går det på en hästkraft? Eller är det fler steg på vägen, till exempel: Ponnykraft -> Islandshästkraft -> Riktig Hästkraft -> Nordsvensk monsterhulkenhästkraft? Tacksam för svar. Är min kompis. Inte jag. Jag bryr mig inte. Mvh, En kompis till mig. They see me rollin', they hatin'.

TWITTER

Tue, 28 Feb 2012 21:29:00 +0100

För er som inte kan få nog av mig och klickar in här på sidan 182 gånger om dagen för att se om jag har skrivit något: Ni kan följa mig på Twitter! I rutan till höger [Om bloggen] så har jag lagt till en liten blå ruta där ni kan läsa mina senaste Twitter-inlägg. De kommer upp där så snart jag skrivit dem. Rutan är flashbaserad så ni med en dåligt uppdaterad webläsare, en Mac eller annan produkt från Äpplet kan inte läsa mina tweets där, men ni kan läsa dem genom att klicka på texten “Följ mig på twitter”. För er som inte vet vad Twitter är så är det ungefär som en facebook-status på max 140 tecken. Där skriver jag vad jag tänker på just nu. Typ.

Bäck är på hugget

Tue, 28 Feb 2012 20:01:00 +0100

Wöw, Elisabet tog verkligen matchen på allvar. Hon har pumpat ut över tio inlägg på två dagar. Hon tänker inte ha den näst största bloggen den här veckan, det är ett som är säkert. De går säkert runt och skjuter gummisnoddar på henne på kontoret och retas för bondgrabben hade fler läsare. Skämt åsido. Men så mycket kan jag inte skriva. Det orkar jag inte. Då får jag sjukskriva mig för utbrändhet sen. En sommar när jag bloggade på en annan adress så pumpade jag ut 483 inlägg de tre första månaderna. Nästan så att jag kan känna att det var lite mycket. Men då blev det ett inlägg av minsta lilla gruskorn. Hur kunde jag få tid att sitta inne och blogga hela sommaren då? Ett tips ifall man vill få tid att skriva mycket: Skaffa lite pollenallergi. Det är det bästa tipset jag kan ge. Väldigt effektivt för att öka på ditt stillasittande inomhus, trots att solen skiner. O andra sidan brukar jag skriva ganska långa inlägg. Får helt enkelt göra serier av dem. Det kan nog vara en pärs att ta sig igenom mina texter ibland, men jag hoppas att ni som läser alltihop inser att det sällan är ordbajseri, utan snarare skrivet med hjärta. Då behövs det lite mer utrymme. Skriver jag för personligt eller är det på en lagom nivå? Vill inte ha en creep-stämpel.

Idag är inte en vanlig dag

Mon, 27 Feb 2012 21:32:00 +0100

Nej idag är det min pappas födelsedag. Hurra, hurra osv. Min fader nådde idag den ringa åldern 45 år, vilket till och med på en häst är en ålder. Jag tror egentligen att det är de sista åren som jag har skaffat mig ett riktigt jobb, köpt ett hus och börjat intressera mig för att bygga, skruva och annat manligt som vi fått något att prata om. På riktigt. Med ett riktigt jobb menar jag förstås ett jobb på samma ställe som han jobbar på. Min far (och min mor också för den delen) har aldrig varit intresserad utav sport egentligen. Fotboll, golf och volleyboll som jag tränat och tävlat har inte varit hans cup of tea. På det sättet är han mycket mer lik min bror, de båda är riktiga motorintresserade skruvar-muppar. Något som jag aldrig riktigt fastnat för. Trots det bristande intresset av idrott så har både min far och min mor alltid stöttat mig i mitt idrottande. Planerat semestrar efter cuper, tvättat lagets matchkläder, skjutsat golflaget, stått och glott på mina matcher i spöregn och stått i den rackiga kiosken på Vingåkers IP. Jag kan inte för mitt liv förstå hur de orkade. Jag är skyldig de så otroligt mycket för det. När jag tänker tillbaka till när jag var liten så har jag egentligen bara minnen av att pappa jobbade med något. Lagade en bil, renoverade, eller var iväg och bankade stål på fabriken. Han körde till och med glassbil ett tag. Trots det så var han ändå alltid där på något sätt. Varje match, varje dag. Förstår inte hur han hann. Jag förstår i efterhand hur mycket han slet för att kunna ge mig och mina syskon det som vi ville ha. Vi hade det alltid bra. Men det har också kostat. Idag när vi satt och fikade så är det inte en pigg man, tjugotvå år äldre än mig, som firas. Eller jo visst, stundtals. Men det är en sliten man, med en extrem värk i sin nacke. Det ger mig smärtor i hela kroppen bara genom att se på honom. Den så länge i mina ögon odödlige har klivit ned på jorden bland oss vanliga och visat att alla vägar har sitt pris. Han ska opereras om dryga två veckor. På tiden. Han har väntat länge på det, många turer med läkare fram och tillbaka. Därefter så kommer det dröja en tid innan han kan komma i full fart igen. Kanske är dags att då betala tillbaka lite av allt det jag nämnde tidigare som jag är skyldig. Men bara för att han har klivit ned på jorden betyder det inte att han fortfarande är en hero. Grattis på 45-årsdagen. Gubbe.

Vem har Kurrens mest lästa blogg?

Mon, 27 Feb 2012 16:16:00 +0100

Det är ingen mindre än yours truly – jag! Jag har under min första “hela” vecka haft 1278 besökare vilket är ett snitt på drygt 182 besökare om dagen. Jag är faktiskt överväldigad över detta och jag vill verkligen tacka er – mina läsare. Att ni faktiskt verkar finna en del av det jag skriver intressant känns så kul att jag kan faktiskt knappt beskriva det. Nu bryr jag mig mig inte så mycket om att jag har den största bloggen, det var bara en väldigt rolig grej att så många läst den. Tack alla läsare. Ni är underbara. Var snälla och kom åter och lämna gärna en kommentar ifall ni tycker att jag är helt ute och slirar med mina inlägg eller ifall ni tycker att jag har rätt i något. Jag är så glad att jag tänker lägga ut en bild från 2008 på mig när jag har en mobiltelefon i munnen! Tack alla läsare. Jag älskar er!

Jag är en mediahora...

Sun, 26 Feb 2012 22:22:00 +0100

...Ingen vill ha mig. Gör vad som helst om nån vill komma och ta mig Med på bild och på tv så alla kan se när jag raserar min cv Och visar den sell-out jag är. É du mé? Det är frågan jag vill att du ställer dig nu? Är du med? Damen i huset har ockuperat teven. Hon har hela helgen gått och väntat på att hennes favoritprogram ska börja. Och nu sitter hon som trollbunden. Nästan i alla fall. Vad hon ser? Hon ser på han som ser dig. På Storebror. Big Brother. Titeln på det här inlägget och de inledande raderna är hämtade från Big Brothers första säsong. Det året spelade medlemmarna in två låtar som de senare släppte på cd-singel. Mediahora hette låten (vem kunde ana?). På den tiden när Big Brother fortfarande var det sociala experiment som det marknadsförs som idag. Så varför är det inte ett socialt experiment idag? Jo, för att idag är vi inte längre nyfikna på vad som kommer hända ifall man stänger in ett antal personer i ett hus i 100 dagar och filmar alltihop. Idag vet vi vad som händer. Big Brother har där med mist sin funktion. Idag handlar det om att plocka in några sköna, korkade bondläppar, ett par skitsnygga brudar, en djuping, en clown, ett par hunkar och sedan se vilka som kommer ligga med vilka och vem som spårar mest på fest. Vi vet att det kommer hända. Vi vill bara så väldigt, väldigt gärna veta vilka det är också. Första säsongen av Big Brother sändes år 2000 och det var ett väldigt originellt gäng egentligen, till exempel ex-proffset i Skateboard Per Holknekt var med. Idag är det i princip bara partysugna och mediakåta ungdomar som är med. Big Brother är ett mediehoreri utan dess like, inte ens Ranelids "Mirakel" kan jämföras. Vad sägs till exempel om att ta in den redan semi-kända och helpuckade Hanna Widerstedt som på rekordtid gjort sig berömd på nätet som 00-talets största provokatör (Sorry Schulman, not even close). I och för sig tror jag inte att Hanna Widerstedt är puckad, utan en fejk som vet exakt hur mycket hon har att hämta på det som hon gör. Ett geni i pr-synpunkt. Hoppas jag. O andra sidan så finns det säkert de som tycker Hanna är supercrazy och skitrolig och det är det som är farligt med Big Brother och dess inflytande. Jag ska inte säga att jag inte ser charmen i dokusåpor och att i hemlighet sitta och “heja” på en deltagare och se vilka som gör pakter med vilka. Jag har följt både Big Brother, VIlla Medusa, Baren, Robinson, Farmen, Paradise Hotel och såååååååå vidare. Men idag kan jag inte annat än att säga att Big Brother är fan skadligt. Inte bara för att unga tjejer har hittat en genväg till Bingo Rimérs fotostudio (OM de är tillräckligt snygga förstås), utan för att jag tror att man helt ärligt tappar fotfästet om verkligheten genom att titta på det. Distansen som första säsongens gäng visade med “Mediahora” finns inte nu. Det blir inte bara crazy tv, det blir ett sätt att ta sig fram och bli någon genom. Ett medvetet karriärval. Fenomenet knappast nytt för i år, men mycket mer påtagligt ifall man sett programmets utveckling. “So what ifall jag visat fittan i tv? Jag har haft 600 artiklar i Aftonbladet, släppt en singel och varit gift med en dörrvakt.” - Fejkat (men inte otroligt) citat av (O)känd deltagare. Att sitta på en bussresa och i tjugo minuter behöva höra två personer hett debattera om han den där är en jävla idiot eller ifall hon som har större bröst än den andra som har det lockiga håret och de fula knäna är roligare efter fem glas vin som att det vore det viktigaste i världen. Det gör ont i mig. “Vi kommer knulla jävligt hårt!”, hör jag precis Hanna Widerstedts hemska stämma skräna från vardagsrummet. Känner mig tom. Jag väljer att citera Lars Winnerbäck. "Stackars dom som stänger in sig hundra dagar utan heder Ja stackars dom som lever så stackars dom som tittar på hur märkligt kan man må" Jag tycker det pretty much summerar hela mitt inlägg egentligen. Men min fråga till er återstår: É ni mé?

Polis polis

Sat, 25 Feb 2012 11:36:00 +0100

Igår kväll åkte jag in till Katrineholm en sväng och storhandlade. Eller ja, jag handlade tillräckligt för att fylla upp min frys som nästan är mindre än min strumplåda. Var inne i stan ett par timmar, max. Förstå då chocken när jag sedan kommer hem. När jag kom hem var det ett riktigt pådrag nere på byn. Först blev vi omblåsta i Baggetorp av en ambulans som sedan stod parkerad vid Factory Outlet. Sedan såg vi en piketbuss som stod rakt över vägen vid Stoppljusen. Storgatan avspärrad därifrån bort mot Konsum någonstans av polis. Anledningen: En tjugoåring sprang runt med plastgevär. Åtminstone är det vad jag hört. Två slutsatser av detta: 1 – Vilka idioter det finns. Hoppas att den skyldige, när bakfyllan slår till som bäst idag, skäms riktigt, riktigt ordentligt. 2 – Ska man inte kunna åka ifrån Vingåker ett par timmar utan att helvetet bryter ut? Nej, nu lämnar jag aldrig byn mer. Detta är något som vi måste ta upp på åldermännen på byalaget. Jag tror den mobila giljotinen kan bli snäppet för vasst för detta straffet. Nej, straffet han kan vänta sig är att bli betraktad som en utböling, eventuellt få stå i skamstock ute vid Äpplet och ta emot folkets glåpord. Sånt som händer när man fuckar upp det här i Wikinghaker.

Igår fyllde jag tre år

Fri, 24 Feb 2012 00:56:39 +0100

23 februari 2009. Jag åker tunnelbana själv för första gången. Noggrant sökande på nätet hade fått mig att förstå på ett ungefär för att ta mig till önskad destination. Hoppade på vid centralen och tog mig till medborgarplatsen och promenerade en liten bit innan jag såg det. BOULEVARDTEATERN. Bara jag såg bokstäverna på skylten kände jag hur det högg till i magen på mig. Fram till nu hade jag känt mig ganska lugn, ingen big deal. Trodde jag. Nu när skylten var där på andra sidan gatan så kändes det som att jag skulle smälta och rinna ned i kloaken under mig. Jag ville försvinna, hoppa på tunnelbanan tillbaka till centralen och aldrig mer närma mig den där teatern eller den här staden igen. När jag väl lyckats stappla över vägen och in på teatern möttes jag av ett bekant ansikte i foajén. Där stod Janne Westerlund från Stockholm Live. Han tog mig i hand och han hälsade mig välkommen. Han visade var jag skulle gå för att komma ned till logen. Nu hade jag inget val längre. Idag skulle det verkligen bli av. Ikväll kör jag standup för första gången på en standupscen. 3 minuter har jag på mig. Bungycomedy är tävlingen. Kvällen var på många sett en fantastisk upplevelse och en väldigt bra, snabb utbildning för hur man beter sig på en ståuppscen. Vi fick en snabb genomgång av Anders Celin (som också gav oss feedback efteråt, grymt häftigt kändes det) och Klas Åkerblom som var tävlingens ”ledare”. De inledde dessutom kvällen på ett väldigt bra sätt då de hade en inbördes tävling som kort och gott handlade om vem som hade kvällens fem sämsta oneliners av de två. Minns jag rätt så vann Klas. Sedan gick jag in i en slags dimma, jag minns inte riktigt vilka som körde eller vad de skämtade om. Jag vandrade fram och tillbaka i trappen, försökte köra igenom min rutin i huvudet. Nu måste den sitta, nu måste skämten funka. En komiker före mig, fan det här kommer gå illa. Jag skiter i det jag vågar inte. Jag... - ”Ge en varm applåd för Henrik Källman!” H-E-L-V-E-T-E. Okej, första skämtet måste funka, det kommer funka. Garanterat. Det är en bra isbrytare. ”Hej, eeeh Henrik Källman heter jag... eller Robert Wells som mina vänner kallar mig...” Skratta nu. Skratta! NU! Snälla skratta... Följande tankar gick igenom mitt huvud, den närmaste sekunden: … Satan, de hatar skämtet. Jag känner det. … Åh, vad tänkte du på, hur kan du ta ett så billigt skämt som öppning? Du förtjänar att åka ut. … Du borde skämmas du är sämst, du är... … De skrattar. DE SKRATTAR! Om jag kunde förklara för er känslan man får när man får en hel teater att skratta så skulle jag. Men det kan jag inte. Mitt första skämt på mitt första uppträdande kunde inte börjat bättre. I det ögonblicket, i det rummet, med de människorna så upplevde jag det underbaraste ögonblicket jag haft i mitt liv. Känslan man jagar varje gång man ställt sig på scenen efter det men som man inte riktigt når upp till. När jag var klar och publiken artigt applåderade mig kändes det som slutscenen i en film, allt blev liksom tyst och minns jag rätt blev allt svartvitt också innan en text började rulla framför mina ögon. Låter kanske överdrivet, men i det ögonblicket fanns det inget större. Jag minns inget mer förrän ett par minuter senare. Jag hade tre minuter i strålkastarljuset och dessa tre minuter fick mig att utvecklas mer än något annat som jag gjort i mitt liv. Efter juryns överläggning fick jag ytterligare en bekräftelse på att min positiva känsla inte var falsk. Jag hade tillsammans med min vän Farzad Nouri (då kände vi inte varann) delat segern och gått vidare till finalen i Bungycomedy. Den kvällen var vi kungar. Och det var bara början. Farzad har kommit längre i sin karriär efter Bungy än vad jag har, han är idag en väldigt stabil komiker som uppträtt i princip överallt där man kan uppträda i Sverige. Utom i Vingåker, då han fick ställa in när han skulle komma. Skulle visst uppträda på nåt litet ställe som hette Raw... Men den 23 februari 2009 var han precis som jag bara en nervös kille som vann en deltävling i en standuptävling. Och det var grymt! Grattis på 3-årsdagen till oss!

Grattis Victoria och Daniel

Thu, 23 Feb 2012 12:33:00 +0100

Så kom det till slut ett litet barn. En prinsessa. Det är fantastiskt när man tänker på det att idag föddes ett litet barn som kommer växa upp i en sagovärld. Hon kommer på de flesta sätt inte få vara ett vanligt barn och kommer inte få samma möjligheter som de flesta andra barn får. "Så du vill bli polis? Tyvärr, du är prinsessa. Kan du inte bli något mindre farligt? Varför inte rita tekoppar?! Eller bli gymägare?" Att bli född till prinsessa kan säkert vara en delikat uppgift, men hur pallar man pressen när man inser att man en dag kommer att bli drottning av konungariket Sverige? I vilken ålder tar man det snacket? Gör man det Lejonkungen-style? "- Victoria: Du förstår, Sessan.. Allt som du ser existerar i en delikat balans. Som drottning måste du förstå den balansen och respektera alla dessa skattebetalare. Från den krälande uteliggaren, till bratsen på Stureplan. Alla betalar de skattepengar. Sessan: Men mamma, äter inte vi för skattepengar? Victoria: Jo, sessan, men låt mig förklara. När vi dör blir våra kroppar till gräs. Och uteliggarna sover på gräset. Och så hör vi alla ihop i livets stora cirkel." Skämt åsido. När ett barn föds i en så väldigt speciell miljö, hur länge kan man då skydda det från allt utifrån? Alla gamar i skvaller- och kvällspressen som gärna näst intill bryter sig in för att få en bild på konungabarnet som bygger med lego, lär sig skriva med gåspenna eller lär sig pressa bänk med pappa. Vad nu än ett sådant barn kan tänkas göra. På ett sätt tycker jag det är fantastiskt att Victoria och Daniel till slut fått ett litet barn. Det var dags för det. Det var dags för vår kung att få bli farfar. Samtidigt tycker jag så synd om barnet som föds in i den freakshow som det Svenska kungahuset faktiskt är och med det sanslösa drev som ständigt bevakar och letar skandaler med Johan T Lindwall i spetsen. Men för en sekund är det väl bara att glömma allt det negativa och salutera att Kronprinsessan och hennes prins fått en liten prinsessa. Som i en saga. 2012. Det behöver vi allihop i mörka tider som dessa. Och trots all den massiva kritik kungahuset är under så tror jag inte ens Peter Altin tycker att det är jätteroligt för dem. Grattis! Bild: Jonas Ekströmer/Scanpix Prins Daniel firar babylyckan med en segergest. starkt influerad av Kennet Anderssons målgest i VM -94.

God mor...middag.

Wed, 22 Feb 2012 11:37:00 +0100

Är det inte en förtjusande dag vi har idag? Nej, det är det verkligen inte. Jag är trött. Jag satt uppe och kollade lite NHL-hockey i natt. Att skaffa de kanalerna för något år sedan var det bästa jag gjort för mitt sportintresse och det sämsta jag gjort för mitt sociala liv. Men det är små, små pris man får betala. Blåser lite ute. Reagerade inte på något larm jag ställde tidigare i morse och som jag i min enfald trodde att jag skulle vakna av. Men för någon timme sedan blåste det till ordentligt, nästan så att jag trodde att mitt hus höll på att falla ihop. Då gick det fort att vakna. Vaknar som vanligt i panik när jag rycks ur en dröm och stirrar med psykotiska, halvblinda ögon runt omkring mig för att identifiera var jag är någonstans. Jag verkar inte vara kvar på piratskeppet jag just var på... Nej, detta liknar inte alls min kajuta. Detta måste vara hemma... Typiskt. Kollar sedan klockan ifall jag råkat försovit mig. Det är ganska bra gjort att kunna försova mig till ett eftermiddagsskift. Och för min karaktärs skull kan vi säga att jag aldrig gjort det. Rädslan för att försova mig beror på att jag tydligen helt ofrivilligt ingått ett vad med en gubbe på jobbet som säger att jag är skyldig honom en tårta varje gång jag kommer för sent. En dag för två veckor sedan pajade min pelletsbrännare på natten och jag hade då inget val än att försöka fixa den då jag hade elva grader inne på morgonen. Väl på jobbet fick jag veta att sådant gick inte att ta hänsyn till. Står nu alltså i tårtskuld. Och det räcker med en känner jag. Inte nog med att det är blåsigt idag, jag hade helt glömt att jag anlagt en puckelpistbana på min garageuppfart så det blev en utmaning att ta sig de tjugo metrarna ned till brevlådan. Mellantiden skulle jag tro landade någonstans på 25 sekunder. Men ett kilo tösalt ska få fajtas med isen i dag. Kommer det inget blogginlägg i kväll eller i natt betyder det förmodligen att jag halkade och dog på uppfarten. Pratade nyss i telefon med min far som nämnde att jag var med i papperstidningen idag? Har dessvärre inte tidningen själv så jag kan inte bekräfta. Stämmer det eller ljuger han för mig? Det har också varit lite skralt på kommentarer här tycker jag. Kanske ifall jag lägger upp en bild på en söt katt?

Om jag fick önska något

Wed, 22 Feb 2012 00:05:00 +0100

Det finns nästan inget som jag ogillar med att bo i Vingåker. På många sätt så finns allt som jag begär här. Nästan. Det finns två saker som jag skulle önska dock. Det första är en tur efter klockan 22, eller åtminstone omkring klockslaget för tur 730, riktning mot Vingåker. Som det är nu, att sista bussen går klockan 21.15, är helt ohållbart egentligen för mig som pendlare. I nuläget jobbar jag tvåskift och har de två senaste åren jobbat så mycket som fyrskift på mitt arbete i Katrineholm. Som skiftarbetande pendlare kan jag upplysa om att det är inte så himla roligt alla gånger. På mitt nuvarande schema jobbar jag tiderna: 06.00 till 14.00 och 14.00 till 22.30 När jag jobbar mitt kvällsskift kan jag alltså inte komma hem utan att utnyttja rejält med flex varje dag. Det är helt enkelt en omöjlighet. Hur gör jag då? Jo, jag får vänta till tåget som går hem klockan 23.25. Detta är egentligen inte så hemskt, det funkar. Sommartid kan det vara riktigt behagligt att ta det lite lugnt efter jobbet, ta sig till tåget och sedan knalla hem genom byn. Det är värre på vintern. När tåget ofta och gärna har en fallenhet till att vara någon minut sen. Men det är väl bara att skaffa ett körkort? Nej, det kan ju faktiskt tänkas att det är så att det inte alls bara är att skaffa ett körkort. Många saker som skall klaffa för att kunna göra det och just nu gör det inte det. I två år snart har jag pendlat så här och de veckor med rejäla köldknäppar är det inte så mysigt att behöva vänta till midnatt på att vara hemma. Det borde vara i fler människors intresse än i bara mitt egentligen med en sådan busstur. Ett – för miljön. Det finns ju fler pendlare än jag som nu tar bilen istället för att kanske då välja att ta bussen, just tack vare problemen med förbindelser. Att få fler att åka kollektivt borde vara en målsättning. Två - För kostnaderna. Nu när bensinpriset på vissa ställen tickat över 15 kronor så bör det finnas en och annan som skulle kunna överväga ett busskort i stället. Så ifall jag fick önska något ytterligare som (indirekt) är till Vingåker, så skulle det vara en lite senare tur hem på kvällarna. Det vore skönt. Det eller ett nattöppet kaffehak som jag kan pausa på när jag kommer hem med tåget. Det vore nästan bortskämt skönt. Och det vill man ju i och för sig inte bli. Skit i natthaket. Det finns alltså bara en sak jag vill ha. Det är väl inte för mycket begärt? blink blink

Ett meddelande till Emma

Tue, 21 Feb 2012 13:17:00 +0100

Fixade till min Ipad så att Emma skall förstå vad som gäller. Är vi överens?

Efter regn kommer semlor

Tue, 21 Feb 2012 10:35:00 +0100

Sådär, nu har jag sovit på saken och insett att det bara var ett blogginlägg som försvann i natt, inte en avhandling i kvantmekanik eller lösningen på krisen i Syrien. Så jag antar att det inte är så farligt. Det är inte hela världen. Vilket inte heller Syrien är, som bara är ett land, men ni förstår vad jag menar. Men vi lämnar det nu! Fettisdagen idag! Dagen då vi kan smälla i oss hur många semlor vi vill utan att ha den minsta skam för det. Dagen då vi kan glömma våra sympatier och våra lidelser för andra och bara pressa i oss gräddfyllda kaloribomber för att sedan bara kasta huvudet bakåt och skratta triumferande mot skyn så mandelmassan sprutar åt alla håll. Några känsliga frågor en sån här dag som jag funderar över är ju givetvis: Hur äter man semla bäst? Som en hamburgare, eller med sked? Vilken semla är bäst? Jag vet att Citykonditoriets givetvis är bäst, klart att de bästa görs på hemmaplan. Det jag menar är ifall det ska vara mandelmassa eller utan? Vaniljkräm kanske? Vilken variant är egentligen bäst? Har inte doktorerat i Semleri än. En semla innehåller visst 500 kalorier, men tänk inte på det idag. Njut lite gott folk! Sedan imorgon ställer vi oss i kö till löpbandet på Actic.

Det är stunder som dessa

Tue, 21 Feb 2012 03:49:00 +0100

Som man allvarligt talat känner för att hoppa ut genom fönstret med huvudet före och hoppas slå i något jävligt hårt. Har de senaste två timmarna jobbat på ett inlägg som handlade om min rädsla för att köra standup och varför. Kan ha varit det bästa jag skrivit. Åtminstone mest öppenhjärtliga. TVÅ TIMMAR! När jag tillslut kände mig skapligt nöjd så klickade jag på spara som utkast. För säkerhets skull menar jag, så jag inte råkat skriva några konstiga meningar. Klick Får fram en ny vit sida. Ingenting laddar. Öppnar bloggen i ny flik för säkerhets skull för att se om den ligger där den ska. Det gör den inte. Kopierar url-adressen till ny flik, öppnar. Inget där. Har inget val nu. Går tillbaka till första fliken. Trycker bakåt. Allt är borta. TVÅ TIMMAR! Just nu känner jag för att aldrig någonsin skriva ett enda ord till i hela mitt liv. Nu går jag och lägger mig och gråter.

Vidåkersdebatten

Mon, 20 Feb 2012 11:25:16 +0100

Det har blivit en riktigt hetsig debatt här på hemsidan om Vidåkersskolans nuvarande kris. Kommentarsfältet är proppfullt med kommentarer som inte är sena att peka ut ansvariga för det som händer på skolan och vilka som bör få lägga huvudet i giljotinen. Som vanligt när det gäller ett problem i Vingåkers kommun så ser man tydliga tecken på kommentarerna. Förutom Lars Knapasjö som åtminstone alltid skriver under med sitt namn så är det en arg skala som nästan samtliga skriver under pseudonym och spottar ur sig hat emot (S) och dess ledarskap. Nu spottar ju iofs Lars Knapasjö också ur sig bitska kommentarer i detta inlägget, men han måste ändå ha cred för att han använder sitt riktiga namn. Vidåkersskolan har blivit jävligt tuff sedan jag slutade där, helt klart. När jag gick på skolan 2002-2005 så var klimatet verkligen helt annorlunda. I vår klass hade vi två tjejer som rökte under skoltid och dessa två tjejers försök att vara coola hoppade tillbaka och bet de själva rakt i det cigarettgulnade fingret. Idag får man vara glad ifall det finns två tjejer i klassen som inte röker. Jag jobbade på skolan under en tid 2009-2010 och vikarierade, samt ansvarade för elevkooperativet Frallan. Det var tydligt att bara fyra år efter så var skolan en helt annan mot när jag gick där. Till att börja med så hängde alla elever i klumpåldrar med varann. Sjuor, åttor och nior umgicks allihop tillsammans vilket hade varit extremt konstigt att se när jag gick där. Hade jag gått fram till en nia och tagit hans mössa när jag gick i sjuan, då hade jag fått stryk. Så enkelt var det. Och det fick jag också någon gång, men det är en annan historia. Egentligen är det väl inget problem att folk träffas över åldergrupperna i skolan, det är på fritiden som det blir problem. När gymnasiekillarna kommer hem från skolan, sticker ned till fritidsgården och hänger med nior exempelvis så står ju sjuorna också där mitt i klungan och vad ska de göra då för att överleva? Tuffa till sig förstås. Och det är väl rätt solklart att den tuffa attityden lämnar de ju inte i ryggsäcken tills dess att de åker hem, utan den har de ju med sig hela tiden. Man gör vad som krävs för att överleva i djungeln. 2009 jobbade jag också på fritidsgård och där märktes det kanske än mer än i skolan hur mycket tuffare det stundtals var, där fick man på ett annat sätt en blick av vad som händer utanför skolan och vad som sker på fritiden. Men där såg vi också en blivande klungbildning i olika åldrar, där vi hörde om fester där 15-åringar hänger med 22-åringar och säkert ännu större glapp. Jag tror att det kan råda en viss brist på struktur idag gentemot hur det var när jag gick där. Mycket ny personal och fler vikarier gör ju självklart att det blir svårare att hitta ett hem och en plats där man vet att man skall vara. Det verkar över lag mindre familjärt idag än när jag gick där. Nu är det några år sedan jag jobbade där men en del av de elever jag hade då går fortfarande kvar så jag kan förstå i alla fall hur situationen är. Jag tror att första steget nu är att göra något för eleverna i skolan som inte har med skolan att göra. En konsert, ett framträdande, en föreläsning. Inte någon som brukar vara, utan en överraskning. Något utanför ramarna av vad som brukar ske. Något som hela tiden inte bara påminner om att allt handlar om betyg, att ta av sig mössan och att jag måste slå först så att jag inte får stryk. När jag gick på skolan var det några lärare som varje år klädde ut sig och sjöng för oss elever och vi skrattade ju så att vi tjöt. Ett underbart sätt av lärarna att släppa på fasaden och ge något tillbaka. För en sekund var vi alla där tillsammans och vi förstod att de var där för oss. Inte för sig själva. Viochdem-känslan blev mycket mindre påtaglig. Jag vet att det bara är att skrapa på ytan, men man måste ju börja någonstans. Ge något tillbaka. Vill ni ha hjälp med framträdande eller idé för det så hjälper jag mer än gärna till. Jag tror inte att ta i med hårdare handskar och hänga människor på politiska poster kommer hjälpa för att få bukt med attitydsproblemet på Vidåker. Attitydsproblemet man skall ta i tu med är det som kommer från de på politiska poster och ifrån föräldrar. Prata med eleverna istället för över huvudet på dem. Den här artikeln som publicerats är bara bensin på elden om hur odugliga och ouppfostrade dagens elever är. Vilket man också kan se spår av i kommentarerna. Ett år minns jag att lärarna som klädde ut sig var Backstreet Boys. Per Frössevi och Jonas Karlsson var två om jag inte minns fel. Görs det fortfarande? Om inte så sätt igång och träna på ett nummer! Personligen ser jag gärna Sven-Olof Wennerlöf som Petter.

När det begav sig.

Sun, 19 Feb 2012 14:34:00 +0100

Satt och kollade igenom en gammal blogg jag skrivit för att se ifall jag skriver någorlunda likadant. Det gör jag ju förstås inte. Mycket mindre punkter nu efter varje mening, samt färre smileys. Det måste jag trots allt säga är en god utveckling... Eller hur??? :) :) :) :P Så här såg jag dessutom ut när det begav sig också: Jag var helt klart mycket häftigare i mitt långa hår. Det var opraktiskt på många sätt och det var ett helvete att torka, men det var den jag var. Han komikern, han den långhårige. Vem är jag nu utan mitt långa hår? Den frågan kan jag ställa mig ibland. Är jag komikern? Jag vet inte. Jag uppträder så sällan att ibland känns det som att jag inte riktigt kan relatera till det längre. Frågar ni mig, så har jag egentligen inget bra svar på det. Någonstans på vägen till att bli vuxen, jobba hela tiden och proppa hemmet fullt med prylar jag aldrig behövt förut så tappade jag nog bort mig själv lite grann. Val man aldrig hoppades göra, ansvar man aldrig ville ta. Alla har de hjälpt till för att stjälpa omkull allt man visste vad det var. När man nu famlar i mörkret efter pusselbitarna för att försöka sätta ihop de igen märker man således att allt inte riktigt passar som det brukar. Vad gör man då? Jag tror att det bästa man kan göra är att ta fram sin morakniv, tälja till lite på bitarna och få de att passa så bra som det går. Så länge man har alla bitarna kan man alltid urskilja vad pusslet visar, även om det skulle vara lite skevt och nött. Så även ifall jag kanske inte skämtar lika mycket som förr och även fast jag inte har kvar mitt långa hår så fanns jag ju trots allt hela tiden under kalufsen. Och även ifall jag ser lite konstig ut nu utan håret mot vad en del är vana vid, så ser ni säkert i alla fall vad pusslet föreställer.

Bloggen ni kan relatera till.

Sat, 18 Feb 2012 16:24:00 +0100

Har läst igenom de övriga bloggarna lite grann här på sidan och jag måste väl säga att till skillnad från de övriga så känner jag att jag är väldigt... beige. Jag är inte Chefredaktör för en morgontidning. Jag har inte min egen väderstation. Jag är inte och klättrar i berg världen över, sover ute och dricker mitt eget urin för att hålla mig varm. Det sista vet jag inte någonting om. Förmodligen helt osant, alla är nog inte som Bear Grylls. Jag tävlar inte på någon som helst nivå inom någonting (om vi inte snackar xbox, men den dörren vill jag inte öppna nu) och jag är rädd för hästar. Jag är inte någon politisk expert. Jag är inte i närheten så unik som någon av de andra bloggarna, jag är en vanlig, lat och lagom vårdad pojke med det ena benet framåt och det andra lätt linkande bakom. Med lat menar jag inte att jag är sjukligt lat, men jag kan ta ett exempel: På mitt jobb så erbjuder de två tusen kronor om året i friskvårdscheck som man kan använda till exempelvis ett gymkort. Jag hämtade en sådan check i september förra året och då är det bara att lämna in den på gymmet och sedan kan du i princip hoppa upp på löpbandet. Skitsmidigt! Jag orkade inte lämna in den på gymmet innan året tog slut. Det blev lite stressigt de där tre månaderna. Gör ett nytt försök efter semestern, tills dess är det lite mycket faktiskt... Någon som kan relatera till det? Någon? Snälla? Just Bear Grylls...?

Özz Nûjen och Jag

Sat, 18 Feb 2012 12:14:00 +0100

På tal om föregående inlägg så har jag förresten en ganska rolig historia om Özz som jag kan berätta för er. Skrev i förra inlägget att jag och Mathias 2009 såg Özz på Rival under Stockholm Comedy Festival, right? Anledningen till att vi var där var för att vi bevakade festivalen för en standup-hemsida och vi hade fripass till alla olika teatrar och scener. Och det var Özz som fixat det åt oss. Förutom tillträde till att se alla showerna så fick vi även tillträde backstage och på efterfesterna. Jag och Mathias agerade typ “vimmelfotografer” och fotade en massa komiker i snygga poser. För mig var detta helt otroligt häftigt. Vill klargöra det, att det är inte det att jag aldrig sett en kändis förut eller så. Men på denna våning på Södra Teatern så vimlade det av människor överallt. Nästan allihop var komiker. Komiker som jag hyste sådan otrolig beundran och respekt för. Där var Johan Glans, Björn Gustafsson, Henrik Schyffert, Klungan, Özz Nûjen och många fler. Vågade inte hälsa på Schyffert. Blev så sjukt starstruck. Jag träffade även Nour El-Refai som jag efter mycket om och men vågade gå fram och hälsa på. Hade året innan sett henne göra “Almost like boys” på Lars Winnerbäcks sommarturné (tillsammans med Cissi Forss och Maud Lindström) och ville bara berätta hur kul jag tyckte att showen var. Hon var trevlig och tackade. Jag var även nu starstruck. Uppträdde förmodligen som den största tönten någonsin... Varför tog jag upp det för? Fan. Hur som helst. Efter en stund så träffade jag och Mathias på Özz och tackade för att han fixat för oss och han sa att det var lugnt. Plötsligt pekade han på min tröja och sa: “Cool tröja du har”. På mig hade jag min The Warriors-tröja. “Ja, fan. Den är cool”, sa jag. Då säger han det mest oväntade jag kunde tänka mig: "Vi byter!" Nu pekade han på sin tröja. Han hade en svart t-shirt med ett stort gulsvart “Stockholm Comedy Festival”-tryck på. Han tog av sig den, mitt bland allt folk på balkongen och räckte den mot mig. Jag trodde först att han drev med mig, att han ville få mig att ta av mig min t-shirt för att sedan driva på min bekostnad. Men han stod på sig. Han ville verkligen byta. Men jag var fortfarande tveksam. Jag gillade min tröja, men inte så mycket att det hade gjort något att byta bort den, men det var någon slags självbevarelsedrift som satte in. Jag vågade inte ta av mig tröjan där. Jag ville inte bli bortgjord. Till slut tröttnade han, märkbart irriterad muttrade han något om att det var dåligt när han fixat med pass och grejer åt oss. Att det var trist. Jag trodde fortfarande att han skojade, men förstod till slut att så var inte fallet. Jag fick panik. Jag lämnade festen för en sekund. Sprang ned för trapporna, hämtade min väska i garderoben och plockade fram en skjorta. Gick in på en toalett och bytte om. Sprang tillbaks upp för trapporna och gick ut till Özz på balkongen, knackade honom på axeln och räckte fram tröjan. Han brast ut i ett leende, tog av sig tröjan igen, räckte den till mig och gav mig en kram. Det är ett väldigt roligt minne så här i efterhand för det var verkligen speciellt. Vet inte varför jag trodde att han skulle driva på min bekostnad. Antar att jag bara har svårt att sätta tillit till någon jag inte känner. Vare sig han haft ett antal tv-program eller inte. "Pic or it never happened!" Sure. Undrar ifall han har kvar tröjan?

Dålig stämning

Fri, 17 Feb 2012 23:31:00 +0100

Har de senaste dagarna läst åtskilliga recensioner om Özz Nûjens soloshow “Dålig stämning” som hade premiär häromdagen på Cirkus i Stockholm. Jag hade gärna varit där och sett den. Dessvärre kunde jag inte det. De som däremot var där och bevittnade showen verkar i alla fall vara eniga: Özz Nûjen gjorde succé. Första gången jag såg Özz minns jag inte. Jag minns att när jag såg honom i Stockholm Live 2004 så kände jag igen honom från någonstans. Men jag minns inte var. Det är för sammanhanget irrelevant, min poäng var att jag tyckte att han var Stockholm Live-gängets klarast lysande stjärna, där varken Shan Atci, Janne Westerlund eller Jacob Öqvist lyckades komma upp i samma klass. Många av mina vänner gillade inte Özz då och gör det inte fortfarande. Anledningen? De tror att allt han skämtar om är kroppshår och att ligga med får. Typ. Jag blir förbannad på dessa “vänner” och förbannad på deras okunnighet, för Özz är så mycket mer än stereotypiska skämt om invandrare; kurder i detta sammanhanget. Özz är briljant i sina analyser av bland annat våra svenska samhällsnormer och svensk politik. I sitt publiksnack är han absolut en av Sveriges bästa. Minns när jag och min vän Mathias Heldevik under Stockholm Comedy Festival såg honom på Rival där han var support till den amerikanska superstjärnan Bill Burr. Han ägde publiken totalt med sitt mellansnack. Så jävla bra var det. Kan inte ens beskriva hur mycket jag älskar den här Falling Down-influerade affischen. Så cool är den! (bild från nujen.nu) Özz ska ut i landet och sprida Dålig Stämning och jag känner nästan att det är något som jag måste se. Det ser ut som att närmaste stället man kan se honom på är i Norrköping. Vill dit. Någon som är sugen? DU får köra.

Jag tycker jag känner igen...

Fri, 17 Feb 2012 16:50:00 +0100

Fan jag tycker jag känner igen den där.. Höll inte han på o spela teater eller någe? Nej komiker var han! Fast näe... han var ju långhårig den killen.. Och mager var han ju.. Näe.. Eller är det inte? Jo, det är det. Precis. Det är han. Jag. Komikern. Narren. Den magra och långhårige pojken som drog roliga historier i nån sunkig källare för er några gånger, nåt år och skrev ironiska texter var fjärde lördag på Vingåkers-sidan. Japp, det är jag. ETT LITET SNABBT INFLIK BARA: Bilden på mig är inte ett montage. Jag ser ut så där. Jag försökte alltså inte ta bilder för en roll i “The Walking Dead”. Ville bara förtydliga. CARRY ON! Vad hände? Jag tystnade. Jag slutade prata (typ), slutade skriva, klippte av mig håret och blev tjock. Nåväl, det sista är väl kanske en diskussionsfråga, men jag jobbar stenhårt på det. Sedan jag slutade skriva krönikor (jag skrev här i KK under ett år om någon minns det?) så har jag saknat att skriva. Jag är jätteglad att jag fått chansen att få skriva här, det känns väldigt inspirerande och jag hoppas att flera av er kommer att vilja följa min blogg. För er som inte känner igen mig från någonstans: 1 – I don’t blame you för det. 2 – Well, ni har inte missat så jävla mycket egentligen. Förutom min Standup, mina krönikor och allt annat jag gjort i mitt liv. Jag ska inte presentera mig med det här inlägget. Ville mest... hälsa. Vill ni lära känna mig så titta in framöver. Jag ser fram emot att få berätta lite om mitt liv och kanske dra några anekdoter för er. Till er som skiter i mig och min blogg: Det är helt okej. Alla tycker vi olika, har olika smak och intressen. Ni behöver inte läsa här. PS. Ni som inte läser will burn in hell. Kram